Ryssland har flest utplacerade kärnstridsspetsar sedan 2017

Ryssland har för fjärde året i följd ökat antalet kärnstridsspetsar som är utplacerade på missiler och bombflygplan. Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri bedömde att antalet uppgick till 1 796 i början av 2026, vilket är 78 fler än året före och den högsta ryska nivån sedan 2017.

Den samlade ryska kärnvapenarsenalen omfattade enligt Sipris bedömning 5 420 stridsspetsar. Av dessa var 1 796 utplacerade, 2 604 lagrade och 1 020 kategoriserade som avvecklade. Federation of American Scientists bedömde samtidigt att omkring 4 400 stridsspetsar ingick i Rysslands användbara militära lager, medan cirka 1 020 pensionerade stridsspetsar väntade på demontering.

Bulletin of the Atomic Scientists och Federation of American Scientists bedömde att de 1 796 utplacerade ryska strategiska stridsspetsarna omfattade omkring 892 på landbaserade ballistiska robotar och 704 på ubåtsbaserade ballistiska robotar. Ytterligare cirka 200 bedömdes finnas vid baser för tunga bombflygplan.

Rysslands utplacerade arsenal är större än USA:s, som enligt Sipri hade 1 770 utplacerade stridsspetsar, samma antal som året före. Rysslands motsvarande antal har ökat varje år sedan kriget i Ukraina inleddes. År 2017 uppskattade Sipri antalet ryska utplacerade stridsspetsar till 1 950.

Sipri bedömde att världens nio kärnvapenstater tillsammans hade omkring 12 187 kärnstridsspetsar i början av 2026. Cirka 9 745 ingick i militära lager och 4 012 var utplacerade med operativa styrkor. Omkring 2 100–2 200 utplacerade stridsspetsar bedömdes hållas i hög operativ beredskap på ballistiska robotar, och nästan samtliga tillhörde Ryssland eller USA.

Arms Control Association uppgav att Rysslands sista offentliggjorda deklaration enligt kärnvapenavtalet New START lämnades i september 2022 och redovisade 1 549 utplacerade strategiska stridsspetsar enligt avtalets särskilda räkneregler. Efter att Ryssland suspenderade sitt deltagande i avtalet i februari 2023 upphörde landet med deklarationerna.

New START löpte ut den 5 februari 2026 utan något ersättningsavtal. Chatham House konstaterade att USA och Ryssland därmed för första gången på mer än 50 år saknade gemensamt överenskomna begränsningar för utveckling eller utplacering av strategiska kärnvapen. Arms Control Association uppgav att USA:s president Donald Trump inte accepterade Rysslands president Vladimir Putins förslag om att frivilligt fortsätta följa avtalets centrala begränsningar i ytterligare ett år.

Vladimir Putin meddelade den 12 maj 2026 att den nya interkontinentala roboten RS-28 Sarmat skulle tas i operativ tjänst före årets slut. Befälhavaren för Rysslands strategiska robotstyrkor Sergej Karakajev beskrev samtidigt ett genomfört test som framgångsrikt. Bulletin of the Atomic Scientists bedömde i maj att Ryssland hade omkring 324 kärnvapenbestyckade interkontinentala ballistiska robotar med kapacitet att tillsammans bära upp till cirka 1 092 stridsspetsar.

Bulletin of the Atomic Scientists bedömde också att den ryska flottan under 2026 hade 13 kärnkraftsdrivna ubåtar avsedda för ballistiska kärnvapenrobotar. Fem tillhörde Delta IV-klassen och åtta Borej-klassen, och varje ubåt kunde bära 16 ballistiska robotar.

Rysslands försvarsdepartement rapporterade under 2025 att nya Yars-robotar, den kärnvapenbestyckade ubåten Knyaz Pozharsky och Tu-160M-bombflygplan hade tagits i tjänst. Carnegie Endowment for International Peace noterade samtidigt att den redovisade andelen moderna system i den ryska kärnvapentriaden hade minskat från 95 till 92 procent.

Även Kina och Indien ökade sin utplacering. Kina hade enligt Sipris bedömning 34 utplacerade stridsspetsar, jämfört med 24 året före. Indien placerade för första gången ut tolv kärnstridsspetsar.