Shinko Nakano Storlöpare räddar gamla kimonos i Boden

Från Gunnarsbyn utanför Boden driver Shinko Nakano Storlöpare företaget Kanoko, där hon säljer både nya och begagnade kimonos. Verksamheten är främst inriktad på försäljning över internet och kunderna finns i olika delar av världen. Bolagsfakta anger att Kanoko registrerades den 15 oktober 2010, har sitt säte i Boden och drivs av Shinko Nakano Storlöpare.

Enligt Nacka kommun hade hon 2025 samlat och importerat vintagekimonos i 17 år och byggt upp en samling på närmare 1 000 plagg av olika modeller. Kommunen uppgav också att hennes mamma arbetade på ett kimonoväveri i Japan och att Shinko Nakano Storlöpare hittar plagg till verksamheten på bland annat antikbutiker, loppmarknader och auktioner i Japan.

Intresset för både kimono och återbruk började enligt Shinko Nakano Storlöpare redan när hon var barn. En del av plaggen hon säljer är omkring 90 år gamla. Hon vill ta tillvara äldre kimonos som annars riskerar att förstöras. Kanoko uppger att verksamheten huvudsakligen importerar autentiska kimonos från den japanska andrahandsmarknaden. Handsydda plagg kan enligt företaget tas isär, tvättas och sys ihop på nytt.

Familjen hade tidigare bott både i Japan och i södra Sverige. Bodens kommun uppger att Shinko Nakano först flyttade från Japan till Pålkem i Norrbotten tillsammans med maken Petri Storlöpare och dottern Anni, innan familjen senare bosatte sig i Gunnarsbyn. Där började hon som småbarnsmamma bygga upp sin kimonoverksamhet. Shinko Nakano Storlöpare har beskrivit att hon sökte ett arbete som gick att förena med familjelivet när hennes man arbetade mycket och hon själv var hemma med ett litet barn.

Svenska kyrkan i Boden uppgav redan 2019 att hon drev Kanoko och sålde kimonos och tillbehör på nätet, bland annat genom Tradera. Verksamheten har beskrivits som Sveriges största samling av traditionella japanska kimonos.

Shinko Nakano Storlöpare framhåller att tillverkningen av en kimono kan ta mer än två år och omfatta flera hantverksmoment, från färgning av trådar till broderi och sömnad. Plaggen kan därför vara kostsamma och går ofta i arv inom familjer. Hon menar att allt färre unga i Japan vill föra hantverket vidare.

Liknande problem har beskrivits av japanska myndigheter. Kyoto stad uppger att en åldrande befolkning, minskande födelsetal och förändrade levnadsvanor har lett till färre arbetare inom traditionella hantverksnäringar och minskade leveranser av hantverksprodukter. Tokyo Metropolitan Government uppgav 2026 att hantverkare inom traditionellt Edo-broderi har svårt att hitta efterträdare samtidigt som färre använder kimono.

Japans regering har även beskrivit en verksamhet för traditionellt Tokyo-färgat kimonotyg där omkring 300 verkstäder tidigare hade varit verksamma, men där endast den aktuella verkstaden återstod när myndighetens reportage publicerades. Minskad användning av kimono angavs som en orsak till lägre efterfrågan på tyget. Japans ekonomi- och industriministerium uppgav samtidigt att färgningstekniken Tokyo Honzome Chusen, som bland annat används för yukata, hade 74 hantverkare på sju arbetsplatser i september 2023.