Ovanligt svampangrepp slår mot äldre tallar i Norrland

Skogsstyrelsen har fått rapporter om omfattande angrepp av knäckesjuka från samtliga fem norrlandslän. Svampsjukdomen har även påträffats i Dalarna. Det som särskilt uppmärksammats är att betydligt högre och äldre tallar än normalt har drabbats, med risk för försämrad virkeskvalitet.

Nils Frank, sakkunnig på insekts- och svampskador vid Skogsstyrelsen, uppger att han tidigare inte sett motsvarande angrepp på äldre tallar. Flera skogsbolag har också kontaktat myndigheten med frågor om sjukdomsutbrottet.

Normalt angriper knäckesjuka framför allt yngre tallar. I Skogsstyrelsens vägledning om svampskador anges att träd som blivit högre än omkring tre meter sällan drabbas. Sjukdomen orsakas av en rostsvamp som växlar mellan tall och asp och angriper tallens årsskott.

Ett av de drabbade skogsområdena ligger nära byn Naggen i södra delen av Västernorrlands län, intill gränsen mot Gävleborg. Där uppvisar omkring 70 procent av tallarna tecken på sjukdomen. Träden är ett tiotal år gamla och många har fått böjda eller döda toppskott.

Nils Frank beskriver omfattningen som allvarlig och framhåller särskilt att även stora tallar har angripits. Han upptäckte själv misstänkta skador under en skogsinventering. Efterföljande analyser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, bekräftade att det rörde sig om knäckesjuka.

Den aktuella skogen tillhör skogsbolaget Holmen, som har informerats om angreppen. Hur stor del av bolagets skogsmark som berörs är ännu inte känt. Olov Norgren ser negativt på situationen mot bakgrund av risken för att virkets kvalitet försämras.

I Skogsstyrelsens nationella rapport Skogsskador i Sverige 2025, som publicerades i april 2026, beskrevs förekomsten av knäckesjuka i södra Sverige under föregående år som normal. Myndigheten noterade samtidigt en möjlig ökning under senare år i flera län i Götaland.

Rapporten redovisar även resultat från SLU:s undersökningar av svampskador på plantskolematerial under 2025. Knäckesjuka identifierades i 7,1 procent av de analyserade skadefallen. Siffran gäller det undersökta plantskolematerialet och beskriver inte hur stor andel av landets skogsareal som angripits.

Svampen orsakar skador genom att infektera tallens växande skott. Angreppet försvagar skottaxeln, som kan böjas eller brytas. Den yttre delen kan därefter dö. Skott som överlever kan få en tydlig S-formad krökning, medan själva skadan kan vara synlig under flera år.

Om toppskottet angrips svårt kan stammen få en bestående krokighet som sänker virkeskvaliteten. Sjukdomen kan också hämma tillväxten, deformera grenar och stammar samt döda mycket unga tallplantor.

Ett annat kännetecken är rostgula sporsamlingar på årsskotten. Skogsstyrelsen anger att dessa kan bli mellan 10 och 30 millimeter stora och förekommer under slutet av juni och början av juli. De är endast synliga under en begränsad period.

För att omfattande angrepp ska utvecklas krävs att asp växer i närheten av tallarna. Svampen använder asp som en del av sin livscykel. Fuktigt väder under tallens skottsträckning gynnar infektionen, och sjukdomen förekommer främst i miljöer med hög luftfuktighet.

Enligt den forskningsbaserade kunskapstjänsten Skogskunskap påverkas risken även av markens bördighet och toppskottens längd. Tallar med längre toppskott är mer mottagliga för infektion.

Aspens betydelse har undersökts i flera studier vid Sveriges lantbruksuniversitet. I en studie från 2009 granskade forskaren Maja Löfstrand nio tallföryngringar längs Västerbottens kust. Undersökningen omfattade 41 stora naturvårdsaspar och visade att andelen infekterade löv var tre gånger högre på aspsly än på stora aspar. Sporernas täckningsgrad var dessutom fem gånger högre på aspslyets blad.

Samma år undersökte Åsa Fjellborg elva infekterade tallungskogar i Västerbotten. Resultaten visade ett statistiskt signifikant samband mellan mängden rotskott från asp och infektionsgraden hos tallarna. Något motsvarande signifikant samband kunde däremot inte påvisas för antalet stora aspar inom 100 meter eller avståndet till närmaste stora asp.

Mot den bakgrunden avråder Skogskunskap från att rutinmässigt avverka stora aspar för att begränsa sjukdomen. När aspar fälls kan omfattande rotskottsbildning uppstå, vilket ökar mängden aspblad som svampen kan infektera. Som ett alternativ anges ringbarkning av aspar några år före en planerad föryngringsavverkning.

Skogforsk framhåller samtidigt aspens betydelse för den biologiska mångfalden och rekommenderar att trädslaget normalt bevaras vid röjning. Vid konstaterade angrepp av knäckesjuka på tall rekommenderar organisationen däremot lokal borttagning av asp.

I en forskningsrapport om asp och hybridasp redovisar Skogforsk också att hybridasp har lägre mottaglighet för knäckesjuka än vanlig asp. Hybridasp kan infekteras, men undersökningarna visar en låg infektionsgrad.

Knäckesjuka har även studerats tillsammans med andra svampsjukdomar. I november 2024 presenterade Sveriges lantbruksuniversitet forskning om sambandet mellan knäckesjuka och diplodiasjuka. Forskarna undersökte ett tallbestånd som planterats efter skogsbranden i Västmanland 2014 och som under flera år haft omfattande angrepp av båda sjukdomarna. Jan Stenlid var en av studiens medförfattare.

Skogsstyrelsen redovisade dessutom i sin rapport om skogsskador 2025 att ett utbrott med både diplodiasjuka och knäckesjuka hade pågått i Skåne under flera års tid.

Det nuvarande utbrottet i Norrland aktualiserar även frågan om vädrets betydelse för svampsjukdomar. Knäckesjuka gynnas av fuktiga förhållanden och det finns farhågor om att sjukdomen kan bli vanligare om nederbördsmängderna ökar till följd av klimatförändringarna.

Nils Frank vid Skogsstyrelsen bedömer att sådana väderförhållanden kan medföra en ökad risk för problem med svampsjukdomar. Hans rekommendation till skogsägare är att anlägga varierade bestånd med både tall och gran, eftersom knäckesjuka inte angriper gran.

Publicerad 23 oktober 2026.