Ny studie visar högre ALS-risk i flera försvarsgrenar

Män som har tjänstgjort i USA:s flygvapen, flotta eller kustbevakning drabbas oftare av amyotrofisk lateralskleros, ALS, än veteraner med bakgrund i armén. Det visar en studie från Harvard som har publicerats i den medicinska tidskriften Neurology. Forskarna har ännu inte kunnat fastställa vad skillnaderna beror på.

Studien omfattade över 9,1 miljoner män och närmare 785 000 kvinnor som fick vård inom USA:s veteransjukvård under en period på 24 år. ALS diagnostiserades hos sammanlagt 13 935 män och 484 kvinnor. Skillnaderna mellan försvarsgrenarna var tydligast bland män som var yngre än 61 år.

Bland män med bakgrund i flygvapnet var förekomsten av ALS 29 procent högre än bland dem som hade tjänstgjort i armén. Motsvarande ökning var 15 procent för flottan och 26 procent för kustbevakningen.

Forskarna såg även en tydlig skillnad mellan officerare och övrig militär personal. Förekomsten var 64 procent högre bland manliga officerare och 72 procent högre bland kvinnliga officerare. En längre tjänstgöringstid var däremot förknippad med en lägre förekomst av sjukdomen.

Studieförfattaren Marc G. Weisskopf, professor vid Harvard T.H. Chan School of Public Health, bedömer att officerare och personal inom flygvapnet, flottan och kustbevakningen kan ha utsatts för militära miljöer som ökar risken. Han framhåller samtidigt att den absoluta risken för varje enskild person är låg och att mer forskning krävs för att identifiera möjliga orsaker.

USA:s veterandepartement uppger att amerikanska veteraner som grupp har omkring 1,5 gånger högre sannolikhet att utveckla ALS än personer som aldrig har tjänstgjort militärt. Myndigheten betraktar sjukdomen som en helt tjänsterelaterad funktionsnedsättning för veteraner som har tjänstgjort i mer än 90 dagar, lämnat tjänsten under hedersamma former och senare fått en ALS-diagnos.

Sambandet har studerats under flera årtionden. I en prospektiv studie från 2005 fann Marc G. Weisskopf och hans kollegor att män med militär bakgrund hade 53 procent högre dödlighet i ALS än män utan militärtjänst. Resultatet kvarstod efter justering för bland annat rökning, utbildningsnivå och vissa yrkesrelaterade exponeringar.

Den förhöjda dödligheten i 2005 års studie omfattade tidigare personal inom armén, nationalgardet, flottan, flygvapnet och kustbevakningen. För marinkåren kunde forskarna inte visa någon statistiskt säkerställd ökning, men antalet deltagare från den försvarsgrenen var betydligt mindre.

En systematisk forskningsöversikt har bedömt att ett samband mellan militärtjänst och ALS är möjligt. Forskarna konstaterade samtidigt att flera tidigare undersökningar hade begränsats av små studiegrupper och för korta uppföljningstider. Enligt översikten behöver framtida studier mäta enskilda militära exponeringar och kombinationer av exponeringar mer objektivt för att möjliga förebyggande åtgärder ska kunna identifieras.

En möjlig miljöfaktor är exponering för bly. I en tidigare fall-kontrollstudie av veteraner i USA:s nationella ALS-register var en fördubbling av blyhalten i blodet förknippad med omkring 1,9 gånger högre risk för sjukdomen.

Studier av Gulfkrigsveteraner har också visat en förhöjd förekomst. USA:s veterandepartement identifierade 40 ALS-fall bland veteraner som hade skickats till krigszonen och uppgav att deras risk var ungefär dubbelt så hög som bland militär personal som inte hade varit utplacerad där.

National Academies har efter en forskningsgenomgång konstaterat att den ökade risken inte enbart har observerats bland veteraner från enskilda krig. Förhöjd förekomst har även noterats bland personer vars militärtjänst ägde rum under perioder utan krig.

Agency for Toxic Substances and Disease Registry uppger att en tidigare befolkningsstudie visade en ökad ALS-risk bland militär personal. Myndigheten framhåller dock att ökningen kan vara knuten till vissa tjänstgöringsperioder och att fortsatt uppföljning behövs.

En annan studie av veteraner som tjänstgjorde efter terrorattackerna den 11 september 2001 visade en hög förekomst av ALS i en relativt ung grupp. Förekomsten var särskilt hög bland taktiska officerare och militär sjukvårdspersonal.

Harvard T.H. Chan School of Public Health uppgav i juni 2025 att Marc G. Weisskopfs forskningsprojekt om veteraners förhöjda ALS-risk riskerade att avbrytas sedan finansieringen från National Institutes of Health hade avslutats.

Caroline Ingre, ALS-forskare och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, uppger att studier från flera länder har pekat mot ett samband mellan militärtjänst och ALS, men att sambandet ännu inte är helt fastställt. Bland de förklaringar som har diskuterats finns fysisk och emotionell belastning samt exponering för kemikalier i samband med stridsföring.

Individuella genetiska förutsättningar kan enligt Caroline Ingre också ha betydelse. En tidigare hypotes är att genetiska egenskaper som gör vissa personer mer benägna att bli vältränade, elitidrottare eller militärer samtidigt kan påverka risken för ALS, snarare än att själva yrkesutövningen är orsaken.

ALS är en samlingsbeteckning för flera neurologiska sjukdomar som bryter ned nervceller i hjärnan och ryggmärgen. Cellerna styr kroppens viljemässiga muskler, och sjukdomen leder därför till en stegvis förlamning.

De första symtomen uppträder ofta på ena sidan av kroppen och kan bestå av svaghet i en arm, hand eller fot. Sjukdomen sprider sig därefter och kan påverka förmågan att tala, svälja och andas samt styrkan i armar och ben.

Drygt 440 personer får ALS i Sverige varje år. De flesta som insjuknar är mellan 60 och 70 år. Orsaken är inte helt klarlagd, men forskningen pekar mot en kombination av genetiska faktorer och miljöpåverkan.

De flesta avlider inom två till fyra år efter insjuknandet, vanligen till följd av försämrad andningsfunktion. Omkring en av tio lever betydligt längre. Sjukdomen kan inte botas, men läkemedel kan lindra symtom och bromsa förloppet något.