Vallöften pressar budgetutrymmet inför nästa mandatperiod

Flera riksdagspartier presenterar kostsamma reformförslag inför valet, samtidigt som utrymmet för ofinansierade satsningar under nästa mandatperiod bedöms vara begränsat. Enligt Konjunkturinstitutets senaste prognos uppgår det samlade reformutrymmet för åren 2027–2030 till omkring 95 miljarder kronor, vilket är en nedjustering från bedömningen på 115 miljarder kronor i mars. Myndigheten framhåller samtidigt att beräkningarna är osäkra och har varierat mellan de senaste prognoserna.

Under Almedalsveckan presenterade både Tidöpartierna och oppositionspartierna reformer som innebär utgifter på många miljarder kronor per politiskt block och år. Förslagen omfattar bland annat skattesänkningar samt satsningar på pensionärer, familjer och järnväg. Den som vill genomföra reformer utöver det bedömda budgetutrymmet behöver enligt Konjunkturinstitutet finansiera dem genom besparingar eller skattehöjningar. Samtidigt uppgår regeringens nya satsningar för 2026 till omkring 100 miljarder kronor genom den ordinarie budgeten och tilläggsbudgetar.

Konjunkturinstitutet bedömer dessutom att den förda finanspolitiken innebär att det strukturella offentliga sparandet ligger under överskottsmålet för 2026 och under balansmålet för 2027. Regeringen uppgav i sin ekonomiska prognos i juni att svensk ekonomi väntas återhämta sig, men att osäkerheten i omvärlden påverkar de offentliga finanserna och de ekonomiska utsikterna. Enligt regeringens bedömning väntas ekonomin nå konjunkturell balans först under 2028.

Finansminister Elisabeth Svantesson sade redan i februari att utrymmet för ofinansierade reformer under nästa mandatperiod kommer att vara mycket begränsat. Hon pekade då ut investeringar i försvaret, infrastrukturen och utbyggnaden av kriminalvårdens anläggningar som områden som väntas ta en stor del av det framtida reformutrymmet.

För att finansiera sina reformer har Vänsterpartiet och Miljöpartiet bland annat föreslagit nya skatter riktade mot miljardärer. Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Moderaterna och Socialdemokraterna har i stället lyft fram effektiviseringar inom staten, exempelvis genom besparingar på departement, myndigheter och offentliga upphandlingar. Moderaterna säger sig ha identifierat möjliga besparingar på 71 miljarder kronor genom minskad byråkrati och lägre bidragskostnader.

Professor emeritus Jonas Hinnfors i statsvetenskap beskriver dock sådana effektiviseringslöften som ett önsketänkande och framhåller att erfarenheterna visar att de ekonomiska effekterna ofta blir begränsade. Han bedömer att sådana utspel är vanliga inför val och att omfattningen av reformerna normalt minskar när partier senare förhandlar om regeringsunderlag och koalitioner.

Bland de presenterade vallöftena finns Socialdemokraternas förslag om en arbetarpension som uppges kunna införas under nästa mandatperiod och beskrivs som en miljardreform. Centerpartiet vill införa en skattefri grundlön på drygt 15 000 kronor i månaden till en beräknad kostnad på 24,2 miljarder kronor per år. Vänsterpartiet föreslår en bebispeng på 15 000 kronor till den som får sitt första barn som en del av ett familjepaket på 16,5 miljarder kronor.

Miljöpartiet vill lägga 216 miljarder kronor mer än regeringen under perioden 2026–2037 för att bygga bort flaskhalsar och öka järnvägens kapacitet med nya stambanor. Moderaterna föreslår ett särskilt föräldraavdrag på skatten för arbetande småbarnsföräldrar till en kostnad på omkring 6 miljarder kronor. Sverigedemokraterna vill införa en interaktiv karta som visar var dömda pedofiler bor. Kristdemokraterna föreslår att barnbidraget höjs till 2 000 kronor, vilket beräknas kosta 16,5 miljarder kronor, medan Liberalerna vill sänka den statliga inkomstskatten stegvis med start den 1 januari 2027 och på sikt halvera den, till en kostnad på upp till 30 miljarder kronor.