Trevor Dunkley får livstid för mord efter 28 år

Trevor Dunkley, 66, dömdes den 6 november 2026 till livstidsfängelse för mordet på Patricia Lashley, en brittisk sjubarnsmamma som försvann i september 1998. Wolverhampton Crown Court fastställde att Dunkley måste avtjäna minst tio år och tio månader innan han kan prövas för villkorlig frigivning.

Domstolen dömde honom samtidigt till två års fängelse för att ha förhindrat en laglig och anständig begravning. Det straffet ska avtjänas parallellt med livstidsstraffet.

Patricia Lashley var 33 år när hon dödades i september 1998. Hon bodde då tillsammans med Trevor Dunkley på Hall Street i Dudley i Storbritannien. Hennes kropp har aldrig återfunnits.

Under polisförhör i juli 2026 erkände Dunkley att han hade mördat Lashley. Han berättade att han hade angripit henne medan hon låg i sängen och därefter förvarat kroppen i bostadens källare, där den fick förmultna.

Dunkleys försvarsadvokat Balbir Singh uppgav att kvarlevorna kastades tillsammans med sopor när Dunkley flyttade från bostaden nästan ett år efter mordet.

West Midlands Police hade återupptagit granskningen av äldre utredningsmaterial och identifierat omständigheter som polisen ville fråga Dunkley om. Han greps den 7 juli 2026, och polisen offentliggjorde senare bildmaterial från ingripandet.

Under förhören förklarade Dunkley att han till slut hade erkänt eftersom han misstänkte att utredarna började närma sig sanningen om vad som hade hänt Patricia Lashley.

Åklagaren Robert Price redogjorde inför Wolverhampton Crown Court för de uppgifter som Dunkley hade lämnat i samband med gripandet. Erkännandet utgjorde en central del av bevisningen mot honom.

Den 9 juli 2026 åtalades Dunkley formellt för mord. Han kallades till Wolverhampton Crown Court den 13 juli och erkände vid en domstolsförhandling den 11 september både mordet och brottet att ha förhindrat en laglig begravning. Åtalen avsåg perioden 22–28 september 1998.

Patricia Lashley hade ursprungligen kommit från nordöstra England och flyttade till Dudley i mitten av 1990-talet. Hon hade tidigare haft anknytning till bland annat London, Newcastle, Wales och Skottland.

West Midlands Police uppgav att hon även hade använt namnen Jade, Vanessa och Tricia samt efternamnet Bradford.

Hennes syster anmälde henne försvunnen i juni 1999, omkring nio månader efter att hon senast hade setts. Polisen fortsatte därefter att utreda försvinnandet under flera årtionden.

Vid straffmätningen tog domaren Michael Chambers KC, Honorary Recorder of Wolverhampton, särskilt upp hur Dunkleys agerande hade påverkat Patricia Lashleys yngsta barn.

Barnet var nio månader gammalt när modern mördades. Dunkley, som inte var barnets far, hade enligt domaren lämnat felaktiga uppgifter till socialtjänsten om att Lashley frivilligt hade övergett sitt spädbarn.

Barnet adopterades och växte upp med föreställningen att modern hade lämnat honom. Michael Chambers bedömde att hans ånger var uppriktig, men beskrev mordet som en mycket allvarlig handling.

Domaren framhöll samtidigt att Dunkley saknade tidigare fällande domar, hade en dokumenterad arbetsbakgrund och hade visat ånger över gärningen. Michael Chambers bedömde att hans ånger var uppriktig, men beskrev mordet som en mycket allvarlig handling.

Tre av Patricia Lashleys sju barn närvarade vid domstolsförhandlingen den 6 november. Bland de anhöriga fanns Sinan Mehmet och Destine Mehmet.

Nästa kväll efter domen riktade sonen Suleyman Mehmet kritik mot straffets längd. Han hänvisade till att äldre straffbestämmelser tillämpades eftersom mordet hade begåtts 1998.

Suleyman Mehmet berättade även att han under sin uppväxt hade bott i omkring 40 olika fosterhem i södra Wales.

Michelle Cordell vid West Midlands Police beskrev Dunkleys handlande som djupt chockerande. Hon framhöll att han genom att gömma undan kroppen hade berövat Patricia Lashleys anhöriga möjligheten att ordna en begravning.

Michelle Cordell betonade också att familjen under nästan tre årtionden hade tvingats leva utan besked om vad som hade hänt Patricia Lashley. Hon fördömde både våldet och det sätt på vilket Dunkley hade dolt mordet.