OS-sprintern Beth Dobbin svårt sjuk efter karriären

Den tidigare brittiska OS-sprintern Beth Dobbin, 32, lever med en sjukdom som kraftigt begränsar hennes vardag. Efter flera års försämrad hälsa har hon avslutat sin friidrottskarriär och tillbringar numera omkring 22 timmar varje dygn i sängen.

Beth Dobbin berättar för BBC att hon i princip bara lämnar sängen för att äta eller gå på toaletten. Hon har diagnostiserats med myalgisk encefalomyelit, ME, en kronisk sjukdom som bland annat kan orsaka svår utmattning, muskelsmärtor och problem med minne och koncentration.

Även mycket begränsad aktivitet kan få allvarliga följder. Enligt Dobbin kan samtal, stark belysning eller höga ljud leda till en kraftig försämring. Hon beskriver hur ett läkarbesök för ett enkelt blodprov tidigare gjort henne sängliggande under flera månader.

Att genomföra en intervju innebär därför en betydande påfrestning. Den tidigare spr intern berättar att ett samtal på 30 minuter kan påverka hennes hälsa ända in på nästa år.

Hälsoproblemen började efter de olympiska spelen i Tokyo 2021. Under en kortare period hade hon drabbats av både covid-19 och körtelfeber tätt inpå varandra, men upplevde inledningsvis inga särskilt allvarliga sjukdomssymtom. Däremot försämrades hennes sömn och resultaten på löparbanan blev sämre.

Läkare inom det brittiska friidrottsförbundet genomförde undersökningar utan att hitta någon förklaring. Beth Dobbin fortsatte att tävla samtidigt som besvären tilltog. Vid friidrotts-EM 2022 tjuvstartade hon efter att inte ha haft någon känsel i benen i startblocken.

Efter mästerskapet tog hon ett längre uppehåll för återhämtning, men tillståndet fortsatte att försämras. Hon sökte därefter hjälp hos fem olika specialister, som samtliga bedömde att hon hade ME.

Den 13 april 2026 meddelade Scottish Athletics att Beth Dobbin avslutat sin friidrottskarriär efter flera års allvarliga hälsoproblem och en längre tids frånvaro från tävlingar.

Under karriären representerade hon Storbritannien vid OS i Tokyo, där hon slutade femma i det andra semifinalheatet på 200 meter. Enligt Olympedia är hennes fullständiga namn Bethany Mae Dobbin. Hon föddes den 7 juni 1994 i Doncaster i England.

Beth Dobbin deltog också i två världsmästerskap och tre europamästerskap. Hon vann dessutom det brittiska mästerskapet på 200 meter 2018, samma år som hon slog igenom på internationell nivå.

Året därpå sänkte Beth Dobbin sitt personliga rekord till 22,50 sekunder vid en tävling i London den 20 juli 2019. Tiden registrerades också som skotskt rekord hos World Athletics.

Vid Samväldesspelen i Birmingham 2022 tog hon brons på 4×400 meter tillsammans med det skotska laget. Hon nådde dessutom finalen på 200 meter, där hon slutade åtta.

Kontrasten mellan idrottskarriären och hennes nuvarande situation är stor. Beth Dobbin berättar att hon har förlorat sin självständighet och sin hälsa samt möjligheten att arbeta och träna.

Under 2026 hade hon vid intervjutillfället endast kunnat lämna sitt hem vid fem tillfällen. Hon uppgav också att hon fick vänta 22 månader på ett fysiskt besök hos en privat specialist efter att det ekonomiska stödet från det brittiska friidrottsförbundet upphört.

Hennes pappa Jim Dobbin, som tidigare spelat professionell fotboll för bland annat Barnsley, Grimsby Town och Doncaster Rovers, beskriver familjens maktlöshet. Enligt honom har de ännu inte hittat någon behandling som kan hjälpa dottern att återhämta sig.

Familjen försöker samtidigt bidra till forskningen om sjukdomen. Dobbins yngre syster Faye Dobbin ska springa Yorkshire Marathon söndagen den 18 oktober 2026 för att samla in pengar till ME Research UK.

Trots att Beth Dobbin ser mörkt på sin egen framtid hoppas hon att medicinska framsteg ska göra behandling möjlig. Hon har valt att berätta offentligt om sitt tillstånd för att öka kunskapen om ME och de omfattande begränsningar sjukdomen kan medföra.

Den tidigare OS-sprintern anser att idrottare ofta får större uppmärksamhet och blir tagna på större allvar än andra patienter. Därför känner hon ett ansvar att använda sin offentliga ställning för att uppmärksamma människor som lever med samma sjukdom men saknar möjlighet att göra sina erfarenheter hörda.

Har den här konversationen varit till hjälp hittills?