Medier oeniga om radering av gamla nyhetsartiklar

Allt fler personer kontaktar svenska nyhetsredaktioner med önskemål om att tidigare publicerade artiklar ska tas bort från internet. I vissa fall gäller begäran hela publiceringen, medan andra vill få sina namn eller fotografier borttagna. Frågan har väckt diskussion om hur medier ska väga enskildas integritet mot ansvaret att bevara journalistiskt material.

Jönköpings-Postens chefredaktör Patricia Svensson har beskrivit hur redaktionen får många förfrågningar om att radera äldre artiklar. Hon motsätter sig i de flesta fall sådana önskemål eftersom hon anser att återkommande avpubliceringar skulle göra tidningens dokumentation av historiska händelser ofullständig.

En liknande hållning framförs av Eric Rosén, publicistisk redaktör och ställföreträdande ansvarig utgivare för Aftonbladet. Hans utgångspunkt är att redan publicerad journalistik normalt ska finnas kvar. Samtidigt framhåller Rosén att varje begäran måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Frågan gäller bland annat personer som tidigare frivilligt deltagit i intervjuer men som långt senare upplever publiceringen som besvärande. Artiklar som publicerades för flera decennier sedan kan fortfarande visas högt bland sökresultaten när någon söker efter en persons namn.

Eric Rosén beskriver ett ärende där en försvarsadvokat begärt att en omkring 20 år gammal artikel om advokatens viktresa ska tas bort. Artikeln förekommer högt i sökresultaten för personens namn. Rosén anser att det i sådana situationer ibland kan vara motiverat att ta bort både efternamn och fotografier, även om själva artikeln bevaras.

En annan bedömning gäller en person inom näringslivet som tidigare varit föremål för en journalistisk granskning. Personen har begärt att publiceringen ska försvinna eftersom den uppges försvåra möjligheterna att etablera nya företag. Eric Rosén avvisar önskemålet och hänvisar i stället till Googles möjlighet att begära borttagning av sökresultat.

Integritetsskyddsmyndigheten klargjorde den 3 december 2025 att borttagna sökträffar inte innebär att ursprungliga nyhetsartiklar raderas. Materialet kan fortfarande vara tillgängligt genom andra sökningar, även om artikeln inte längre visas vid en sökning på den berörda personens namn.

Integritetsskyddsmyndighetens rättschef David Törngren förklarade i december 2025 att allmänintresset av att hitta en journalistisk granskning genom en persons namn kan minska med tiden. Vid bedömningen beaktar myndigheten bland annat personens offentliga roll och om uppgifterna fortfarande har ett informationsvärde.

Google anger i sina riktlinjer att senare händelser kan påverka bedömningen av äldre nyhetsartiklars relevans. Som exempel nämner företaget rapportering inför en rättegång där den berörda personen därefter har frikänts eller fått en tidigare dom upphävd.

Frågan om avpublicering har även uppmärksammats av PR-konsulten Sara Grundberg i Dagens Media. Hon har invändning mot Patricia Svenssons resonemang och lyft risken att människor blir mindre benägna att medverka i journalistiska intervjuer om publiceringarna kan förbli tillgängliga under hela deras livstid.

Eric Rosén anser att Grundbergs invändning är relevant. Han konstaterar att det även inom Aftonbladets redaktion finns skilda uppfattningar om hur sådana ärenden bör hanteras. Samtidigt framhåller han att redaktionella beslut behöver grundas på en tydlig uppfattning om journalistikens ansvar och inte enbart på önskemål från personer som förekommer i publiceringarna.

De svenska publicitetsregler som Medieombudsmannen redovisar anger att redaktioner noggrant ska överväga följderna av namnpubliceringar som kan skada enskilda. Reglerna behandlar också skyldigheten att rätta felaktiga sakuppgifter när det är påkallat. Ansvaret för publicering av namn och bilder ligger hos den som återger materialet.

SVT har en liknande grundprincip för sitt digitala nyhetsarkiv. Enligt SVT tas äldre artiklar normalt inte bort utan särskilda skäl. När uppgifter visar sig vara felaktiga eller förändras kan redaktionen i stället uppdatera innehållet och informera om att en ändring genomförts. Äldre videomaterial kan däremot försvinna på grund av tekniska begränsningar eller när publiceringsrättigheter upphör.

Undantag förekommer även av säkerhetsskäl. Den 26 oktober 2019 beskrev SVT Dalarnas dåvarande redaktionschef och ansvariga utgivare Nina Funke hur redaktionen i särskilda fall kunde avpublicera nyheter när enskilda personer riskerade hot eller hat, eller hade skyddad identitet. Funke betonade samtidigt betydelsen av att bevara tidigare journalistiska publiceringar som historisk dokumentation.

Äldre publiceringar har också aktualiserat frågor om ansvar vid felaktiga uppgifter. Medieombudsmannen redovisar ett ärende där en tidning felaktigt rapporterade att en person hade avlidit. Uppgiften togs bort efter drygt en timme och följdes av en rättelse. Pressens Opinionsnämnd bedömde trots detta att publiceringen hade orsakat en allvarlig och oförsvarlig publicitetsskada.

Diskussionen om vem som ansvarar för äldre material har pågått under lång tid. Vid Bokmässan 2012 ifrågasatte Aftonbladets dåvarande chefredaktör Jan Helin om en nytillträdd ansvarig utgivare skulle bära ansvar för artiklar som publicerats flera decennier tidigare under andra utgivare. Resonemanget återgavs av tidningen Journalisten den 28 september samma år.

Även europeiska dataskyddsmyndigheter granskar hur begäranden om radering hanteras. Europeiska dataskyddsstyrelsen meddelade den 18 februari 2026 att 32 myndigheter deltagit i en samordnad granskning av tillämpningen av rätten till radering enligt artikel 17 i dataskyddsförordningen.

Av dessa hade nio myndigheter inlett eller fortsatt formella undersökningar, medan övriga 23 genomförde kartläggningar. Europeiska dataskyddsstyrelsen identifierade skillnader i organisationers rutiner för radering, däribland otillräckliga metoder för anonymisering och svårigheter att hantera personuppgifter i säkerhetskopior. Granskningen uppmärksammade även problem med att fastställa hur länge uppgifter ska lagras.

För svenska nyhetsredaktioner kvarstår samtidigt den publicistiska avvägningen mellan personlig integritet och bevarandet av tidigare rapportering. Patricia Svensson och Eric Rosén betonar betydelsen av att journalistiska arkiv inte förändras genom omfattande efterhandsraderingar, medan Sara Grundberg lyfter hur långvarig digital exponering kan påverka människors vilja att delta i journalistiken.

Eric Roséns ståndpunkt är att Aftonbladets publiceringar som huvudregel ska finnas kvar, men att det inte går att fastställa ett generellt svar för alla begäranden om avpublicering. Enligt honom måste varje sådant beslut prövas individuellt.