Begravningar blir dyrare – fler anhöriga vill ordna själva

Priset för en begravning i Sverige fortsätter att öka. Under 2025 låg genomsnittskostnaden på omkring 40 000 kronor, utan gravsten och bouppteckning. Samtidigt märker begravningsbyråer att fler anhöriga undersöker möjligheten att själva ta hand om delar av arrangemanget.

Statistik från Sveriges Begravningsbyråers Förbund visar att genomsnittspriset steg med 16,3 procent jämfört med 2023. Det är den största ökningen sedan förbundet började sammanställa uppgifterna 2007.

Redan 2024 uppgick genomsnittskostnaden för en traditionell begravning till 38 299 kronor. Av beloppet avsåg 7 457 kronor kistan, 1 905 kronor urnan och 3 868 kronor för transporter med begravningsbil. Begravningsbyråns arbete kostade i genomsnitt 6 563 kronor.

Förmedlade tjänster stod för ytterligare 14 271 kronor, vilket motsvarade 37 procent av den sammanlagda kostnaden.

Annika Hedman, begravningsrådgivare vid Umeå begravningsbyrå, beskriver hur ökade utgifter för bland annat drivmedel, transporter och mat påverkar priserna. Hon framhåller att kostnadsökningarna inte kan hänföras till någon enskild tjänst, utan följer den allmänna prisutvecklingen.

Utöver kista och urna kan en begravning omfatta kostnader för gravsten, blommor, ceremoni, lokalhyra, minnesstund, dödsannons och bouppteckning. Vilka tjänster som beställs påverkar den totala utgiften.

Enligt Sveriges Begravningsbyråers Förbund ska auktoriserade begravningsbyråer tillhandahålla aktuella prislistor. Byrån och beställaren ska även upprätta ett uppdragsavtal som redovisar vilka produkter och tjänster som ingår samt deras priser.

En återkommande fråga gäller vilka kostnader som redan finansieras genom begravningsavgiften. Conny Sohlberg på Fonus uppger att många anhöriga har en felaktig uppfattning om hur stor del av begravningen som betalas genom skatter och avgifter.

För 2026 fastställde Kammarkollegiet den 28 november 2025 begravningsavgiften till 29,2 öre per hundra kronor i beskattningsbar inkomst. Året innan var motsvarande belopp 29,3 öre. Vid en beskattningsbar årsinkomst på 350 000 kronor uppgår avgiften till 1 022 kronor om året.

Skatteverket anger att avgiftssatsen för 2026 är 0,292 procent av den kommunalt beskattningsbara förvärvsinkomsten i huvuddelen av landet. Stockholm och Tranås har särskilda nivåer på 0,07 respektive 0,285 procent.

Svenska kyrkans begravningsverksamhet uppger att begravningsavgiften bland annat täcker en gravplats på en allmän begravningsplats under 25 år. Även gravöppning, återfyllning, gravsättning, kremering, vissa transporter och tillgång till en ceremonilokal utan religiösa symboler ingår.

För personer som var medlemmar i Svenska kyrkan finansieras präst, kyrkomusiker, församlingskyrka och viss transport av kistan genom kyrkoavgiften. Svenska kyrkans begravningssamfällighet i Göteborg uppger att motsvarande kyrkliga tjänster kan medföra ytterligare kostnader för dödsboet om den avlidne inte var medlem.

Transportkostnaderna kan också fördelas mellan olika ansvariga. Fonus förklarar att dödsboet normalt betalar transporten av den avlidne till en förvaringslokal inför begravningen. För andra transporter kan betalningsansvaret ligga hos dödsboet, kommunen eller huvudmannen för begravningsverksamheten.

I takt med de stigande kostnaderna har intresset för alternativa begravningsformer ökat. Jakob Nordström på Lavendla uppger att fler av ekonomiska skäl väljer direktkremering utan en traditionell ceremoni och därefter arrangerar en privat minnesceremoni med urnan.

På Umeå begravningsbyrå märker Annika Hedman att yngre generationer av anhöriga oftare vill delta i planeringen och ställer fler frågor om vad de får göra själva. Hon ser det som positivt att anhöriga efterfrågar information och ifrågasätter olika delar av begravningsarrangemanget.

Det förekommer att familjer själva ansvarar för blommor eller utformar programblad till ceremonin. Att anhöriga ordnar transporter på egen hand är däremot ovanligt.

Efterlevandeguiden, som drivs av bland andra Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten, informerar om att det är möjligt att organisera en begravning utan att anlita en begravningsbyrå. Den som gör det behöver ett intyg från Skatteverket som visar att den avlidne får kremeras eller gravsättas.

Även askspridning kan hanteras av anhöriga. Länsstyrelsen uppger att närstående själva kan ansöka om tillstånd att sprida aska på en annan plats än en begravningsplats. Ansökan kostar ingenting, men den sökande måste kontrollera att ingen anhörig eller annan närstående motsätter sig den planerade spridningen.

Länsstyrelsen i Västra Götaland förklarar samtidigt att en urna inte får förvaras i hemmet i väntan på askspridning. Den ska finnas kvar på krematoriet eller hos den församling som ansvarar för begravningsverksamheten och får hämtas i anslutning till spridningen.

För familjer med begränsade ekonomiska resurser finns även andra frågor att ta hänsyn till. Efterlevandeguiden anger att begravningskostnader ska prioriteras framför andra utgifter i dödsboet, exempelvis hyra och hushållsel.

Om tillgångarna inte räcker kan anhöriga ansöka om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten i den kommun där den avlidne var bosatt. Efterlevandeguiden rekommenderar att ansökan görs innan begravningen beställs.

Fonus uppmärksammar också att livförsäkringar, begravningsförsäkringar och vissa medlemskap kan ge ekonomisk ersättning för begravningskostnader. Företaget rekommenderar därför att dödsboet undersöker vilka försäkringar och eventuella ersättningar som finns.

Annika Hedman konstaterar att frågorna om vilka moment anhöriga får och kan utföra själva har blivit vanligare. Begravningsbyrån i Umeå möter därmed fler familjer som vill ha insyn i planeringen och själva medverka i utformningen av begravningen.