Statsvetare bedömer att extraval kan avgöra regeringskrisen

Risken för ett extraval kan bli avgörande för att de svenska riksdagspartierna ska kunna enas om en ny regering. Det bedömer Jonas Hinnfors, professor emeritus i statsvetenskap, som anser att partiernas låsta positioner kan förändras när fler statsministeromröstningar genomförts.

Riksdagens talman Andreas Norlén har mött kritik efter beslutet att nominera Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist till statsminister. Jonas Hinnfors anser dock att det centrala är att riksdagen får ta ställning till konkreta regeringsalternativ. Han bedömer att omröstningarna kan få partierna att ompröva tidigare besked.

Den 29 oktober meddelade Andreas Norlén att Elisabeth Thand Ringqvist skulle föreslås leda en regering med Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna. Förslaget bordlades den 30 oktober och ska behandlas ytterligare en gång den 2 november. Statsministeromröstningen är planerad till den 3 november klockan 13.00.

Elisabeth Thand Ringqvist förklarade samma dag som nomineringen att hennes sonderingar inte hade handlat om att själv bli statsminister. Uppdraget hade enligt Centerpartiets partiledare i stället varit att undersöka möjligheterna att bilda en mittenregering under Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson.

Centerpartiets partiledare uppgav att samtalen visat ett omfattande stöd för politiska lösningar i mitten, men att förutsättningarna för en sådan regering saknades. Elisabeth Thand Ringqvist efterfrågade tydligare besked om vilka regeringsalternativ Socialdemokraterna kunde acceptera. Hon framhöll också att Centerpartiet hellre hade sett att Andreas Norlén nominerade Magdalena Andersson eller gav Moderaternas partiledare Ulf Kristersson ett sonderingsuppdrag.

Magdalena Andersson kritiserade den 29 oktober beslutet att föreslå Elisabeth Thand Ringqvist. Socialdemokraternas partiledare invände mot att den nominerade kandidaten inte hade undersökt möjligheterna att själv leda en regering och att flera av partierna i det föreslagna samarbetet motsatte sig att delta. Hon ansåg att Ulf Kristersson borde ha fått möjlighet att pröva sitt regeringsalternativ.

Även Miljöpartiets språkrör Amanda Lind riktade kritik mot talmannens agerande. Hon ansåg att Ulf Kristersson borde få sonderingsuppdraget utan att riksdagen först genomförde omröstningen om Elisabeth Thand Ringqvist. Amanda Lind bedömde att förfarandet riskerade att förlänga regeringsbildningen ytterligare.

Jonas Hinnfors delar inte uppfattningen att talmannens sätt att driva processen innebär en alltför snabb behandling. Han framhåller att partierna hittills har hållit fast vid sina politiska gränser och väntat på att andra ska ändra inställning. Enligt statsvetaren kan vetskapen om att ytterligare omröstningar närmar sig göra förhandlingarna mer konkreta.

En jämförelse finns med regeringsbildningen efter valet 2018, då det tog 134 dagar innan en regering kunde tillträda. Andreas Norlén har klargjort att han vill undvika en motsvarande utdragen process. Jonas Hinnfors påpekar samtidigt att den långa förhandlingstiden 2018 gav partierna möjlighet att överge tidigare ståndpunkter och hitta nya överenskommelser.

Enligt Jonas Hinnfors började förhandlingarna den gången göra verkliga framsteg först när talmannen lät riksdagen pröva statsministerkandidater. Han anser att samma mekanism kan få betydelse även nu.

Den pågående regeringsbildningen har redan omfattat en omröstning om Magdalena Andersson. Den 15 oktober avslog riksdagen hennes kandidatur med 248 nejröster och 99 jaröster. Två ledamöter var frånvarande och ingen avstod från att rösta. Samtliga 99 röster för Magdalena Andersson kom från Socialdemokraterna.

Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling förklarade i riksdagen den 15 oktober att partiets nej berodde på att Vänsterpartiet inte ingick i den föreslagna regeringen. Han framhöll samtidigt att partiet var berett att stödja Magdalena Andersson om Vänsterpartiet fick regeringsmedverkan.

Inför riksdagsvalet 2026 fastställde Vänsterpartiet i sin valplattform att partiet varken skulle stödja eller släppa fram en regering utan egen medverkan. Socialdemokraterna och Miljöpartiet pekades ut som de främsta tänkbara samarbetspartnerna. Partiet öppnade också för samarbete med Centerpartiet om det krävdes för att säkra en majoritet i riksdagen.

Jonas Hinnfors bedömer att Elisabeth Thand Ringqvists kandidatur sannolikt kommer att avslås vid omröstningen den 3 november. Om det sker har Andreas Norlén meddelat att Ulf Kristersson ska få en vecka för att undersöka möjligheterna att bilda regering. Sonderingsuppdraget är i så fall planerat till perioden 3–10 november.

Talmannen har däremot inte fattat något beslut om att en omröstning automatiskt ska följa efter Ulf Kristerssons sonderingar. Jonas Hinnfors framhåller att det även kan bli aktuellt att förlänga förhandlingarna eller ge uppdraget till Magdalena Andersson om förutsättningarna förändras inom det rödgröna blocket.

Enligt regeringsformen ska riksdagen pröva talmannens förslag till statsminister inom fyra dagar. För att en kandidat ska förkastas krävs att minst 175 av riksdagens 349 ledamöter röstar nej. Det är därmed möjligt att bli godkänd utan att få stöd av en majoritet genom jaröster.

Om riksdagen förkastar fyra statsministerförslag ska ett extraval genomföras inom tre månader. Talmannen fastställer då valdagen efter samråd med Valmyndigheten. Ett sådant val påverkar inte tidpunkten för nästa ordinarie riksdagsval.

Valmyndigheten beskriver att ett extraval innebär att partierna får nominera nya kandidater och att även nya partier kan ställa upp. Myndigheten måste dessutom framställa nya valsedlar inför omröstningen.

Jonas Hinnfors anser att osäkerheten kring resultatet av ett extraval kan få partierna att ompröva politiska krav som de tidigare betraktat som absoluta. Han bedömer att trycket kan bli särskilt stort när regeringsbildningen närmar sig en tredje eller fjärde statsministeromröstning.

Statsvetaren håller det för mest sannolikt att de rödgröna partierna, som tillsammans har 176 mandat, till slut kan enas om att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister. Hans bedömning är att detta kan kräva att Centerpartiet överger sitt motstånd mot Vänsterpartiet i regeringen, samtidigt som Vänsterpartiet accepterar eftergifter i viktiga sakfrågor och delar av en mer mittenorienterad politik.

En utdragen regeringsbildning väcker även frågor om ekonomin. I en undersökning som Länsförsäkringar presenterade tillsammans med Verian den 15 oktober svarade 49 procent att de bedömde att långvariga regeringsförhandlingar skulle påverka svensk ekonomi negativt. Andelen som inte trodde på någon ekonomisk påverkan var 37 procent, medan 3 procent ansåg att effekten skulle bli positiv.

Jonas Hinnfors bedömer att en lösning kan dröja in i december, men att regeringsbildningen sannolikt inte kommer att pågå särskilt mycket längre. Han framhåller samtidigt att ett extraval kan bli aktuellt om partierna inte lyckas nå en överenskommelse.

Enligt Jonas Hinnfors är risken för extraval större under den nuvarande regeringsbildningen än den var efter valet 2018.