Tidöpartierna utökar försprånget bland landsbygdens väljare

Skillnaden mellan de politiska blocken fortsätter att växa på den svenska landsbygden. I riksdagsvalet 2026 fick Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna tillsammans ett försprång på 11,4 procentenheter gentemot de rödgröna partierna. Samtidigt har de rödgröna ett starkare stöd i städer och tätortskommuner.

Utvecklingen har pågått under flera val. År 2018, innan Tidöavtalet fanns, skilde endast 0,2 procentenheter mellan de två partigrupperna bland landsbygdsväljarna. Vid riksdagsvalet 2022, när det fanns en uttalad ambition om samarbete mellan partierna på högersidan, hade avståndet ökat till 8,7 procentenheter.

Årets sammanställning omfattar det slutliga riksdagsresultatet i Sveriges 145 landsbygdskommuner, utifrån Tillväxtverkets klassificering. Det motsvarar hälften av landets 290 kommuner. Drygt hälften av kommunerna i Västsverige tillhör någon av landsbygdskategorierna. Där fick Tidöpartierna tillsammans drygt 57 procent av rösterna.

Valmyndigheten fastställde det slutliga riksdagsresultatet den 19 september 2026, sedan länsstyrelserna avslutat rösträkningen. Totalt röstade 6 834 413 personer, vilket gav ett valdeltagande på 84,9 procent.

På nationell nivå fick Moderaterna 19,85 procent av rösterna, medan Sverigedemokraterna fick 17,48 procent. Kristdemokraternas röstandel uppgick till 6,17 procent och Liberalernas till 5,34 procent. Riksdagens redovisning visar att partierna tilldelades 70, 62, 22 respektive 19 mandat. Tillsammans fick de därmed 173 av riksdagens 349 platser.

Inom Tidögruppen var Sverigedemokraterna det enda partiet som förlorade väljarstöd i landsbygdskommunerna. Moderaterna gick däremot framåt, samtidigt som väljarna i stor utsträckning fortsatte att stödja något av de fyra samarbetspartierna.

Utvecklingen syns bland annat i Svenljunga. Vid riksdagsvalet 2022 röstade mer än var tredje väljare i kommunen på Sverigedemokraterna. I årets val minskade partiets stöd med knappt fyra procentenheter.

Det detaljerade resultatet för riksdagsvalet 2026 visar att Sverigedemokraterna fick 1 851 röster i Svenljunga, motsvarande 27,71 procent. Socialdemokraterna samlade 1 486 röster, eller 22,25 procent, medan Moderaterna fick 1 306 röster och en andel på 19,55 procent. Liberalerna och Kristdemokraterna ökade samtidigt sitt stöd i kommunen.

Även i Svenljungas kommunval stärkte Moderaterna sin position. Partiet fick 21,93 procent av rösterna och ökade från sex till sju mandat i kommunfullmäktige. Sverigedemokraterna behöll sju mandat, trots att röstandelen sjönk med 1,32 procentenheter till 19,57 procent.

Maria Solevid, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, pekar på att migration samt lag och ordning hade en mindre framträdande roll under årets valrörelse än tidigare. Det är en av de förklaringar som har förts fram till Sverigedemokraternas tillbakagång.

Maria Solevid framhåller också att politiska åtgärder har genomförts inom flera områden som väljare tidigare betraktat som problematiska. Hon nämner skärpta straff, ett ökat politiskt fokus på gängkriminalitet och att skjutningarna har minskat. När dessa frågor inte längre har samma framträdande ställning i valdebatten kan andra partier på högersidan gynnas. Moderaternas förbättrade resultat är särskilt tydligt, enligt Maria Solevid.

Skillnaderna mellan väljare i städer och på landsbygden handlar dock inte enbart om vilket parti de röstar på. Göteborgs universitet har undersökt geografiska variationer i politiska attityder sedan 1986.

I rapporten Svenska stad-land-trender 1986–2025, som SOM-institutet vid Göteborgs universitet presenterade den 9 september 2026, redovisas flera skillnader i politisk självidentifikation. Bland storstadsborna placerar sig 43 procent till vänster på den politiska skalan. På landsbygden identifierar sig 38 procent med högern och 31 procent med vänstern.

