Ståle Solbakken sågar allsvenskans tempo

Norsk fotboll har fått ett tydligt övertag över Sverige under de senaste åren, och förbundskaptenen Ståle Solbakken pekar nu ut tempot som en skillnad mellan länderna. Djurgårdens IF:s Bo Hegland finns inte med i Norges A-landslag trots åtta mål och 15 assist i Allsvenskan, samtidigt som Erik Botheim har tagits ut efter flytten från Malmö FF till Viking.

Erik Botheim lämnade Malmö FF under transferfönstrets sista dagar efter tre år i Skåne och reagerade på intensiteten efter ankomsten till Stavanger. Han beskrev för TV2 hur mycket spelarna sprang under träning och matcher. Malmö FF uppgav vid försäljningen att anfallaren kom från Salernitana i januari 2024 och under sin första säsong gjorde 19 mål i samtliga tävlingar. I Allsvenskan blev det tolv mål och sex assist när klubben tog SM-guld 2024.

Efter flytten fick Erik Botheim snabbt utdelning i Viking. Kristiansund BK:s officiella matchrapport visar att han gjorde två mål och en assist när Viking vann med 8–1 den 13 september. Anfallaren spelade först fram Kristoffer Haugen och gjorde därefter lagets fjärde och femte mål före paus. Viking gick in i Eliteserien 2026 som regerande norsk mästare.

Norges Fotballforbund tog ut 25 spelare till Nations League-samlingen och beskrev Erik Botheim som ett av fyra nya namn jämfört med VM-truppen; Ståle Solbakken sade att han hade pratat med Vikings tränare och fått beskedet att Botheim var i god fysisk form.

Bo Hegland fick däremot ingen plats i A-landslaget. Ståle Solbakken uppgav att den norska ledningen hade sett många matcher med Djurgårdens IF och bedömde att både mittfältaren och Kristian Lien hade gjort det mycket bra. Förbundskaptenen ansåg samtidigt att Allsvenskan för närvarande befinner sig en tydlig bit bakom de två andra skandinaviska ligorna och hänvisade bland annat till matchen mellan Djurgårdens IF och GAIS, där han tyckte att spelet gick för långsamt.

Norges Fotballforbund tog samtidigt ut Bo Hegland i U21-landslaget inför EM-kvalmatcherna mot Nederländerna, Bosnien-Hercegovina och Israel. U21-förbundskaptenen Jan Peder Jalland uppgav att Norge behöver tre poäng på de tre återstående matcherna för att säkra en plats i EM.

Djurgårdens IF bekräftade dessutom att Bo Hegland stod för både mål och assist i 2–0-segern mot GAIS den 14 september. Framspelningen till Kristian Liens 1–0-mål var mittfältarens 15:e assist för säsongen, vilket innebar att han tangerade Magnus Wolff Eikrems allsvenska säsongsrekord från 2016. Nästa seriematch för Djurgården är hemmamötet med IF Elfsborg den 20 september.

Norges framgångar under senare tid omfattar fem klubbar i europeiskt cupspel, två lag i Champions League och ett framgångsrikt VM. En återkommande förklaring från norskt håll har varit den fysiska nivån, hård träning och ett högre matchtempo.

Skillnaden mellan ligorna är samtidigt beroende av hur tempo mäts. Enligt det schweiziska forskningscentret CIES har ingen europeisk liga ett intensivare presspel än Allsvenskan, medan Eliteserien ligger tvåa i den statistiken.

Norsk fotbollsutveckling har också kopplats till andra faktorer än löpstyrka. Norge har byggt fler fotbollsplaner, både utomhus och inomhus, och landets akademier införde 2017 en omfattande certifieringsmodell. Klubbarna har dessutom kommit överens om att avsätta en större andel av centrala intäkter till ungdomsverksamheten.

En annan del av utvecklingen har varit en tydligare gemensam spelidé. Norsk klubbfotboll präglas ofta av direkt passningsspel, fysik och många omställningar. Lagen i Eliteserien spelar generellt mer likartat än klubbarna i Allsvenskan, med löpstarka mittfältare och yttrar som får stora ytor framför sig.

Spelmodellen ligger också nära en norsk idrottskultur där fysisk träning har en stark ställning. Svenska tränare och spelare med erfarenhet från Norge har beskrivit en större acceptans för omfattande fysträning och ofta kopplat den till landets starka tradition inom längdskidåkning.

Utvecklingen har däremot inte inneburit att alla framgångsrika norska spelare fått samma genomslag efter utlandsflyttar. Håkon Evjen, Patrick Berg, Jens Petter Hauge, Fredrik Bjørkan, Joel Mvuka och Marius Lode har samtliga sålts från Bodø/Glimt och senare återvänt till norsk fotboll.

Det illustrerar samtidigt skillnaderna mellan de norska och svenska ligorna. Allsvenskan har ett långsammare matchtempo men större variation mellan klubbarnas taktiska och tekniska inriktningar. Olika sätt att spela gör också att fler typer av spelare kan hitta roller i svenska lag, och stora allsvenska talanger har i flera fall värderats högre av utländska klubbar än motsvarande spelare från Norge.

Bo Heglands utveckling är ett exempel på skillnaden. Innan genombrottet i Djurgårdens IF spelade han i den norska andraligan. Hans egenskaper som offensiv spelare mellan lagdelarna, där teknik och speluppfattning är centrala delar, passar inte lika tydligt in i den raka och fysiskt orienterade modellen som präglar stora delar av norsk klubbfotboll.

Bodø/Glimt har haft en central roll i Norges internationella utveckling. UEFA konstaterar att klubben nådde åttondelsfinal i Champions League 2025/26 och blev den första norska föreningen att vinna tre, fyra och fem matcher i följd i turneringen. Klubben tog sig även till ligafasen 2026/27.

Bodø/Glimts europeiska resultat har samtidigt lyft Norges UEFA-koefficient och förbättrat förutsättningarna för övriga norska lag i kvalspelet. Framgångarna har byggts kring klubbens tränarstab, organisation och tydliga arbetssätt.

Svensk klubbfotboll hade under delar av 2010-talet problem med föråldrade arbetsmodeller och system som var starkt beroende av enskilda personer. Flera svenska klubbar reagerade sent på utvecklingen och har fått betala för ineffektiv användning av sina resurser. Samtidigt skapade situationen större möjligheter för mindre föreningar att utvecklas och konkurrera om topplaceringar.

Skillnaden i ekonomiska resurser har också varit betydande. Bodø/Glimt använde mer än 500 miljoner kronor i verksamheten under 2025, medan Viking låg nära 250 miljoner och Brann omkring 270 miljoner. GAIS, som kvalade till Europaspel under sommaren, låg under samma period kring 90 miljoner kronor och Mjällby AIF strax under 120 miljoner.

Flera svenska klubbar befinner sig nu i omfattande förändringsprocesser. Djurgårdens IF, Malmö FF och AIK följer utvecklingen som redan skett i bland annat Hammarby IF, IK Sirius och Mjällby AIF, med nya generationer av ledare samt förändrade system och strategier. Skillnaden mot Norge handlar därför inte enbart om hur snabbt spelarna springer, utan också om organisation, ekonomi, utbildning och olika fotbollsidéer.