USA offentliggör nya dokument om svenska spökraketer

USA:s krigsdepartement offentliggjorde den 7 augusti 2026 en ny omgång tidigare hemligstämplat material om oidentifierade flygande fenomen. Publiceringen är den femte inom Presidential Unsealing and Reporting System for UAP Encounters, PURSUE, och omfattar enligt CBS News 41 nya filer med dokument, bilder och videor från bland annat Pentagon, FBI, CIA, USA:s utrikesdepartement och presidentens exekutiva kansli. Den första omgången publicerades den 8 maj 2026 och USA:s krigsdepartement uppger att ytterligare material ska släppas när dokument hittas och avhemligas.

Bland handlingarna finns amerikanska underrättelseuppgifter om de så kallade spökraketer som rapporterades över Sverige 1946. Den första svenska observationen gjordes den 25 maj samma år. Några dagar senare uppmärksammades händelsen i svensk press. Under sommaren och hösten följde ett stort antal rapporter om lysande och ibland cigarrformade föremål, och sammanlagt ska omkring 1 000 observationer ha rapporterats. Sveriges Radio uppger att svenska myndigheter fick in uppgifter från hundratals personer och att många beskrev föremål som tycktes försvinna eller störta i sjöar.

Riksarkivet uppger att observationerna inte var begränsade till Sverige utan förekom över hela Norden. Försvarsmakten tillsatte en särskild spökraketskommitté, som intervjuade vittnen och genomförde undersökningar bland annat i sjöar. Den svenska militären arbetade med frågan under omkring ett halvår utan att kunna fastställa vad föremålen var.

Amerikanska underrättelsedokument daterade den 9 januari 1947 beskriver Sveriges hantering av fenomenet som mycket märklig. I materialet noterades bland annat att flera personer med viktiga funktioner befann sig på sommarledighet när rapporterna började komma och inte kallades tillbaka för att arbeta med frågan. I en tidigare amerikansk underrättelsesammanställning från den 26 augusti 1946 tog amerikanska militär- och marinattachéer i Stockholm även upp möjligheten att vissa rapporter kunde vara falska eller vilseledande, samtidigt som någon slutlig bedömning ännu inte hade gjorts.

Ett vittne som lyfts fram i de amerikanska handlingarna är den svenske piloten Gunnar Irholm. UFO-Sverige uppger att hans observation gjordes den 14 augusti 1946 klockan 10.02 östnordost om Malingsbo kyrka. Gunnar Irholm och navigatören Möller befann sig då i ett B18A från F1 i Västerås. Irholm beskrev ett föremål utan synliga vingar, stjärtfena eller cockpit och uppskattade hastigheten till minst 600–700 kilometer i timmen. Det minsta avståndet mellan flygplanet och föremålet uppskattades till omkring 1 000 meter.

Enligt UFO-Sverige följde Gunnar Irholm efter föremålet, men det rörde sig snabbare än hans flygplan. Irholm och Möller skrev efter landningen under en gemensam rapport som skickades vidare till Stockholm. Gunnar Irholm kallades därefter till Flygförvaltningen för förhör. Åtta dagar efter observationen träffade de även utredaren Eric Malmberg, som efter jämförande provflygningar bedömde att det observerade föremålet inte hade varit ett svenskt flygplan. Svenska flygplan sattes också in i sökandet, men någon förklaring kunde inte fastställas.

En tidig misstanke var att Sovjetunionen kunde ligga bakom observationerna genom tester av tysk raketteknik som tagits över efter andra världskriget. Smithsonian Magazine uppger att tyska V-1- och V-2-raketer redan 1943 och 1944 hade hamnat i Sverige efter felskjutningar. Det bidrog till att underrättelsetjänster i Skandinavien, Storbritannien och USA inledningsvis övervägde om Sovjetunionen testade erövrad tysk teknik.

UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn avfärdar den sovjetiska förklaringen och säger att det inte finns något i den svenska militärens utredning som pekar på sovjetisk aktivitet. Han uppger samtidigt att fenomenet fortfarande saknar en klar förklaring och beskriver det som mycket svårt att förstå.

Det nypublicerade amerikanska materialet innehåller rapporter om oidentifierade flygande föremål från olika delar av världen, från 1940-talet fram till 2026. Clas Svahn uppger att han är besviken över att många av handlingarna främst innehåller själva rapporterna och saknar tillhörande utredningar. Enligt honom innehåller materialet inget avgörande bevis utan förstärker bilden av ett fenomen som fortfarande är svårt att förklara.