Ny ersättningsmodell kan förändra svensk hockey

Svensk ishockey får omkring 100 miljoner kronor från NHL under ett år, men ersättningen till klubbarna som utbildar spelarna fortsätter att diskuteras. Det nuvarande avtalet gäller fram till 2030 och representanter för svensk hockey har besökt Nordamerika för samtal om ersättningsnivåerna. En alternativ modell som lyfts fram är att låta betalningen öka i takt med spelarnas kontraktsvärde i NHL.

Sverige hör till världens främsta länder när det gäller att utveckla NHL-spelare i förhållande till befolkningsstorleken. Hockeygymnasierna och samarbetet mellan utbildning, föreningsverksamhet och individuell träning är centrala delar av systemet. Verksamheten kräver samtidigt omfattande investeringar i personal, ekonomi och långsiktig spelarutveckling.

NHL-klubbarna börjar ofta följa svenska talanger redan vid 15–16 års ålder. Under kalenderåret då spelarna fyller 18 blir de tillgängliga för NHL-draften. Därefter kan de nordamerikanska organisationerna få ett stort inflytande över träning, vardag och karriärplanering.

Det har också blivit vanligt att NHL-klubbarnas representanter arbetar direkt med spelare i Sverige. Den individuella utvecklingen sker då parallellt med verksamheten i de svenska föreningarna, vanligtvis med klubbarnas godkännande.

Samtidigt har NHL blivit det tydliga karriärmålet för många unga ishockeyspelare. Förhållandevis få betraktar spel i SHL eller Tre Kronor som det främsta målet för sin karriär.

Under året har Lucas Pettersson, Noah Dower Nilsson och Herman Träff lämnat svensk hockey för spel i den nordamerikanska farmarligan AHL. Även Marcus Nordmark har valt att fortsätta sin utveckling på andra sidan Atlanten.

Anaheim Ducks offentliggjorde den 15 juli 2026 att Marcus Nordmark hade skrivit ett treårigt rookiekontrakt. Under säsongen 2025/2026 producerade forwarden 14 mål och 24 assist på 25 matcher med Djurgårdens juniorlag. Han noterades också för en assist under åtta framträdanden i SHL.

Den 20 september meddelade Anaheim Ducks att Marcus Nordmark skickades vidare till London Knights i den kanadensiska juniorligan OHL. Beslutet kom i samband med att NHL-klubben minskade sin träningslägertrupp till 47 spelare.

Den nordamerikanska organisationen bedömer att juniorligan erbjuder en bättre utvecklingsmiljö för forwarden. Samtidigt har Djurgården tidigare visat sin förmåga att utveckla unga spelare genom Anton Frondell, Viggo Björck och Victor Eklund.

Ytterligare exempel på NHL-klubbarnas tidiga inflytande är Theo Stockselius, Malte Gustafsson, William Håkansson och Elton Hermansson. Samtliga skrev NHL-kontrakt under sommaren och har därefter lånats ut, trots begränsad erfarenhet av seniorhockey.

Den här utvecklingen väcker frågor om hur svenska föreningar ska kunna fortsätta bedriva långsiktig talangutveckling. När unga spelare snabbt väljs ut och knyts till NHL-organisationer finns en risk att kortsiktiga resultat prioriteras framför tålamod och kontinuitet.

En central del av diskussionen gäller hur NHL:s ekonomiska ansvar är utformat. Klubbarna som rekryterar svenska spelare betalar inte någon direkt individuell övergångsersättning. Pengarna kommer i stället från en gemensam ersättningspott som finansieras av NHL.

Det innebär att de nordamerikanska klubbarna har begränsade ekonomiska skäl att avstå från att kontraktera unga talanger. Samtidigt betalar NHL ersättning trots att ligan i grunden skulle kunna rekrytera spelarna utan motsvarande kostnad.

Enligt det nuvarande avtalet får Svenska Ishockeyförbundet 25 000 dollar för varje svensk spelare som väljs i NHL-draften. För spelare som draftas i första rundan är beloppet 40 000 dollar. Dessa pengar ska användas till elitutveckling inom svensk ishockey.

När en svensk spelare skriver NHL-kontrakt betalas dessutom 315 000 dollar till de föreningar som representerat under de fyra föregående säsongerna. Ersättningen fördelas mellan klubbarna enligt avtalets bestämmelser.

Om minst 46 svenska spelare når 30 NHL-matcher vardera utlöses en bonus på 25 procent. Då kan ersättningen för en kontrakterad spelare stiga till omkring 400 000 dollar.

Moderklubbarna har därutöver rätt till 10 000 dollar för spelare som de varit med och utbildat. SHL-föreningarna och klubbarna i Hockeyallsvenskan har dock avstått från denna ersättning för att större belopp ska kunna fördelas längre ned i seriesystemet.

SHL har även redovisat att klubbarnas beslut att lämna ifrån sig tio procent av NHL-ersättningen ger drygt sex miljoner kronor till andra verksamheter inom svensk ishockey. Omkring två miljoner kronor tillfaller Hockeyettans klubbar, medan SDHL också får bidrag på miljonbelopp. Därutöver ska SHL-föreningarna genomföra regionala utvecklingsinsatser för unga spelare.

Tidpunkten för ett NHL-kontrakt kan också påverka ersättningen. SHL:s sportchef Johan Hemlin har förklarat att en svensk klubb får ett extra tillägg på 100 000 dollar när en spelare som valts i årets draft skriver kontrakt efter den 15 juli.

Svenska Ishockeyförbundets tävlingsbestämmelser för säsongen 2026/2027 reglerar dessutom övergångarna till NHL. Spelaren och den senaste svenska föreningen måste båda underteckna en övergångsanmälan.

