Rysslands förändrade krigföring väcker oro inom Försvarsmakten

Rysslands förmåga att snabbt förändra sina militära metoder under pågående strider bekymrar den svenska Försvarsmakten. Ewa Skoog Haslum, chef för Försvarsmaktens operationsledning, beskriver utvecklingen som en utmaning för Sveriges militära planering.

I Sveriges Radios lördagsintervju den 31 oktober 2026 förklarar Ewa Skoog Haslum att svenska militära bedömningar tidigare har byggt på omfattande kunskap om hur Rysslands väpnade styrkor leds och genomför operationer. Den ryska militärens ökade förmåga att anpassa taktik och stridsmetoder under pågående insatser är enligt henne en förändring som Sverige behöver kunna hantera.

Utvecklingen sker samtidigt som kriget i Ukraina driver fram förändringar på slagfältet. Sveriges Radio uppgav den 31 oktober att Ukrainas snabba utveckling av drönarteknik och flexibla stridsmetoder även har påverkat hur Rysslands militär utvecklar sin krigföring.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, konstaterade i en rapport den 6 februari 2026 att kriget har påskyndat förändringar inom de ryska väpnade styrkorna. Rapporten identifierade samtidigt strukturella svagheter och beskrev en oenighet bland ryska militära analytiker om hur försvarsmakten bör organiseras. Diskussionen gäller bland annat om befintliga militära strukturer ska behållas eller förändras för att möta moderna stridsförhållanden.

En analys från NATO Defense College, publicerad den 14 maj 2026, visade att Rysslands förändringar efter invasionen av Ukraina främst har genomförts på taktisk nivå. Den övergripande militära doktrinen har däremot till stor del behållits. Analysen beskrev också ryska insatser för att återuppbygga större markförband och modernisera landets kärnvapenstyrkor.

Ewa Skoog Haslum framhåller att den ryska militära förmågan utvecklas inom samtliga stridsområden. Hon pekar särskilt på förbättrade möjligheter att bekämpa mål på stora avstånd och på att Ryssland fortsätter att pröva sina vapensystem. Även landets återkommande verbala hänvisningar till kärnvapen utgör enligt henne ett orosmoment.

Utvecklingen av obemannade vapensystem har en betydande roll i kriget. Totalförsvarets forskningsinstitut redovisade i september 2025 att tiden från konstruktion till operativ användning av nya obemannade farkoster i vissa fall har minskat till några veckor, jämfört med tidigare utvecklingsperioder på flera månader. Institutet konstaterade dessutom att Ryssland snabbt hade byggt ut produktionen av stridsdrönare, långräckviddiga drönare och glidbomber.

Den amerikanska tankesmedjan Institute for the Study of War redovisade den 1 september 2026 uppgifter från det ukrainska flygvapnets talesperson Jurij Ihnat om omfattningen av ryska drönarinsatser. Under augusti hade Ryssland enligt Ihnat använt över 2 800 jetdrivna drönare. Han uppgav att Ukraina lyckades skjuta ned omkring 60 procent av dessa, medan motsvarande andel för konventionella propellerdrivna drönare låg på 90–95 procent.

Förändringar har även skett inom den ryska markkrigföringen. Institute for the Study of War beskrev den 29 juli 2026 hur ryska förband i allt större omfattning använde mindre infanterigrupper för infiltration i stället för större mekaniserade anfall. Samtidigt fortsatte ryska styrkor att använda glidbomber mot ukrainska försvarsställningar och försörjningsvägar bakom fronten.

Säkerhetsforskaren Oscar Jonsson beskrev i en analys för NATO Defense College den 5 februari 2026 ett ökat ryskt fokus på utnötningskrigföring och försvarsstrid. Analysen behandlade även ryska satsningar på artificiell intelligens, obemannade system och nätverksbaserad stridsledning för bekämpning av mål på längre avstånd.

Trots dessa framsteg anser Ewa Skoog Haslum att kriget också har försämrat delar av Rysslands militära kapacitet. Hon framhåller i radiointervjun att de omfattande personalförlusterna, särskilt förlusten av välutbildade soldater, har försvagat den ryska armén på flera områden.

Sveriges försvar har samtidigt anpassat sin verksamhet till säkerhetsutvecklingen i närområdet. Den 13 juni 2026 meddelade Försvarsmakten att svenska stridsflygplan av typen JAS 39 Gripen hade genomfört två insatser mot ryska stridsflygplan av modellerna Su-24 och Su-34 i Östersjöområdet. Ewa Skoog Haslum uppgav då att Försvarsmakten hade ökat sin närvaro och justerat beredskapen med hänsyn till säkerhetsläget.

Under 2026 meddelade Försvarsmakten även att en teknisk undersökning hade bekräftat en otillåten drönarflygning från ett ryskt signalspaningsfartyg när fartyget passerade svenskt territorialvatten i Öresund. Ewa Skoog Haslum uppgav att svenska militära enheter hade registrerat aktiviteten och genomfört elektroniska motåtgärder.

Sverige har också beslutat att stödja Finland med militära resurser för att förstärka skyddet mot drönarkränkningar. Ewa Skoog Haslum har uppgett att svenska förband vid behov skulle kunna ställas under finsk ledning under hösten 2026. Bland de möjliga svenska bidragen finns Gripenflyg, korvetter av Visbyklass samt radar- och luftvärnssystem.

Erfarenheterna från Ukrainakriget ingår även i den långsiktiga utvecklingen av Sveriges försvar. I en skrivelse till riksdagen den 17 mars 2026 redovisade regeringen hur svenska försvarsmyndigheter systematiskt samlar in och analyserar lärdomar från kriget. Arbetet omfattar militär teknik, operativa metoder och taktiska förfaranden som används i utvecklingsarbetet inom både Försvarsmakten och NATO.

Regeringen har dessutom avsatt 40 miljarder kronor årligen till militärt stöd för Ukraina under 2026 och 2027. I regeringens sammanställning ingår bland annat ammunition, luftförsvar, långräckviddiga vapensystem och samarbete inom militär innovation.

Även inom Europeiska unionen har erfarenheterna från kriget fått betydelse för försvarsplaneringen. Europeiska rådet framhöll den 18 juni 2026 att medlemsländerna behöver påskynda utvecklingen och anskaffningen av drönare, system för drönarbekämpning, luftförsvar och långräckviddiga precisionsvapen. Prioriteringarna kopplades till unionens arbete med att stärka den europeiska försvarsberedskapen fram till 2030.