Råd vid möte med huggorm

Antalet frågor om huggormsbett ökar när temperaturen stiger. Giftinformationscentralen har hittills i år tagit emot drygt 100 samtal om huggormsbett. Peter Hultén vid Giftinformationscentralen uppger att personer som blivit bitna alltid ska söka vård direkt, även om symtomen först verkar lindriga.

Peter Hultén bör den som har nära till en akutmottagning ta sig dit, medan andra bör ringa 112. Han nämner också att den som blivit biten inte ska köra själv eftersom tillståndet snabbt kan försämras.

Huggormens gift kan ge allt från mindre svullnader till allvarliga symtom. Peter Hultén nämner att yrsel, illamående, buksmärtor och kräkningar kan förekomma tidigt, men även blodtrycksfall, andningssvårigheter och sänkt medvetande.

Vid vissa bett sprids svullnaden över hela den drabbade kroppsdelen. Svåra fall behandlas med huggormsserum, som enligt Peter Hultén finns på nästan alla akutsjukhus och ofta har god effekt.

Det går inte att avgöra direkt om en orm har injicerat gift eller om det rör sig om ett torrbett. Därför ska sjukvård alltid kontaktas efter ett bett.

Den som blir biten rekommenderas att hålla sig lugn och vila med den skadade kroppsdelen stilla. Ringar, skor och smycken bör tas av eftersom området kan svullna. Bettstället ska inte kylas, värmas, snöras av eller behandlas genom att försöka suga ut giftet.

Om man möter en huggorm ute i naturen är det säkraste att stå stilla tills ormen försvinner eller lugnt gå därifrån. Johan Nylander vid Naturhistoriska riksmuseet nämner att ormar normalt inte angriper människor om de inte trampas på eller hanteras.

Johan Nylander nämner att vibrationer i marken kan få ormen att lämna platsen. Han påpekar också att flaxande rörelser med armarna kan påminna om fåglar, som är naturliga fiender till huggormen.

Huggormen finns i stora delar av Sverige, även norr om polcirkeln, men saknas längst upp i norr och på de högsta fjälltopparna. Arten är Skandinaviens enda vilt levande giftorm.

Ormen kännetecknas oftast av ett mörkt sicksackmönster längs ryggen. Grundfärgen varierar mellan grå, brun och rödbrun, men helsvarta individer förekommer också.

Huggormar håller ofta till i bland annat skogsbryn, mossmarker, vägkanter och öppna marker där solen når marken. Tät skog undviks eftersom arten är beroende av värme.

Under våren ligger många huggormar stilla och värmer sig i solen. Senare under sommaren blir de mer aktiva och jagar byten. På hösten går de tillbaka till vintervila.

Hanarna vaknar först efter vintern och honorna följer ungefär tre veckor senare. Under augusti och september föds ungarna, som kallas äspingar.

Johan Nylander nämner att det är en myt att unga huggormar skulle vara farligare än vuxna. Han påpekar att de har kortare gifttänder, svagare bett och injicerar mindre gift.

Enligt Johan Nylander är huggormar generellt skygga djur som helst undviker människor. Han nämner att de snarare försöker fly än att närma sig människor.

Omkring 400 personer vårdas varje år på sjukhus efter huggormsbett. Det senaste rapporterade dödsfallet inträffade 2023 och den person som blivit biten hade då inte sökt vård.

Huggormens population i Sverige bedöms som stabil. Johan Nylander nämner samtidigt att förändrade vintrar med mindre snö kan skapa problem för ormarna eftersom snötäcket fungerar som isolering under vintervilan.

Även smågnagare påverkas av förändrade vintrar. Smågnagare är en viktig födokälla för huggormen och övervintrar normalt i utrymmet mellan marken och snön.

Johan Nylander nämner att miljöförändringarna är större längre norrut och att de nordliga populationerna därför kan vara särskilt utsatta. Han påpekar också att studier från Europa visar minskningar på vissa håll, främst där livsmiljöer förändrats av människor.

Någon motsvarande svensk studie om populationens utveckling finns enligt Johan Nylander inte i dag.