Miljoner till offentlig konst väcker politisk strid

Kommunernas satsningar på offentlig konst skiljer sig kraftigt åt i Norrbotten. I Luleå har kommunen hittills under 2026 lagt tre miljoner kronor på konstnärlig gestaltning. Kommunalrådet Carina Sammeli (S) vill se en högre nivå, medan Sverigedemokraterna vill minska utgifterna kraftigt och avskaffa den så kallade enprocentsprincipen.

Luleå kommun använder principen att motsvarande en procent av kostnaden vid nybyggnation ska gå till konstnärlig gestaltning. Även kommunägda bolag uppmanas att följa modellen vid ny-, om- och tillbyggnader. Privata bolag och andra byggherrar rekommenderas och uppmuntras att göra detsamma. Kommunfullmäktige beslutade den 26 januari 2026 att avslå en motion från Sverigedemokraterna om att slopa enprocentsmålet. Motionen lämnades av Dexter Krokstedt (SD) och väcktes i fullmäktige den 18 november 2024.

Joas Funck, ordförande för Sverigedemokraterna i Luleå, anser att principen kan medföra att konst köps in för summor som han bedömer som orimliga. Ett offentligt konstverk på Porsön som han har kritiserat kostade totalt 400 000 kronor. Luleå kommun och Lulebo finansierade tillsammans 300 000 kronor och Region Norrbotten stod för resterande 100 000 kronor.

Konstnärernas Riksorganisation redovisade i sin kartläggning av Luleå 2025 att kommunen färdigställde fyra konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer under 2023 och 2024. Under 2024 fanns även en budget på 300 000 kronor för inköp av lös konst. Organisationen uppger att Luleå har policyer både för upphandling av offentlig konst och för tillämpning av enprocentsregeln. Kommunen har dessutom en karta på sin webbplats över offentlig konst.

Även Region Norrbotten använder enprocentsregeln vid större ny-, om- och tillbyggnationer i regionens fastigheter. Regionen uppger att den äger omkring 10 500 konstverk, både lös konst och konstnärliga gestaltningar som är knutna till byggnader. Statens konstråd beskriver samtidigt enprocentsregeln som en ekonomisk princip och inte som en enhetlig nationell arbetsmodell. Beräkningen av beloppen och vilka byggprojekt som omfattas kan därför skilja sig mellan kommuner och regioner.

I övriga delar av länet varierar både modellerna och summorna. Arvidsjaur har ingen särskild budgetpost för offentlig utsmyckning inom kulturområdet, men i projektet för den nya sport- och simhallen avsattes 300 000 kronor till utsmyckning. En annan kommun redovisar för 2026 totalt 112 000 kronor till offentlig utsmyckning, där bland annat blommor och julbelysning ingår, 260 000 kronor till kulturarrangemang och kulturbidrag samt ett litteraturpris på 30 000 kronor.

En kommun har 1,3 miljoner kronor avsatta till offentlig utsmyckning under 2026 och hade vid redovisningstillfället genomfört investeringar på 462 000 kronor. Budgeten är större än normalt, bland annat till följd av nybyggnationer. En annan kommun följer enprocentsregeln och arbetar med nya riktlinjer för hur den ska användas och finansieras. Ambitionen är att de nya riktlinjerna ska börja gälla nästa år. Under 2026 hade kommunen ännu inte köpt någon offentlig konst eller utsmyckning.

En kommun uppger att det saknas en samlad budget för konst och kultur eftersom kostnaderna är fördelade mellan många olika förvaltningar, verksamheter och konton. Kommunen bedömer därför att det i praktiken inte går att ange en enda totalsumma. På annat håll finns en fast investeringsram på 81 000 kronor per år för en konstpark och en årlig budget på 100 000 kronor för konsthallens inköp av offentlig konst. Där används också enprocentsregeln vid ny- och ombyggnationer.

Ytterligare en kommun har två pågående projekt med budgetar på 200 000 respektive en miljon kronor och ger dessutom 30 000 kronor om året till enheten Ung. I ett område som omfattas av Gruvstadsparksavtal 2 har 21 miljoner kronor avsatts, motsvarande en procent av kontraktssumman, och även där används enprocentsregeln.

I Kiruna medför den pågående stadsomvandlingen relativt stora kostnader för offentlig konst, samtidigt som kommunen saknar en ordinarie budget för området. Hittills under 2026 har 308 000 kronor använts. Kommunen köper dessutom årligen ett konstverk av mottagaren av Kirunastipendiet för omkring 40 000 kronor. Stipendiet har delats ut sedan 1959. Utöver konstinköpet får stipendiaten 30 000 kronor och möjlighet att reservera fyra veckors hyresfritt boende i kommunens konstnärslägenhet.

En annan kommun har ingen budget för inköp av offentlig konst och har inte gjort några sådana inköp under 2026. Mellan 2017 och 2025 satsades däremot 30 000 kronor per år på ett internationellt eller nationellt konstnärsresidens. Under åren 2023–2026 har kommunen också arrangerat utställningar med verk av residenskonstnärerna.

På annat håll finns 300 000 kronor per år avsatta för konst och offentlig utsmyckning. Under 2026 hade kommunen investerat 380 000 kronor i ett konstverk till en simhall. En ytterligare kommun hade inte avsatt någon budget för offentlig konst under året. Arjeplog, Pajala och Gällivare hade inte lämnat några uppgifter.

Frågan om de kommunala konstutgifterna har också väckt synpunkter från invånare. Hennie föreslår att kommunerna i stället ska låta oetablerade konstnärer samt barn och ungdomar skapa mer av konsten. Göran anser att inga pengar bör läggas på området och att resurserna i stället bör gå till bland annat böcker och bemannade skolbibliotek. Alexandra och Maria vill prioritera äldreomsorg, medan Alexandra även nämner sjukvården.

Lars-Erik Berg ifrågasätter att konsten genom enprocentsprincipen kan få en i praktiken förutbestämd finansiering samtidigt som kommuner och regioner uppger att det saknas pengar till kärnverksamheter. Han anser att konst bör konkurrera om offentliga medel på samma sätt som andra utgifter och bedömas utifrån behov och nytta.