19 607 fritidshus skadade av extremväder

Under perioden 2015–2024 fick ägare till 19 607 svenska fritidshus försäkringsersättning för naturorsakade skador. Enligt LF Fastighetsförmedlings sammanställning uppgick ersättningarna till sammanlagt 811 miljoner kronor.

Underlaget bygger på statistik från Svensk Försäkring och omfattar endast skador där ett försäkringsbolag har betalat ut ersättning. Rapporteringen motsvarade 88 procent av den svenska marknaden för egendomsförsäkringar 2024, vilket enligt Svensk Försäkring innebär att det verkliga antalet skador kan vara högre.

Omkring 95 procent av skadorna var kopplade till vatten, fukt eller vind. Det handlade bland annat om mögel, bortslitna takpannor, skadade tak och träd som fallit över byggnader. Även snö, is och träskadande insekter förekom i statistiken. Åska, blixtnedslag och skogsbränder ingår däremot inte i kategorin naturorsakade skador, utan redovisas separat av Svensk Försäkring under brand och åska.

Stockholmsområdet hade flest ersatta skador under mätperioden, med drygt 5 000 fall. Blekinge och Gotland hade lägst antal, med nära 300 ersatta skador vardera. Per Sangrud, hållbarhetschef på LF Fastighetsförmedling, uppgav att stormen Alfrida 2019 bidrog till de höga siffrorna i Stockholms län. I Norrtälje kommun fick nära 2 000 stugägare ersättning för naturskador samma år. Han hänvisade även till det kraftiga skyfallet i Gävle 2021 som ett exempel på regionala skillnader.

Trots skadeutfallet visar LF Fastighetsförmedlings återkommande undersökningar att endast fyra procent tror att den egna bostaden kommer att påverkas av klimatförändringar. Per Sangrud bedömer att många köpare inte granskar klimat- och naturskaderisker tillräckligt noggrant inför ett fritidshusköp, trots den lagstadgade undersökningsplikten.

Takets skick bör enligt Per Sangrud kontrolleras särskilt noga, framför allt i områden som ofta utsätts för hårda vindar. Träd på tomten behöver bedömas så att de inte riskerar att falla över huset. Takpannor, takplåtar, fasadbeklädnad och flaggstänger bör vara ordentligt förankrade, medan utemöbler, grillar och andra lösa föremål bör flyttas in när kraftigt väder väntas.

Vid risk för översvämning bör fastighetsägaren kontrollera dränering, avlopp, brunnar och backventiler samt täta dörrar och fönster. Särskild uppmärksamhet behövs om huset har en källare under marknivå. Myndigheten för civilt försvar uppger att räddningstjänst och kommuner vid omfattande översvämningar i första hand prioriterar samhällsviktiga verksamheter och personer som inte själva kan sätta sig i säkerhet. Fastighetsägare behöver därför kunna vidta åtgärder för att skydda den egna egendomen.

Myndigheten för civilt försvar tillhandahåller en översvämningsportal med kartor över risker längs svenska kuster och vattendrag. Myndigheten rekommenderar också att fastighetsägare tar reda på om kommunen har uppgifter om tidigare översvämningar i området. Statens geotekniska institut och Myndigheten för civilt försvar har dessutom pekat ut tio områden i Sverige med komplexa risker för ras, skred, erosion och översvämning samt publicerat en karttjänst med översiktliga kommunala riskbedömningar.

SMHI:s nationella kunskapscentrum för klimatanpassning uppger att höga temperaturer kan torka ut och orsaka sprickor i takpapp, fasader och fönsterkarmar. Ökad fuktighet under vintern kan samtidigt leda till mögel och röta på vindar, fasader och fundament. Kraftigare erosion kan också öka risken för ras och skred i närheten av bebyggelse.

För att minska risken för fukt- och mögelskador rekommenderar LF Fastighetsförmedling god ventilation i källare, vindar och krypgrunder samt regelbunden kontroll efter tecken på mögel. En fritidshusförsäkring kan ge skydd för byggnaden och i vissa fall även för skador på tomten, men villkoren skiljer sig mellan olika försäkringar.

Per Sangrud rekommenderar att köpare kontaktar kommunen för information om lokala klimatrisker. Boverket uppger att kommunerna enligt plan- och bygglagen ska redovisa sin bedömning av risker för översvämning, ras, skred och erosion i den byggda miljön samt beskriva hur riskerna kan begränsas. Redovisningen behöver dock inte innehålla en bedömning av varje enskild byggnad.