Sex dagar gammal pojke dog efter förlossning

Aida Bjurenfalks son Vidar avled sex dagar efter en svår förlossning på Skånes universitetssjukhus i Lund. Sjukhusets egen utredning pekar på hög arbetsbelastning, brister i följsamheten till rutiner och otillräcklig dokumentation som bakomliggande faktorer. Aida Bjurenfalk frågar sig fortfarande om sonen hade kunnat överleva om rutinerna hade följts.

Förlossningen skedde i juli 2025 och var Aida Bjurenfalks andra. Eftersom hon tidigare hade fött med kejsarsnitt bedömdes hon som medelriskföderska. Region Skånes regionala riktlinje placerar tidigare kejsarsnitt i denna riskkategori, medan bland annat patologiskt CTG och misstänkt uterusruptur räknas som högrisk. Under den aktiva förlossningen skulle barnet övervakas kontinuerligt med CTG, men övervakningen användes inte vid flera tillfällen.

Skånes universitetssjukhus beskriver CTG som en metod för att registrera barnets hjärtfrekvens och den födandes värkar. Övervakningen används bland annat för att upptäcka tecken på syrebrist och situationer där vården behöver ingripa. Enligt sjukhusets utredning kan bristerna i CTG-övervakningen ha bidragit till att det dröjde innan personalen upptäckte att Aida Bjurenfalks livmoder hade brustit. Vid upptäckten hade barnet allvarlig syrebrist och låg puls.

Personalen som arbetade under kvällen och natten beskrev i sina yttranden arbetsbelastningen som för hög. Barnmorskan och undersköterskan som ansvarade för Aida Bjurenfalk hade samtidigt hand om ytterligare en aktiv förlossning och behövde också hjälpa till vid en tredje komplicerad förlossning. Vid midnatt skedde ett personalbyte, och den nya barnmorskan upptäckte därefter uterusrupturen. Sjukhusets utredning anger att personalbyte bör undvikas under en aktiv förlossning.

Klockan 22 vårdades nio kvinnor i aktiv förlossning på avdelningen. En av dem var högriskföderska, fem bedömdes ha medelrisk och tre hade låg risk. Därutöver fanns två patienter på prenatalavdelningen och två igångsättningar hade inletts i hemmet. Under nattpasset föddes fem barn, och tre av födslarna utvecklades till urakuta situationer som krävde hög kompetens. Personalen uppgav även att telefonrådgivningen hade hög belastning.

Avdelningen hade tio förlossningsrum och skulle samtidigt bemanna polikliniska besök. Fyra barnmorskor arbetade med förlossningar, varav två var nya i yrket. Därutöver fanns en arbetsledande barnmorska som även ansvarade för telefonrådgivningen. På kvällspasset arbetade sju undersköterskor. Under natten var de fem, varav två ordinarie och tre oerfarna sommarvikarier.

Bemanningen på förlossningen minskar varje sommar från sex till fem barnmorskor, samtidigt som många barn föds under sommarmånaderna. Statistikmyndigheten SCB redovisar att juli var den månad då flest barn föddes i Sverige 2025, med 9 060 födda, och att födelsetalen generellt är högre under försommar och sommar.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har i en nationell kartläggning konstaterat att förlossningskliniker har särskilt svårt att klara bemanningen under sommaren. Enligt myndigheten är möjligheten att anpassa verksamheten efter lägre aktivitet på natten mindre inom förlossningsvården än inom många andra delar av vården.

Region Skåne uppgav inför sommaren 2025 att färre barnmorskor tjänstgjorde under semesterperioden. Förlossningsklinikerna hade därför tagit fram en gemensam handlingsplan för att kunna fördela födande mellan sjukhusen när en avdelning var full. Inför sommaren 2026 uppgav Region Skåne att bemanningsläget fortfarande var ansträngt, särskilt i Malmö men även i Lund. En regional arbetsgrupp hade då fått i uppdrag att ta fram en gemensam plan för åren 2026–2028 för bemanning och kompetens inom förlossnings- och mödravården.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, anger att vårdgivare måste utreda händelser som har orsakat eller kunnat orsaka en vårdskada. Om utredningen visar att det handlar om en allvarlig vårdskada eller risk för en sådan ska en lex Maria-anmälan göras snarast. IVO granskar därefter vårdgivarens utredning och de åtgärder som ska förebygga liknande händelser.

Vidar döptes på sjukhuset innan han avled, sex dagar gammal. Ett år senare beskriver Aida Bjurenfalk sorgen som fortsatt mycket stor och säger att hon aldrig upphör att vara mamma till honom. Hon återkommer också till frågan om sonen hade kunnat överleva om vårdens rutiner hade följts.

Aida Bjurenfalk försöker samtidigt se framåt. Läkarna har bedömt att hon ska kunna bli gravid igen, vilket hon beskriver som hoppfullt eftersom hon i framtiden vill kunna få ett småsyskon till Vidar och Yngve.