Potter svarar på kritiken mot VM-truppen

Sveriges förbundskapten Graham Potter menar att han inte längre känner något behov av att övertyga omvärlden om sin kompetens som tränare. Inför världsmästerskapet har han fått kritik för flera av sina spelarval, men enligt honom själv handlar uppdraget om att fatta beslut som känns rätt utifrån lagets behov.

När Sverige säkrade en plats i VM efter kvalspelet var känslorna starka. Kort efter slutsignalen beskrev Potter hur han påverkats av resan fram till mästerskapet. Han berättade att även familjen påverkats av den period han gått igenom och att Viktor Gyökeres mål gav honom en närmast overklig upplevelse.

Efter tränaruppdrag i Östersunds FK, Swansea City, Brighton & Hove Albion, Chelsea och West Ham United har Potter nu tagit steget till landslagsfotbollen. Han beskriver rollen som förbundskapten som närmare själva sporten än klubblagsfotbollen, där många andra intressen enligt honom påverkar verksamheten.

Potter uppger att han tog jobbet för att han känner starkt för Sverige och lockades av uppdraget. Han säger också att han med tiden lärt sig att inte lägga för stor vikt vid andras åsikter och att han inte är intresserad av att argumentera för sin egen kompetens inför kritiker.

VM-uttagningen väckte omfattande reaktioner. Spelare som Hugo Larsson, Williot Swedberg och Roony Bardghji fanns inte med i truppen. Däremot togs bland andra Ken Sema, Gustaf Nilsson, Elliot Stroud och Taha Ali ut. Kritiken kom både från personer på sociala medier och från etablerade tv-experter.

Potter säger att han anser sig ha god förståelse för både svensk fotboll och den nivå som flera av landslagets ledande spelare möter i sina klubblag. Han hänvisar också till erfarenheter från matcher mot tränare som Pep Guardiola och säger att han ser sig själv som relativt kompetent i rollen.

Enligt Potter går det inte att bedöma spelare enbart utifrån talang eller klubbtillhörighet. Han menar att faktorer som personlighet, erfarenhet, ålder och lagets sammansättning också måste vägas in. Som exempel nämner han sina erfarenheter från Chelsea, där stora spelarinvesteringar skapade höga förväntningar på omedelbara resultat.

Potter säger att lagbyggen måste utgå från en tydlig analys av den egna situationen. Han anser att många söker enkla lösningar genom att fokusera på nya spelare, samtidigt som de bakomliggande problemen riskerar att förbises. I samband med resonemanget säger han att många som analyserar fotboll saknar förmågan att se hela sammanhanget, men avbryter därefter sin egen formulering och konstaterar att frågan kan betraktas på olika sätt.

Han framhåller att en förbundskapten kan välja att i stort sett följa hierarkin i klubbfotbollen och ta ut spelare från de högsta nivåerna. Potter medger att det finns en logik i ett sådant arbetssätt. Han säger samtidigt att hans egen urvalsprocess byggde på andra kriterier och att han tidigare försökt förklara dessa utan att alla har delat hans uppfattning.

Som grund för VM-truppen använde Potter framför allt de två playoffmatcherna. Han säger att prestationerna i dessa matcher gav en bild av vilket lag han vill ta med till världsmästerskapet. Han pekar också på att Sverige vann två betydelsefulla matcher, något han menar att landslaget inte gjort på mycket lång tid.

När Potter beskriver den kultur han vill bygga vidare på lyfter han fram lagarbete och gemenskap. Han säger att spelarna ska kunna vara individer inom tydliga ramar och att trupputtagningen är avgörande för att skapa rätt balans. Som exempel nämner han Ken Sema och den erfarenhet han samlat sedan VM 2018, samtidigt som yngre spelare bidrar med andra perspektiv.

Potter säger att målet är att skapa en grupp med olika åldrar, personligheter och erfarenheter där spelarna sätter lagets uppdrag före individuella intressen. Enligt honom kräver ett världsmästerskap att hela truppen förstår det ansvar som följer med att representera Sverige.