Ny dna-metod kan avslöja brottslingars ålder

Polisen ska under senhösten börja använda en ny forensisk metod som kan uppskatta åldern på en okänd person utifrån dna-spår från en brottsplats. Analysen är främst tänkt för grova brott som mord och våldtäkter där det saknas en misstänkt gärningsperson och sökningar mot polisens dna-register inte har gett resultat. Maja Sidstedt, förste molekylärbiolog vid Nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping, uppger att metoden kan ange personens ålder inom ett intervall och med en viss felmarginal.

Metoden bygger på dna-metylering, en epigenetisk process där kemiska metylgrupper sitter på dna-molekylen och påverkar om gener är aktiva eller inaktiva. Mönstren förändras naturligt med åldern och kan därför användas för att uppskatta en persons kronologiska ålder. Maja Sidstedt uppger att dna-metylering sedan tidigare används inom klinisk forskning om bland annat åldrande och skillnader i hur snabbt människor åldras.

Nationellt forensiskt centrum uppgav inför den internationella genetikkonferensen ISFG 2026 att två analyspaneler för blod och en för sperma har validerats. Analyserna bygger på riktad sekvensering av bisulfitbehandlat dna i instrumentet MiSeq FGx. Den svenska valideringen omfattade omkring 30 blodprover från personer mellan 19 och 85 år samt 20 spermaprover från personer mellan 22 och 59 år. Nationellt forensiskt centrum undersökte bland annat detektionsgräns, matriseffekter och repeterbarhet.

En begränsning är att analysen för närvarande kräver relativt stora mängder dna från en enda individ. Maja Sidstedt uppger därför att metoden främst kan användas på blod- och spermaspår. Det är enligt henne fortfarande osäkert i vilken utsträckning tekniken kan användas i kalla fall där utredningar har lagts ned utan att gärningspersonen har identifierats.

Forskare inom det tidigare EU-projektet VISAGE, där bland andra Maja Sidstedt och Johannes Hedman medverkade, har tidigare utvecklat och laboratorievaliderat en metod för åldersuppskattning från sperma genom kvantitativ analys av dna-metylering. Antonia Heidegger och hennes medförfattare visade i valideringen att stabil mätning kunde göras när 50 nanogram dna användes vid bisulfitbehandlingen.

Felmarginalen varierar mellan olika analysmetoder och provtyper. Forskarna Chaerita Maulani och Elza Ibrahim Auerkari fann i en systematisk genomgång av 32 forensiska studier att de bäst presterande metoderna för dna-metylering vanligtvis hade en genomsnittlig absolut avvikelse på omkring tre till fem år. De konstaterade samtidigt att bland annat provtyp, analysplattform och statistisk modell påverkar resultatet och att kost, livsstil, rökning och genetisk bakgrund kan påverka metyleringsmönstren.

En studie publicerad i Forensic Science International 2025 visade genomsnittliga absoluta fel på omkring tre till fem år vid analyser av blod, saliv och kindceller. För sperma låg motsvarande fel i de analyserade modellerna på omkring sju till åtta år. Forskare bakom en senare studie med Nanopore-sekvensering konstaterade också att låg sekvenseringstäckning försämrade möjligheten till exakt åldersbedömning och pekade ut små dna-mängder och blandade prover som områden där ytterligare validering behövs.

Nationellt forensiskt centrum deltar samtidigt i det EU-finansierade projektet ForMAT, som pågår till 2029. EU-kommissionens forskningsdatabas CORDIS uppger att projektet omfattar elva institutioner inom EU och ska utveckla kit för dna-metylering och bioinformatiska prognosmodeller för bland annat brottsutredningar, identifiering av katastrofoffer och åldersbedömning. ForMAT bygger vidare på VISAGE och har enligt CORDIS som mål att föra tekniken från Technology Readiness Level 5 till nivå 7, närmare validering och praktisk användning i operativa miljöer.

Maja Sidstedt, som är projektledare vid Nationellt forensiskt centrum i ForMAT, uppger att målet är att framtida analyser ska kunna göras på betydligt mindre mängder dna, exempelvis från snus eller cigarettfimpar. Forskningen visar även att dna-metylering kan ge information om andra egenskaper, däribland om en person röker.

Vid traditionell forensisk dna-analys jämförs dna från ett brottsplats­spår med prover från misstänkta personer eller profiler i polisens databaser. En mindre del av arvsmassan analyseras då genom så kallade STR-markörer, som varierar mellan individer och tillsammans bildar en dna-profil. Polisen har sedan tidigare även metoder som kan ge information om bland annat ögonfärg, hårfärg och geografiskt ursprung när en gärningsperson är okänd.

Dna, deoxyribonukleinsyra, innehåller den genetiska informationen i levande organismer och finns i kroppens celler med undantag för röda blodkroppar. Människan har omkring 20 000 gener. Generna består av dna-sekvenser med instruktioner för de proteiner som cellerna behöver, medan epigenetiska processer som dna-metylering reglerar vilka gener som är aktiva utan att själva dna-koden förändras.