Förhållandet mellan grupperna har förändrats över tid. Under 1990-talet identifierade sig storstadsbor betydligt oftare med den politiska högern än landsbygdsbor. En förändring skedde mellan 2013 och 2021. Sedan 2022 har andelen som placerar sig till höger varit lägre bland storstadsbor än bland övriga undersökta grupper, enligt SOM-institutet.

Maria Solevid bedömer att de politiska skillnaderna mellan stad och landsbygd i stor utsträckning har samband med konkreta samhällsfrågor och människors levnadsförhållanden, snarare än enbart ideologiska motsättningar.

Hon beskriver ett större missnöje bland landsbygdsbor och lyfter särskilt fram skillnader i tillgången till myndigheter samt lokal och regional samhällsservice. Tillgängligheten är generellt sämre på landsbygden än i storstäderna, vilket enligt Maria Solevid har betydelse för de politiska attityderna.

SOM-institutets forskning visar också att landsbygdsbor generellt har ett lägre politiskt intresse och mer sällan samtalar om politik än personer som bor i städer och storstäder. Dessa skillnader har varit förhållandevis stabila över tid.

Andra variationer gäller hur människor beskriver sin politiska tillhörighet. På landsbygden identifierar sig 13 procent som nationalister, jämfört med 11 procent bland invånare i övriga städer och 7 procent bland storstadsbor. Samtidigt är andelen som helt och hållet identifierar sig som konservativa något lägre på landsbygden än i storstäderna, enligt SOM-institutet.

Forskningen visar även geografiska skillnader i synen på bland annat vindkraft, flyktingmottagande, EU, hårdare fängelsestraff och ekonomiskt stöd till glesbygden. Maria Solevid pekar särskilt på frågan om utökat glesbygdsstöd som en betydelsefull skiljelinje mellan olika väljargrupper.

Inställningen till EU varierar också. Omkring hälften av landsbygdsborna har en positiv uppfattning om unionen, medan motsvarande andel ligger mellan 60 och 70 procent i de övriga befolkningsgrupper som SOM-institutet undersökt.

Den geografiska indelning som ligger till grund för valjämförelsen bygger på Tillväxtverkets definition av landsbygdskommuner. Av de 145 kommunerna klassificeras 72 som tätortsnära, 58 som glesa och 15 som mycket glesa.

För att en kommun ska räknas som tätortsnära landsbygdskommun får högst hälften av invånarna bo i tätbefolkade områden. Samtidigt ska minst 50 procent av befolkningen kunna nå en större stad med bil inom 45 minuter.

I glesa landsbygdskommuner gäller samma gräns för hur stor andel av invånarna som får bo i tätbefolkade områden. Skillnaden är att mindre än hälften av befolkningen kan nå en större stad inom 45 minuters bilresa.

Den tredje kategorin omfattar mycket glesa landsbygdskommuner. Där saknas tätbefolkade områden helt, och invånarna har i genomsnitt mer än 90 minuters bilresa till en större stad.

Tillväxtverket uppger att myndighetens indelning för geografiska och socioekonomiska jämförelser har sitt ursprung i ett arbete som Tillväxtanalys tog fram 2014. Klassificeringen används även av bland andra Trafikanalys och Jordbruksverket samt vid uppföljning av indikatorer i regeringens budgetproposition.

Tillväxtverket har dessutom publicerat en uppdaterad kommuntypsindelning för 2026. Den bygger på beräkningsmetoder som enligt myndigheten underlättar internationella statistiska jämförelser med OECD och Eurostat.

Samtidigt visar befolkningsstatistik från Statistiska centralbyrån, publicerad den 25 mars 2026, att Sveriges tätorter sammantaget har haft en stadigt växande befolkning under de senaste 20 åren. Befolkningsökningen omfattar både ny bebyggelse i tätorternas ytterområden och en ökad befolkningstäthet i redan etablerade bostadsområden.