Över 50 000 migranter tog sig in i Ceuta

Över 50 000 migranter tog sig mellan torsdagen och fredagen från Marocko till den spanska exklaven Ceuta. Enligt Spaniens inrikesdepartement hade omkring 48 000 återvänt till Marocko under fredagen. Minst 67 personer uppges ha omkommit, främst genom drunkning under försöken att passera gränsen. Ingen av migranterna ska ha lyckats ta sig vidare till det spanska fastlandet.

Spaniens regering satte in arméförband i Ceuta för att bistå Guardia Civil. Gränsövergången Beni Enzar i Melilla stängdes samtidigt efter ett separat försök till massinträde. Ceutas regeringschef Juan Jesús Vivas begärde att situationen skulle klassas som en nationell nödsituation och att en gemensam operativ ledning skulle upprättas. Centralregeringen avvisade begäran eftersom den bedömde att en sådan åtgärd saknade stöd i civilskyddslagstiftningen.

Premiärminister Pedro Sánchez meddelade under ett besök i Ceuta att återförandena skulle påskyndas. Pedro Sánchez beskrev gränsöverskridandet som en kränkning av Spaniens territoriella integritet. Inrikesminister Fernando Grande-Marlaska uppgav att Spanien och Marocko gemensamt hade vänt utvecklingen efter massinträdet den 30 juli. Fernando Grande-Marlaska anklagade samtidigt vissa europeiska regeringar för att agera utifrån okunskap och illvilja.

Händelserna ledde till skarp kritik mot Spanien och Pedro Sánchez migrationspolitik från flera politiker inom Europeiska unionen. Sveriges statsminister Ulf Kristersson uppgav att regeringen inte uteslöt åtgärder för att förhindra en upprepning av migrationssituationen 2015. Ulf Kristersson och flera andra europeiska ledare krävde ett samordnat europeiskt svar och ett krismöte.

Italiens premiärminister Giorgia Meloni meddelade att Italien tillfälligt skulle införa åtgärder mot resor från Spanien. Italiens regering klargjorde senare att beslutet gällde riktade kontroller av personer utan EU-medborgarskap som anlände med flyg eller fartyg. Åtgärden innebar inte att gränsen mot Spanien stängdes helt eller att Schengensamarbetet med Spanien upphörde.

Pedro Sánchez krävde också ett möte mellan EU-ländernas inrikesministrar och beskrev vissa medlemsländers reaktioner som själviska. Bernd Parusel, statsvetare och expert på EU:s migrationspolitik vid Svenska institutet för Europapolitiska studier, bedömde att reaktionerna hade blivit överdrivna. Bernd Parusel framhöll att Spanien har lång erfarenhet av stora irreguljära migrationsflöden och att myndigheterna agerade snabbt och kraftfullt när antalet gränspassager ökade.

Bernd Parusel såg inte några tydliga likheter mellan situationen i Ceuta och flyktingkrisen 2015. Enligt honom präglas flera europeiska regeringar fortfarande av en oro för en ny period av omfattande och okontrollerad migration. Han ansåg att vissa regeringar borde ha varit mer återhållsamma innan de presenterade långtgående förslag om Spaniens ställning i Schengensamarbetet.

En dom från Spaniens högsta domstol tidigare i juli har pekats ut som en möjlig bakgrund till händelserna. Målet gällde en algerisk migrant som 2024 fördes tillbaka till Marocko utan ett normalt förfarande efter att ha stoppats på internationellt vatten. Domstolen slog fast att omedelbara avvisningar endast får användas när en person passerar fysiska gränshinder. Regeln gäller inte när en person når Ceuta eller Melilla sjövägen.

Spaniens högsta domstol fastställde även att kameror, drönare och annan teknisk övervakning inte kan likställas med de fysiska gränshinder som krävs för en omedelbar avvisning enligt utlänningslagen. Domen hindrar inte att personer återförs efter att deras fall har prövats enligt det ordinarie migrationsförfarandet.

Vilseledande videor och inlägg i sociala medier fick enligt intervjuer med migranter många att tro att domen gav personer som nådde Ceuta sjövägen en automatisk rätt att stanna. Brist på mat och boende, stängda butiker och beskedet att de inte kunde resa vidare till det spanska fastlandet bidrog samtidigt till att många återvände till Marocko. De flesta som deltog i gränsövergången uppges ha varit unga marockanska män. Ekonomiska svårigheter, begränsade möjligheter till laglig migration och uppmaningar i sociala medier beskrevs som centrala drivkrafter.

Spaniens regering uppgav att människosmugglingsnätverk och sociala orättvisor i Marocko bidrog till massinträdet. Regeringen avvisade samtidigt påståenden om att landets regularisering av papperslösa automatiskt skulle ge de nyanlända rätt att stanna.

Regulariseringen omfattar personer som kom till Spanien före den 1 januari 2026, kan visa att de vistats i landet i minst fem månader och saknar belastning i kriminalregistret. De som godkänns får ett ettårigt uppehålls- och arbetstillstånd. Spaniens regering uppskattade att omkring 500 000 personer kan omfattas. Ansökningsperioden fastställdes till den 20 april–30 juni 2026.

Bernd Parusel framhöll att migrationspolitiska beslut kan få signaleffekter och tolkas mer långtgående än vad de faktiskt innebär. Han pekade också på politiska motsättningar mellan Spanien och andra europeiska länder som valt olika inriktningar för sin migrationspolitik. Enligt Bernd Parusel bör EU-länderna använda verktygen i det reformerade gemensamma asylsystemet, inklusive reglerna om solidaritet mellan medlemsstaterna.