Regering granskar dold avsändare i Afghanistan-kampanj

En statligt finansierad informationskampanj med namnet Zindagi Taza har som mål att få minst 200 afghaner i Sverige att frivilligt återvända till Afghanistan. Projektet riktar sig till personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut som fortfarande befinner sig i Sverige och har genomförts på uppdrag av Justitiedepartementet, som anlitat den internationella organisationen Seefar för uppdraget. Regeringen har under det senaste året avsatt drygt åtta miljoner kronor till satsningen.

En rapport från Seefar beskriver att den svenska regeringen inte ska nämnas som avsändare eller finansiär av kampanjen. Enligt rapporten har organisationen därför tagit fram det egna varumärket Zindagi Taza, som betyder nystart eller nytt liv på persiska. Rapporten anger att detta görs av etiska och strategiska skäl eftersom många i målgruppen uppges ha traumatiska erfarenheter av kontakter med svenska myndigheter. Därför rekommenderas även att ordet återvända undviks i kommunikationen. Kampanjens grafiska profil består av en hand som håller en grön kvist och ska förmedla hopp, förnyelse och en ny början. Varken på kampanjens webbmaterial, Youtube-kanal eller Facebooksida framgår att Justitiedepartementet finansierar projektet. På Facebook anges dessutom att rådgivningen är oberoende av statliga myndigheter.

Seefar beskriver sin verksamhet som stöd till regeringar och andra uppdragsgivare inom bland annat migration, återvändande och rådgivning till migranter. Organisationen uppger även att den arbetar med kommunikation, utbildning, rådgivning och digitala lösningar i migrationsrelaterade projekt i ett stort antal länder. I rapporten framhålls att kampanjen ska spridas diskret genom särskilt utvalda rådgivare från bland annat svensk-afghanska föreningar, moskéer, kulturföreningar och andra personer med högt förtroende i målgruppen. Dessa rådgivare ska ersättas för att kontakta personer med utvisningsbeslut och informera om möjligheten att påbörja ett nytt liv i Afghanistan. Under ett pilotprojekt testades även kontakter via onlinespelet PUBG, men efter försöken valde Seefar att i stället fokusera på informationsmaterial och telefonsamtal.

Flera personer inom svensk-afghanska föreningar som kontaktats av kampanjen uppger att de är tveksamma till att hundratals personer kommer att välja att återvända. De hänvisar till att situationen i Afghanistan är mycket svår. Samtidigt avråder Utrikesdepartementet sedan flera år från resor till landet på grund av säkerhetsläget, och Sverige liksom de flesta andra EU-länder genomför för närvarande inte tvångsutvisningar dit eftersom ett ordnat mottagande saknas. Afghanistan ligger också mycket lågt i internationella jämförelser över mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet.

Projektet omfattar inte personer som är brottsdömda utan personer med utvisningsbeslut som hoppas kunna återvända frivilligt. Regeringen har samtidigt fått kritik för sitt deltagande i EU:s samtal med talibanregimen, där migrationsminister Johan Forssell har uppgett att syftet är att få Afghanistan att ta emot personer som utvisas från Sverige efter brottsdomar. Seefar har samtidigt konstaterat att frivilliga återvändanden är mer kostnadseffektiva än tvångsutvisningar. Kampanjen ska pågå till augusti i år.

Torun Elsrud, docent i sociologi och lärare i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, som forskar om bland annat asylsökande i Sverige, beskriver projektet som problematiskt. Hon uppger att många afghaner flytt från mycket svåra förhållanden och anser att det är djupt oetiskt att försöka få dem att återvända till ett land som styrs av talibanerna, särskilt om finansieringen inte tydligt redovisas. Hon säger också att många afghaner har lågt förtroende för svenska myndigheter efter långa asylprocesser och att hon har svårt att se att ens 200 personer kommer att återvända frivilligt.

Seefars vd Paul Clewett uppger att finansieringen från den svenska regeringen inte är dold och att det är offentligt känt att organisationen kontrakterats av regeringen. Han beskriver Seefars roll som att ge oberoende rådgivning till personer som redan överväger eller har beslutat sig för att återvända, inte att övertala människor att lämna Sverige. Enligt Paul Clewett får deltagarna information om vilket stöd som erbjuds, lämnar sitt samtycke och kan när som helst frivilligt avbryta sitt deltagande. Han framhåller också att Seefar inte utformar migrationspolitik utan arbetar på uppdrag av nationella regeringar.

Migrationsminister Johan Forssell uppger att Justitiedepartementet inte hade kännedom om att Seefar skulle dölja uppdragsgivare eller finansiär bakom kampanjen. Han säger att ansvariga tjänstemän på departementet ska följa upp hur projektet genomförts och om rutiner eller krav på transparens behöver förtydligas. Johan Forssell skriver vidare att projekt som får statligt stöd ska fungera väl och genomföras på ett öppet och transparent sätt. På frågan om de etiska aspekterna av att uppmuntra återvändande till Afghanistan svarar han inte direkt, utan hänvisar till att personer som efter en rättssäker asylprövning saknar rätt att stanna i Sverige ska återvända till sina hemländer och att detta enligt honom har stöd från samtliga riksdagspartier.