Ulrika Pirholt fick vänta två år på klimakteriebehandling

Ulrika Pirholt, 55 år, fick behandling för sina klimakteriebesvär först två år efter att hon hade sökt vård. Trots att hon själv tog upp möjligheten att symtomen hade samband med klimakteriet ville läkarna först undersöka andra tänkbara orsaker till hennes försämrade hälsa.

Besvären omfattade bland annat en ihållande retlig hosta, trötthet och sömnproblem. Framför allt var det svårigheterna att sova ordentligt som påverkade henne. Både symtomen och hennes ålder gjorde att hon började misstänka klimakteriet.

Vid besöket på vårdcentralen genomfördes provtagning som bekräftade att Ulrika Pirholt befann sig i klimakteriet. Någon behandling sattes däremot inte in direkt. Utredningen av hostan prioriterades och mellan de olika undersökningarna kunde det enligt Ulrika Pirholt gå mellan ett halvår och ett år.

Hon är positiv till att vården undersökte hennes hälsotillstånd grundligt, men anser att hjälpen mot klimakteriebesvären borde ha kommit tidigare.

I Läkemedelsbokens kunskapsstöd från september 2025 anges att en typisk sjukdomshistoria normalt är tillräcklig för att diagnostisera klimakteriebesvär hos kvinnor i förväntad menopausålder. Provtagning för att mäta hormonnivåer, exempelvis FSH, behövs då vanligtvis inte. Om det finns misstankar om andra sjukdomar kan ytterligare undersökningar däremot vara motiverade.

Ulrika Pirholt behandlas numera med hormoner och beskriver en tydlig förbättring av sitt mående. Den mest märkbara förändringen är enligt henne att sömnen fungerar bättre.

Region Stockholms läkemedelskommitté redovisade under 2025 rekommendationer från läkaren Hedvig Engberg om hur hormonbehandling bör följas upp. En första kontroll rekommenderas ungefär tre månader efter behandlingsstart och kan ske via telefon. Därefter rekommenderas återbesök med ett till två års mellanrum.

Läkemedelskommittén anger också att blodtrycket bör kontrolleras när behandlingen inleds och att vården ska säkerställa att patienten deltar i mammografi och cellprovskontroller. Kvinnor som får ett oregelbundet blödningsmönster under hormonbehandlingen bör remitteras till gynekolog för bedömning med ultraljud.

Hormonbehandling är inte det enda alternativet vid klimakteriebesvär. I den nationella patientinformation som 1177 uppdaterade den 17 september 2026 beskrivs även möjligheten till kognitiv beteendeterapi vid sömnsvårigheter, fysioterapi vid kroppsliga besvär och samtalsstöd vid oro eller nedstämdhet.

Ulrika Pirholt efterlyser större kunskap om klimakteriet inom primärvården. Hon anser att vårdpersonalen oftare borde uppmärksamma klimakteriet som en möjlig förklaring när kvinnor över 50 år söker hjälp för olika hälsobesvär. Hon vill också se att patienter i större utsträckning får möjlighet att komma vidare till gynekolog eller verksamheter inom kvinnohälsa.

Frågan om vårdpersonalens kompetens behandlas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för klimakteriebesvär, vars slutversion publicerades den 16 april 2026. Riktlinjerna omfattar elva rekommendationer till vårdens chefer och beslutsfattare. Bland de områden som tas upp finns kunskapsbaserade samtal, läkemedelsbehandling och kompetensutveckling.

I samband med publiceringen framhöll Socialstyrelsens utredare Maja Österlund att vårdpersonalen behöver bättre kunskaper för att kunna identifiera och möta kvinnors behov av vård tidigare. Myndigheten har dessutom utarbetat indikatorer för uppföljning av läkemedelsbehandling vid klimakteriebesvär.

En kartläggning som Folkhälsomyndigheten presenterade i oktober 2025 visade också vissa skillnader mellan utbildningsgrupper. Kvinnor med eftergymnasial utbildning upplevde i något större utsträckning än kvinnor med högst gymnasieutbildning att de hade fått hjälp när de kontaktat hälso- och sjukvården för klimakteriebesvär.

Kartläggningen byggde på en nationell undersökning som genomfördes från augusti 2024 till januari 2025. Det ursprungliga urvalet omfattade 60 000 personer. Bland kvinnorna i åldern 45–60 år var svarsfrekvensen 32,5 procent och resultaten viktades för att uppnå nationell representativitet.

Socialstyrelsen uppmärksammar även vikten av vårdkontakt när menstruationen upphör före 45 års ålder utan någon uppenbar förklaring. Myndigheten rekommenderar då kontakt med vårdcentral eller gynekologisk mottagning, eftersom tidig behandling kan vara betydelsefull för att förebygga bland annat benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar.

För Ulrika Pirholt är önskemålet framför allt att vården tidigare ska kunna känna igen klimakteriebesvär. Hon anser att hennes ålder och de symtom hon beskrev borde ha gjort att klimakteriet uppmärksammades tidigare under den två år långa vårdprocessen.