Ny forskning visar vad som påverkar våra mardrömmar

Personliga förhållanden kan ha större betydelse för förekomsten av hotfulla drömmar än tillfällig oro över händelser i omvärlden. Det visar forskning om drömmar under coronapandemin, där forskare vid bland annat Högskolan i Skövde har undersökt sambandet mellan psykiskt välbefinnande, livssituation och dröminnehåll.

I en studie publicerad i Journal of Sleep Research i april 2026 undersökte en forskargrupp med Katja Valli, professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde, vilka faktorer som bäst kunde förutsäga hotfulla inslag i människors drömmar under pandemin.

Resultaten visade att individuella faktorer hade större betydelse än situationsberoende omständigheter, exempelvis daglig oro för coronaviruset eller konsumtion av medierapportering om pandemin. Lägre livstillfredsställelse var den enda statistiskt signifikanta förklaringsfaktorn för hotfulla händelser i drömmarna. När forskarna särskilt undersökte pandemirelaterade hot var färre positiva känslor under de föregående två veckorna den enda statistiskt signifikanta förklaringsfaktorn.

Katja Valli beskriver drömmar som sammansättningar av personliga minnen, kunskaper om omvärlden och föreställningar om framtiden. Även individuella personlighetsdrag påverkar innehållet. Forskningen har däremot ännu inte gett någon fullständig förklaring till hur hjärnan skapar drömmar.

Drömmarnas innehåll har många likheter med människors upplevelser i vaket tillstånd. Stress, ärftliga förutsättningar, personlighet och aktuella livsomständigheter kan påverka både vad människor drömmer om och hur ofta de får mardrömmar.

Katja Valli framhåller att nyligen inträffade händelser och upplevelser med stark känslomässig betydelse har större sannolikhet att förekomma i drömmar. Sambandet blir tydligare när händelserna påverkar personen direkt.

Samtidigt förekommer negativa och hotfulla situationer oftare i drömmar än många vardagliga aktiviteter. Katja Valli beskriver hur människor mer sällan drömmer om rutinmässigt datorarbete eller läsning, medan ovanliga händelser och situationer där någon exempelvis förföljs av en hund är vanligare.

En tidigare undersökning från samma forskningsområde ger ytterligare kunskap om sambandet mellan samhällskriser och drömmar. I en studie publicerad i Consciousness and Cognition i mars 2024 jämförde forskare med Katja Valli 1 132 drömmar som dokumenterats under coronapandemin med 166 drömmar från tiden före pandemin.

Forskarna kunde inte identifiera någon övergripande ökning av hotfulla drömhändelser mellan grupperna. I en forskningsnyhet från Högskolan i Skövde i april 2024 förklarade Katja Valli att studier som bygger på människors minnen av tidigare drömmar har begränsningar, eftersom detaljer ofta glöms bort snabbt. Forskarna använde därför drömdagböcker där deltagarna dokumenterade sina upplevelser kort efter uppvaknandet.

Trots pandemins omfattning förekom direkta hänvisningar till coronaviruset relativt sällan i de insamlade drömrapporterna. Mindre än tio procent innehöll motiv kopplade till exempelvis smitta, isolering, munskydd eller digitala möten. Sådana inslag var däremot tydligare hos personer som påverkats särskilt mycket av pandemin eller hade större benägenhet att känna oro.

Även tidigare katastrofer har undersökts inom drömforskningen. Monica Bergman, adjunkt i kognitiv neurovetenskap, har beskrivit hur kvinnor som överlevde tsunamikatastrofen i Indiska oceanen 2004 fortsatte att drömma om skrämmande situationer med vatten och flykt långt efter händelsen.

I en vetenskaplig studie från 2023 undersökte Monica Bergman, Katja Valli och deras medförfattare fem svenska kvinnor som överlevt katastrofen. Studien omfattade både kvinnornas återblickande beskrivningar av mardrömmar och drömdagböcker som fördes flera månader efter tsunamin. Forskarna jämförde dessutom drömmarnas känslomässiga innehåll med uppgifter från en matchad kontrollgrupp.

