Selesjö förenar skogsbruk, vilt och naturvård

På Skogssällskapets fastighet Selesjö i norra Östergötland kombineras virkesproduktion, biologisk mångfald och viltförvaltning. Fastigheten omfattar cirka 1 100 hektar, varav omkring 900 hektar är skogsmark, och har ägts av Skogssällskapet sedan 1980-talet. Hela den södra delen gränsar till sjön Hunn.

Under de senaste tio åren har granskog på tidigare åkermark avverkats, brynmiljöer öppnats och fem nya våtmarker anlagts. Naturvårdsbränningar har också genomförts, medan omkring 20 hektar äldre inägomark vid torpmiljöer har gjorts om till viltåkrar. Johan Asp från Skogssällskapet uppger att tranor och andra fågelarter har etablerat sig efter våtmarksåtgärderna.

Skogssällskapet uppger att förändringarna har gett större biologisk mångfald och rikare viltstammar samtidigt som betesskadorna har minskat. På fastigheten finns älg, dovhjort, kronhjort, rådjur och vildsvin. Förvaltningen samordnas med angränsande fastigheter inom ett gemensamt älg- och kronskötselområde.

Omkring 2010 ändrades inriktningen för viltförvaltningen. En tidigare period med jaktuppehåll och omfattande utfodring hade enligt Skogssällskapet lett till växande viltstammar, omfattande betesskador och problem för grannfastigheter. Johan Asp uppger att målet därefter har varit att anpassa mängden vilt till vad marken klarar utan att den skogliga produktionen försämras.

Ett examensarbete från Sveriges lantbruksuniversitet 2017 visade att tall svarade för ungefär hälften av virkesförrådet på Selesjö. Stödutfodring användes främst under vintern och för att styra viltet bort från områden där risken för skador var stor.

Selesjö används i dag som visnings- och inspirationsfastighet för markägare som vill förena skogsbruk, naturvård och viltförvaltning. Johan Asp anser att arbetet med relativt enkla åtgärder och nya metoder har skapat förutsättningar för ett långsiktigt skogsbruk.

Åtgärderna på fastigheten sammanfaller med Sveriges arbete med en nationell restaureringsplan. Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket lämnade sitt gemensamma förslag till Regeringskansliet den 26 februari 2026. Sverige ska lämna ett utkast till EU-kommissionen den 1 september 2026.

Planen utgår från EU-förordning 2024/1991, som anger att restaureringsåtgärder ska omfatta minst 20 procent av unionens land- och havsareal senast 2030. Senast 2050 ska åtgärder genomföras i samtliga ekosystem som behöver restaureras. EU-kommissionen uppger att medlemsländerna i sina planer ska beskriva hur de bindande målen ska nås.

Enligt EU-kommissionen beräknas varje euro som investeras i naturrestaurering ge mellan 4 och 38 euro i samhällsnytta. Länsstyrelsen Östergötland uppger att anlagda och restaurerade våtmarker även kan stärka motståndskraften mot torka och översvämningar samt minska koldioxidutsläpp och näringsläckage.

Markägare med våtmarker i skogslandskapet kan enligt Länsstyrelsen Östergötland söka stöd hos Skogsstyrelsen genom återvätningsavtal, Skogens miljövärden och stöd för natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen. Skogforsk framhåller samtidigt att det fortfarande finns få vetenskapliga studier som visar att vanligt rekommenderade viltanpassade skogsskötselåtgärder minskar betesskadorna i svensk produktionsskog.