Ny biografi lyfter fram Sveriges bortglömda hotelldrottning

Journalisten och tidigare SVT-reportern Ingela Östlund har under 20 år fördjupat sig i Wilhelmina Skoghs liv. Den 7 oktober 2026 meddelade Ekerlids Förlag att hennes arbete resulterat i boken Hotelldrottningen Wilhelmina Skogh – Grand Hôtels legendariska chef, som förlaget presenterar som den första fullskaliga biografin över den svenska hotellpionjären.

Wilhelmina Skogh var vid förra sekelskiftet en av landets mest uppmärksammade kvinnor. Ingela Östlund beskriver henne som en person vars namn var allmänt känt i Sverige och vars berömmelse bland kvinnor endast överträffades av kungahusets medlemmar. Hundra år efter hennes död är hon däremot förhållandevis okänd.

Hennes fullständiga namn var Lorentina Wilhelmina Skogh, född Wahlgren. Enligt Riksarkivets Svenskt biografiskt lexikon föddes hon den 14 december 1849 i Rute församling på Gotland och avled den 18 juni 1926 i Stockholm. Uppväxten präglades av fattigdom. Hennes far, läraren Jacob Wahlgren, dog 1856, och därefter växte hon upp hos sin mormor på Fårö. Modern hette Stina Lena Brogren, enligt Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.

Under sina tidiga yrkesår arbetade Wilhelmina Skogh på restaurang Strömparterren i Stockholm. Där fick hon utbildning inom restaurangbranschen under ledning av Magnus Davidson. Riksarkivet beskriver också hur hon parallellt med arbetet studerade språk och bokföring på kvällstid.

Hon kom senare till Gävle och fick anställning på det hotell som då låg i byggnaden där stadshuset finns i dag. Där inträffade, enligt en berättelse som Ingela Östlund återger, en händelse som fick stor betydelse för hennes fortsatta yrkesliv.

En kväll anlände en utmattad resenär som behövde övernattning och mat. Hotellets källarmästare meddelade att samtliga rum var upptagna och att köket redan hade stängt. Wilhelmina ska då ha erbjudit mannen sitt eget rum och ordnat en smörgås åt honom.

Resenären visade sig vara distriktschef inom Statens Järnvägar. När restaurangverksamheten vid Storviks station senare behövde en ny ansvarig såg han till att Wilhelmina fick uppdraget. Kort därefter etablerade hon sitt första hotell i anslutning till järnvägsstationen i Storvik.

Verksamheten utvecklades genom satsningar på mat, inredning och nya idéer från Europa. Wilhelmina Skogh genomförde bland annat studieresor till Frankrike. Riksarkivet beskriver hur hon försökte få lantbrukarna i Storvik att utöka sin grönsaksodling och därefter anlade en egen köksträdgård med växthus. Enligt hennes egna beräkningar ökade den större användningen av grönsaker restaurangverksamhetens lönsamhet med 20 procent.

År 1876 grundade hon företaget AB Wilhelmina Wahlgren. Verksamheten växte ytterligare när företaget 1884 förvärvade järnvägshotellet i Bollnäs. Bland gästerna där fanns senare både Oscar II och Gustav V, enligt Bollnäs kommun.

Hotellen utvecklades också tekniskt. Företagskällan beskriver hur Wilhelmina Skogh införde centralvärme och elektrisk belysning, vilket möjliggjorde verksamhet under hela året. Hon lät dessutom anlägga telefonförbindelser mellan Bollnäs och Gävle.

Utöver hotellverksamheten längs järnvägen engagerade hon sig i turismens utveckling i Dalarna och blev en pionjär inom skidturismen i Rättvik. År 1897 ansvarade hon dessutom för de stora hotellen i samband med Stockholmsutställningen.

Karriären förde henne så småningom till Grand Hôtel i Stockholm. Vid rekryteringen erbjöds hon en årslön på 25 000 kronor. Chefstidningen beskrev i en historisk genomgång från juni 2024 ersättningen som den högsta årslönen en kvinna då hade haft i Sverige.

Wilhelmina Skogh fick en framträdande roll i Grand Hôtels utveckling och ingick från 1903 i styrelsen för bolaget bakom verksamheten. Hon stod också bakom utbyggnaden Grand Hôtel Royal, som invigdes 1909. En central del av projektet var Vinterträdgården, utformad för att erbjuda en grönskande inomhusmiljö även under årets kallare månader.

Vinterträdgården finns fortfarande kvar och omfattar enligt Grand Hôtel 800 kvadratmeter. Lokalen används bland annat för konferenser, bolagsstämmor, möten och prisutdelningar.

Parallellt med arbetet i Stockholm lät Wilhelmina Skogh uppföra Villa Foresta på Herserud på Lidingö mellan 1908 och 1910. Arkitekterna Ernst Stenhammar och Edvard Bernhard ritade byggnaden med influenser från kontinentala borgar, tysk nationalromantik och jugend. Lidingö stad pekar i sitt kulturmiljöprogram ut fastigheten som en av kommunens kulturhistoriskt betydelsefulla märkesbyggnader. År 1929 omvandlades Villa Foresta till hotellverksamhet.

Trots framgångarna avslutades hennes tid på Grand Hôtel under ekonomiskt besvärliga omständigheter. Enligt Svenskt kvinnobiografiskt lexikon tvingades hon lämna verksamheten 1910. Hon fick därefter disponera en bostad i det närliggande Bolinderska palatset, där hon kunde bo fram till sin död.

Efter att ha lämnat sin sista restaurangverksamhet fortsatte hon att arbeta med nya idéer. Riksarkivet uppger att hon utvecklade två uppfinningar för hushållsbruk: en elektrisk handmangel och en glättningsapparat. Hon arbetade med dessa efter att ha lämnat sin sista restaurangverksamhet.

Bokförlaget Forum uppger att Wilhelmina Skoghs egna memoarer, Minnen och upplevelser, publicerades första gången 1912. Förlaget gav även ut verket som e-bok 2015.

Bollnäs kommun meddelade att en historisk minnesvägg tillägnad Wilhelmina Skogh skulle invigas i Bollnäs resecentrum den 8 maj 2026. Utställningen innehåller bilder och texter om hennes liv och Järnvägshotellets historia.

Bollnäs kommun uppgav att Wilhelminas sällskap i Storvik bildades för att hålla hennes historia levande och att Wilhelminadagen har uppmärksammats på orten sedan 1998. Sällskapet deltog även i minnesprogrammet i Bollnäs under våren 2026.

Bollnäs kommun uppger att både Oscar II och Gustav V fanns bland gästerna på Bollnäs Järnvägshotell. Kommunen lyfter fram byggnaden och Wilhelmina Skoghs verksamhet inom satsningen Bollnäs berättar, som dokumenterar ortens historia.