Svenska valet kan påverka Europas politiska riktning

Det svenska riksdagsvalet följs nära i Europa när partier både till vänster och längre ut på högerkanten hoppas på ett resultat som stärker deras respektive politiska riktning. Frågan är bland annat om Sverige får en regering där Sverigedemokraterna för första gången ingår. Ulf Kristersson har inför valet lovat att partiet ska få ministerposter om hans regeringsunderlag vinner.

Den politiska utvecklingen inom EU har under senare år gått åt höger. Bland de 27 stats- och regeringscheferna som deltar i EU:s toppmöten tillhör endast tre den socialdemokratiska partifamiljen: Danmarks Mette Frederiksen, Spaniens Pedro Sánchez och Maltas Robert Abela. Ingen av ledarna kommer från ett grönt parti eller vänsterparti. Antalet socialdemokratiska ledare är det lägsta sedan 1992 och skiljer sig tydligt från början av 2000-talet, då omkring två tredjedelar av EU-ländernas ledare tillhörde vänstersidan.

De kristdemokratiskt konservativa har samtidigt elva stats- och regeringschefer, däribland Ulf Kristersson. Längre till höger finns Italiens Giorgia Meloni, Belgiens Bart De Wever och Lettlands Andris Kublers från partier i samma europeiska partifamilj som Sverigedemokraterna. Tjeckiens Andrej Babis tillhör den partigrupp där även bland andra franska Nationell samling och ungerska Fidesz ingår. Sverigedemokraternas tre svenska EU-parlamentariker Dick Erixon, Beatrice Timgren och Charlie Weimers tillhör gruppen Europeiska konservativa och reformister, ECR.

Åtta EU-länder har regeringar där olika ytterhögerpartier ingår: Belgien, Finland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Slovakien och Tjeckien. I Sverige och Slovenien är minoritetsregeringar dessutom beroende av stöd från partier längre ut på högerkanten. EU-parlamentarikern Sebastian Tynkkynen från Sannfinländarna hoppas att Sverigedemokraterna efter valet ska gå från stödparti till regeringsparti och bedömer att söndagens val blir betydelsefullt.

Terry Reintke, gruppledare för De gröna i EU-parlamentet, ser i stället tecken på att vissa europeiska regeringar rör sig från höger mot en mer progressiv vänsterinriktning. Hon hoppas att det svenska valet blir en del av en sådan utveckling och uttrycker samtidigt oro över att ytterhögerpartier växer i flera medlemsländer. Sebastian Tynkkynen uttrycker motsatt oro och säger att han inte litar på att Socialdemokraternas skärpta migrationspolitik skulle vara tillräcklig om partiet tar över regeringsmakten.

Oavsett om Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson blir statsminister väntas Sveriges grundläggande linje ligga fast i flera stora EU-frågor. Sverige kommer fortsatt att vara en stark anhängare av Ukraina och av ett framtida ukrainskt EU-medlemskap. EU-kommissionen meddelade den 15 juni 2026 att EU och Ukraina öppnade det första förhandlingsklustret i medlemskapsförhandlingarna. Det omfattar bland annat rättsstat, grundläggande rättigheter, demokratiska institutioner och offentlig förvaltning.

Även i frågan om EU:s långtidsbudget 2028–2034 finns en etablerad svensk linje. Regeringen meddelade i juni att Sveriges främsta prioritering är att minska den totala budgetvolymen och att neddragningar framför allt bör göras inom sammanhållningspolitiken och delar av jordbrukspolitiken. Sverige välkomnar samtidigt en större inriktning på säkerhet, civilt och militärt försvar, Ukraina och konkurrenskraft, men anser att EU-kommissionens föreslagna totalvolym är för stor och att Sveriges rabatt på EU-avgiften behöver förnyas.

EU-kommissionens förslag till långtidsbudget omfattar nästan 2 biljoner euro, motsvarande omkring 1,26 procent av EU:s genomsnittliga bruttonationalinkomst under perioden. Europeiska unionens råd anger att medlemsländerna arbetar mot en överenskommelse före utgången av 2026, så att den tillhörande lagstiftningen kan antas under 2027 och den nya budgetperioden börja den 1 januari 2028.

Skillnaderna mellan en socialdemokratiskt ledd och en moderatledd svensk regering bedöms också som relativt begränsade på EU-nivå inom handel, migration, brottsbekämpning och miljö. Valresultatet kan ändå få politisk och psykologisk betydelse inför valåret 2027, då flera stora medlemsländer går till val. I Frankrike hålls presidentvalets första omgång den 18 april 2027 och den andra den 2 maj. Ordinarie val till nationalförsamlingen är däremot planerat till 2029, om parlamentet inte upplöses tidigare.