Ny statistik visar stora skillnader i klimakterievården

Drygt sju av tio kvinnor mellan 45 och 60 år upplevde någon form av klimakteriebesvär under ett år, visar Folkhälsomyndighetens nationella undersökning 2024–2025. Bland kvinnorna med besvär uppgav närmare hälften att de hade behov av stöd eller hjälp.

Samtidigt visar Socialstyrelsens statistik att användningen av hormonbehandling skiljer sig kraftigt mellan olika socioekonomiska grupper. Under 2025 hämtade 3,2 procent av kvinnorna i områden med stora socioekonomiska utmaningar ut hormonbehandling. Motsvarande andel i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar var 12,1 procent. Socialstyrelsens utredare Maja Österlund har framhållit behovet av en mer jämlik vård.

Även Folkhälsomyndighetens undersökning visar skillnader. Kvinnor med eftergymnasial utbildning upplevde i något större utsträckning än kvinnor med högst gymnasieutbildning att de hade fått hjälp när de sökt vård för klimakteriebesvär.

En av dem som arbetar med frågorna är Hanna Waldemarson i Norrköping. Hon driver företaget Femonova och möter dagligen kvinnor som söker hjälp för besvär kopplade till klimakteriet. På företagets webbplats presenterar hon sig som legitimerad fysioterapeut med 26 års erfarenhet av kvinnohälsa, certifierad klimakteriecoach och terapeut inom basal kroppskännedom.

Efter mer än 20 år som fysioterapeut inom den offentliga vården valde Hanna Waldemarson för några år sedan att säga upp sig. Hon arbetar numera på heltid med klimakterierelaterade frågor.

Bakgrunden är bland annat hennes egna erfarenheter. Under lång tid hade hon besvär utan att förstå att de hängde samman med klimakteriet.

Hanna Waldemarson anser att kunskapen behöver öka både bland kvinnor och hos allmänheten. Hon beskriver att symtom ibland förbises eller uppfattas som andra tillstånd, exempelvis depression eller nedstämdhet. Hon anser också att kvinnor inte alltid får tillräckligt stöd från vården.

Femonova beskriver att Hanna Waldemarson tidigare har arbetat särskilt med sambanden mellan stress, psykisk ohälsa och kroppsliga reaktioner. Hon har även utvecklat ett arbetssätt för att stödja utlandsfödda kvinnor i frågor som rör deras hälsa och kontakter med sjukvården.

Enligt Hanna Waldemarson har antalet privata verksamheter inom klimakterierådgivning ökat. Vid sidan av enskilda rådgivare finns numera även digitala alternativ. Hon beskriver utvecklingen som ett svar på ett växande behov av hjälp, bland annat med kost och fysisk aktivitet för att lindra besvär.

Den 16 april 2026 publicerade Socialstyrelsen slutversionen av sina nationella riktlinjer för klimakteriebesvär. En tidigare version hade presenterats i oktober 2025. Riktlinjerna omfattar elva rekommendationer till beslutsfattare och chefer inom hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen betonar att primärvården behöver uppmärksamma och behandla klimakteriebesvär i ett tidigt skede, innan problemen blir mer omfattande. Myndigheten pekar särskilt på behovet av ökad kunskap. Vårdpersonal kan enligt Socialstyrelsen förebygga ohälsa genom att ställa relevanta frågor, lyssna på patienterna och avsätta tillräckligt med tid.

Hanna Waldemarson välkomnar att primärvårdens ansvar tydliggörs, men framhåller att det samtidigt krävs insatser för att höja personalens kunskapsnivå.

Statistiken från Socialstyrelsen visar även att en större andel kvinnor använder systemiskt verkande östrogener. Bland kvinnor över 45 år ökade andelen som hämtade ut sådana läkemedel från 5,1 procent 2021 till 8,4 procent 2025.

Regeringen har under 2026 fattat flera beslut som berör kvinnors vård. I januari fick Socialstyrelsen i uppdrag att fördela 950 miljoner kronor i prestationsbaserade medel till regionerna. Pengarna ska bland annat användas för att stärka vården vid tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor.

Den 27 augusti gav regeringen dessutom Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att undersöka hur första linjens vård bättre kan tillgodose kvinnors behov vid klimakteriebesvär, endometrios, migrän och sköldkörtelsjukdomar.

Myndigheten ska föra dialog med bland andra Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket, regionerna och berörda patientorganisationer. En delredovisning ska lämnas senast den 30 november 2027 och uppdraget ska slutredovisas senast den 30 november 2028.

Klimakteriet kan medföra flera olika symtom. Hanna Waldemarson beskriver förändringar i menstruationen som ett möjligt tecken. Blödningarna kan bli rikligare eller mindre omfattande samtidigt som menscykelns längd förändras. Andra symtom är hjärtklappning, nattliga svettningar och långvariga PMS-liknande besvär, exempelvis irritation, ilska och nedstämdhet.

Läkemedelsboken, som publiceras av Läkemedelsverket, anger att menopaus fastställs när menstruationen har uteblivit under ett år. Medianåldern är 52 år, men besvär kan uppstå flera år dessförinnan.

Vid typiska symtom i förväntad menopausålder behövs normalt inga blodprov för att mäta hormonnivåerna, enligt Läkemedelsverket. Patientens beskrivning av besvären räcker vanligtvis för att ställa diagnos, även om andra möjliga orsaker ibland behöver undersökas.

Hanna Waldemarson lyfter särskilt fram träning som en viktig del av välmåendet under klimakteriet. Hon ger bland annat fyra träningsråd till kvinnor i den här fasen av livet.

Även 1177 betonar betydelsen av regelbunden rörelse. Fysisk aktivitet kan påverka sömn och humör positivt, medan styrketräning hjälper till att bevara muskelstyrkan och motverka benskörhet. Rekommendationen är att vara fysiskt aktiv minst tre till fyra gånger i veckan, gärna med inslag som höjer pulsen.

Utöver råd om levnadsvanor beskriver 1177 flera andra former av stöd. Fysioterapi kan användas vid kroppsliga besvär, kognitiv beteendeterapi vid sömnproblem och samtalsstöd vid oro eller nedstämdhet. Vilken behandling som är aktuell avgörs utifrån patientens individuella behov.

Har den här konversationen varit till hjälp hittills?