För spelare som valts i årets NHL-draft finns även en särskild övergångsperiod mellan den 15 juli och 15 augusti. Under den perioden kan övergången genomföras mot en särskild avgift enligt NHL-avtalet.

Erfarenheterna från tiden utan avtal visar samtidigt vilka svårigheter svensk hockey kan ställas inför. Mellan 2006 och 2008 saknades ett gemensamt avtal med NHL, vilket då förväntades öppna möjligheter för högre ersättningar genom individuella förhandlingar.

Resultatet blev i stället kortare spelarkontrakt och individuella klausuler som underlättade övergångar till Nordamerika. De svenska föreningarnas förhandlingsläge försämrades därmed.

För att kunna kräva större förändringar behövs därför ett tydligare gemensamt mandat från SHL och Hockeyallsvenskan. Det råder dock osäkerhet om samtliga föreningar är beredda att driva frågan lika långt, något som framkommit i samtal med sportchefer och agenter.

Ett tänkbart sätt att sätta press på NHL är att avstå från deltagande i World Cup. Om Sverige och Finland inte medverkar skulle turneringens sportsliga trovärdighet och kommersiella attraktionskraft kunna minska.

NHL och spelarfacket NHLPA har bekräftat att World Cup of Hockey ska genomföras i februari 2028 med åtta deltagande nationer. Calgary och Prag ska arrangera sex gruppspelsmatcher och en utslagsmatch vardera. Semifinalerna och finalen spelas i Edmonton. De deltagande landslagen hade ännu inte presenterats i arrangörens tävlingsinformation.

En svensk eller finländsk bojkott skulle emellertid också kunna få motreaktioner. NHL skulle exempelvis kunna avstå från att släppa spelare till världsmästerskap eller olympiska spel.

En annan tänkbar åtgärd vore att försöka stoppa NHL-matcher i Sverige. Ligan arbetar aktivt för att stärka sin ställning i Europa, där internationella matcher är en del av satsningen.

NHL:s vicekommissionär Bill Daly har också bekräftat planerna på fortsatt europeisk expansion. Ottawa Senators och Chicago Blackhawks ska mötas i Düsseldorf den 18 och 20 december 2026. Dessutom finns presenterade planer på matcher i München och Köln under säsongen 2027/2028.

Möjligheterna att påverka genom att neka matcher i Sverige är dock begränsade. Tyskland har endast sex spelare i NHL och bedöms inte vara lika beroende av ersättningsavtal med ligan. Därför skulle NHL kunna förlägga fler matcher dit eller till andra europeiska marknader.

Förhandlingsläget är följaktligen svårt för svensk ishockey. NHL har ett betydande övertag, samtidigt som ett uppsagt avtal skulle kunna innebära att de svenska föreningarna förlorar ersättningar som redan betalas ut.

Under året har svensk hockey fått dela på ungefär 100 miljoner kronor från NHL-systemet. Det exakta beloppet varierar beroende på antalet svenska spelare som draftas och tecknar kontrakt med ligans klubbar.

Trots NHL:s starka ekonomiska utveckling framstår en fördubbling av den totala ersättningen som svår att uppnå. Även ett dubbelt så stort belopp skulle enligt resonemanget kunna vara otillräckligt i förhållande till klubbarnas insatser.

Ett alternativ är därför att behålla grundersättningen men införa ytterligare betalningar kopplade till hur stora kontrakt spelarna senare tecknar. På det sättet skulle föreningar som utbildat framgångsrika NHL-spelare kunna få del av deras ekonomiska värde över längre tid.

Leo Carlsson används som exempel på hur systemet skulle kunna fungera. Anaheim Ducks bekräftade den 9 juli 2026 att klubben matchat Philadelphia Flyers kontraktserbjudande till svensken.

Det femåriga avtalet sträcker sig från säsongen 2026/2027 till och med 2030/2031 och har enligt Anaheim Ducks ett genomsnittligt årsvärde på 18 miljoner dollar. Under föregående NHL-säsong gjorde Leo Carlsson 29 mål och 38 assist på 70 matcher.

Med en modell där en procent av spelarens årslön går tillbaka till utbildande föreningar skulle ett kontrakt värt 18 miljoner dollar per säsong generera 180 000 dollar årligen till svensk hockey.

Ersättningen skulle då komplettera dagens grundbelopp och öronmärkas för talangutveckling. Fördelningen skulle inte enbart styras av att en spelare nått NHL, utan också av vilket ekonomiskt värde spelaren senare uppnår i ligan.

Tanken bakom förslaget är att skapa en mer långsiktig koppling mellan NHL:s kontraktsvärden och de svenska klubbarnas arbete. Pengarna skulle kunna återföras till utbildningen av nästa generation ishockeyspelare, vilket i förlängningen även skulle kunna gynna NHL:s rekrytering.

Samtidigt bygger svensk föreningshockey på betydligt mer än att utveckla framtida NHL-proffs. Den stora majoriteten av alla aktiva kommer aldrig att nå ligan. Breddverksamheten, gemenskapen och möjligheten att spela ishockey är därför fortsatt grundläggande för föreningarnas existens.

Den ekonomiska frågan kvarstår ändå. Dagens ersättningsmodell ger svenska föreningar viktiga intäkter, men kritiken handlar om att betalningen inte motsvarar investeringarna bakom de spelare som senare får stora kontrakt i NHL. En prestations- och kontraktsbaserad tilläggsersättning lyfts därför fram som ett alternativ till att enbart försöka höja dagens fasta belopp.