Det finns flera vetenskapliga teorier om varför människor drömmer. En förklaring är att drömmar ingår i bearbetningen av känslomässiga upplevelser. En annan teori är att hjärnan genom drömmar simulerar hotfulla situationer och därigenom tränar förmågan att upptäcka och hantera faror.

Forskning tyder också på att drömmarnas innehåll kan påverka känslor efter uppvaknandet. Katja Valli hänvisar till en studie där deltagarnas inställning till sin partner följande dag samvarierade med om de hade drömt positivt eller negativt om personen. Positiva drömmar följdes av mer positiva känslor, medan negativa drömmar följdes av en mer negativ inställning.

Sambandet mellan känslor och drömmar har även undersökts genom mätningar av hjärnaktivitet. I en studie från 2019 deltog Katja Valli i forskning om ilska under drömsömn. Med hjälp av EEG registrerade forskarna ett samband mellan rapporterad ilska i drömmar och asymmetrisk aktivitet i hjärnans främre delar. Liknande aktivitetsmönster hade tidigare observerats hos vakna personer som upplevde ilska.

Lars Olsson, seniorprofessor i neurobiologi vid Karolinska Institutet, beskriver hur drömmar till stor del uppstår under REM-sömnen. Under denna sömnfas bearbetar hjärnan nya intryck och knyter samman dem med tidigare minnen. Han framhåller samtidigt att det saknas vetenskapligt stöd för föreställningen att drömmar generellt innehåller särskilda dolda budskap som experter kan tolka.

Det brittiska sjukhuset Royal Papworth Hospital anger att mardrömmar framför allt förekommer under den senare delen av natten, när perioderna av REM-sömn blir längre. Sjukhuset beskriver också att mardrömmar är vanligare bland vuxna kvinnor än bland vuxna män.

Alla skrämmande upplevelser under sömnen är dock inte mardrömmar. Den brittiska sjukvårdsorganisationen NHS skiljer mellan mardrömmar och nattskräck. Den som vaknar efter en mardröm kan vanligtvis återge drömmens innehåll, medan den som upplever nattskräck oftast inte minns episoden efteråt.

För personer med återkommande mardrömmar finns flera behandlingsmetoder och råd. NHS rekommenderar bland annat regelbundna och lugna kvällsrutiner, sömndagbok och försök att identifiera sådant som orsakar stress eller oro. Organisationen anger även att kognitiv beteendeterapi kan vara till hjälp för både barn och vuxna med täta mardrömmar.

Karolinska Institutet beskriver en särskild behandlingsmetod, Imagery Rehearsal Therapy, IRT, som har forskningsstöd vid återkommande mardrömmar. Psykologiforskaren Susanna Jernelöv förklarar att behandlingen innebär att personen skriver ned en återkommande mardröm, ändrar dess händelseförlopp eller avslutning och därefter övar på att föreställa sig den förändrade versionen.

American Academy of Sleep Medicine har rekommenderat metoden vid behandling av mardrömssyndrom hos vuxna. I organisationens kliniska vägledning beskrivs hur patienten under vaken tid arbetar med den omarbetade drömmen, vanligtvis under 10–20 minuter dagligen.

Vårdguiden 1177 uppmärksammar att även vissa läkemedel kan bidra till mardrömmar. Personer som misstänker ett sådant samband rekommenderas att diskutera läkemedelsbehandlingen med läkare. Återkommande mardrömmar kan dessutom skapa oro inför insomnandet och därmed påverka sömnen ytterligare.

Efter skrämmande eller traumatiska händelser rekommenderar Vårdguiden 1177 professionellt stöd om besvär som sömnproblem och återkommande mardrömmar inte börjar förbättras inom två till fyra veckor.

Monica Bergman betonar att en enskild dröm speglar ett begränsat ögonblick. Om mardrömmar däremot återkommer och börjar påverka det dagliga livet finns anledning att uppmärksamma problemen.

Katja Valli framhåller samtidigt att människor inte kan styra alla händelser i omvärlden, men att deras sätt att förhålla sig till det som sker kan påverka hur de drömmer.