Adopterade efterlyser bättre stöd vid psykisk ohälsa

20-åriga Elin Gerdin adopterades från Kina när hon var elva månader gammal. Efter erfarenheter av psykisk ohälsa och svårigheter att knyta an till sina adoptivföräldrar vill hon öka förståelsen för hur adopterade kan må och uppmärksamma behovet av stöd. Elin Gerdin framhåller att inte alla adopterade mår dåligt, men att de som gör det behöver få bättre hjälp.

Flera studier visar att internationellt adopterade har en högre risk för psykisk ohälsa än befolkningen i stort. En forskningssammanställning från Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, från 2022 anger att internationellt adopterade hade ungefär dubbelt så hög risk att någon gång vårdas inneliggande inom psykiatrin som svenskfödda jämförelsepersoner. En svensk registerstudie av 25 287 internationellt adopterade, genomförd av forskare vid bland annat Karolinska Institutet, visade förhöjd risk för bland annat egentlig depression, ångestsyndrom, tvångssyndrom och ätstörningar.

En annan svensk nationell registerstudie, som omfattade 20 625 icke-europeiskt internationellt adopterade, visade att risken för suicidförsök var mer än dubbelt så hög vid 18–22 års ålder jämfört med svenskfödda. Risken var fortfarande förhöjd i samtliga senare åldersgrupper som undersöktes. Uppsala universitet driver från januari 2026 till december 2029 ett forskningsprojekt om internationell adoption, psykisk hälsa och suicid. Forte har beviljat projektet 4 931 000 kronor i finansiering.

Socialstyrelsen konstaterade i en nationell kartläggning av adoptionsspecifikt stöd att hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens stöd inte motsvarar adopterades och adoptivföräldrars behov på ett likvärdigt sätt. Socialstyrelsen bedömde också att kunskapen om adoptionsspecifika behov behöver stärkas. Myndigheten uppgav att det 2020 fanns 50 670 internationellt adopterade i Sverige och att omkring 40 000 av dem var vuxna.

Socialstyrelsen anger samtidigt att socialtjänsten i den kommun där ett adopterat barn bor har ett särskilt ansvar för att barnet och familjen får det stöd och den hjälp som kan behövas efter adoptionen. Trots detta upplever många adopterade att stödet efter adoption inte är tillräckligt. Elin Gerdin har därför träffat regionpolitiker för att ta reda på hur de ser på dagens vård och eftervård för adopterade.

Regeringen gav i januari 2025 MFoF i uppdrag att bland annat erbjuda internationellt adopterade och adoptivföräldrar professionellt samtalsstöd med adoptionsspecifik kompetens samt stöd vid sökande efter ursprung. Regeringen avsatte högst 9,8 miljoner kronor under 2025 för det förstärkta stödet. MFoF ska slutredovisa uppdraget senast den 2 februari 2027.

MFoF meddelade i mars 2026 att det adoptionsspecifika samtalsstödet är kostnadsfritt och från den 23 mars erbjuds genom Familjemottagningen Sverige och Apoteksgårdens Kognitiva Center. Myndigheten uppger att stödet, som har funnits sedan 2022, har använts av fler än 1 000 personer och att omkring 250 adoptivföräldrar har tagit del av det.

I maj 2026 meddelade MFoF att ett nationellt resurscentrum för adopterade personer och adoptionsfrågor ska finnas på plats den 1 januari 2027. Centret ska fungera som en gemensam ingång för adopterade som behöver stöd och för yrkesverksamma som möter adopterade. MFoF uppgav i samband med beskedet att omkring 60 000 internationellt adopterade har kommit till Sverige sedan 1973 och att frågor om stöd och ursprung ofta aktualiseras först i vuxen ålder, exempelvis vid livsförändringar eller kriser.

Efter en uppdaterad forskningssökning 2025 uppgav MFoF att det fortfarande till stor del saknas studier om vilka stödinsatser som har effekt på internationellt adopterades hälsa. Myndigheten hittade inte heller någon relevant systematisk översikt om insatser för vuxna adopterade.

Den statliga Adoptionskommissionen har enligt regeringen fått i uppdrag att granska oegentligheter i Sveriges internationella adoptionsverksamhet. I uppdraget ingår även att utreda behovet av adoptionsspecifikt stöd och hur sådana stödinsatser bör organiseras. Susanne Westergren, ordförande för AFO, Organisationen för Adopterade och Fosterbarn, har också beskrivit erfarenheter av att växa upp och leva som adopterad.