Marika Domanski Lyfors berättar om dödsrädslan

Marika Domanski Lyfors lever med en obotlig hjärntumör och har fått förhålla sig till att sjukdomen kommer att avsluta hennes liv. Den tidigare förbundskaptenen och fotbollschefen berättar nu om sin rädsla för döden, behandlingarna och varför arbetet inom fotbollen fortfarande är en viktig del av hennes tillvaro.

Våren 2024 offentliggjorde Marika Domanski Lyfors att hon hade drabbats av en elakartad hjärntumör som inte kunde opereras bort. Hon var då fotbollschef för Sveriges damlandslag och blev sjukskriven efter beskedet. Läkarna informerade henne om att den vanliga överlevnadstiden vid sjukdomen var mellan sju och tolv månader.

Två och ett halvt år senare lever 66-åringen fortfarande med diagnosen. I en intervju beskriver Marika Domanski Lyfors hur hon gradvis har kunnat tala mer öppet om att sjukdomen kommer att leda till hennes död. Samtidigt är rädslan för att inte längre existera fortfarande mycket stark. Det är inte eventuell smärta som skrämmer henne mest, utan tanken på att livet ska upphöra.

För att bromsa sjukdomens utveckling har Marika Domanski Lyfors genomgått operationer, strålbehandling och cellgiftsbehandling. Hon berättar att hon med tiden har blivit bättre på att hantera sin situation, även om det fortfarande är svårt att acceptera att hon inte kommer att få uppleva ett långt liv. Hon känner avund inför människor som har fler år framför sig, men anser samtidigt att ilska inte förändrar hennes förutsättningar.

Den tidigare landslagsledaren har också börjat förbereda sin egen begravning. Marika Domanski Lyfors har bestämt att ceremonin ska innehålla musik med högt tempo och att deltagarna ska bjudas på champagne.

Trots sjukdomen valde Marika Domanski Lyfors att återvända till Svenska Fotbollförbundet efter sin sjukskrivning. Sedan 2025 arbetar hon heltid som senior rådgivare. Enligt henne var återkomsten till arbetslivet nödvändig. Att lämna fotbollen och tillbringa den återstående tiden i en lugnare tillvaro var inget alternativ.

I intervjun förklarar Marika Domanski Lyfors att hennes starka relation till fotbollen framför allt handlar om människorna. Gemenskapen med spelare och kollegor ger henne kärlek och mening, snarare än själva spelet. Hon beskriver också hur betydelsefull den kärleken har blivit under sjukdomstiden.

Den 15 oktober 2025 presenterade Svenska Fotbollförbundet en förändring av hennes arbetsuppgifter. Marika Domanski Lyfors lämnade då det operativa ansvaret för att i stället fokusera på ledarskap samt stöd till spelare och ledare. Samtidigt fick team manager Magnus Andersson större beslutsbefogenheter och personalansvar.

Svenska Fotbollförbundets fotbollschef Kim Källström förklarade att förändringen skulle göra det möjligt att fortsätta använda Marika Domanski Lyfors erfarenhet och kompetens, samtidigt som organisationen tog hänsyn till hennes hälsosituation.

Bakom henne finns en omfattande karriär inom svensk och internationell fotboll. Som spelare vann Marika Domanski Lyfors två SM-guld med Jitex under 1980-talet och dessutom tre svenska cupguld. Hon avslutade spelarkarriären 1988 och fortsatte därefter i olika ledaruppdrag.

Mellan 1996 och 2005 var Marika Domanski Lyfors förbundskapten för Sveriges damlandslag. Under den perioden förde hon Sverige till VM-silver 2003. Hon ledde också landslaget i de olympiska fotbollsturneringarna i Sydney 2000 och Aten 2004.

Enligt Europeiska fotbollsförbundet UEFA har Marika Domanski Lyfors fortfarande det svenska förbundskaptensrekordet i damernas EM med tre turneringar, 13 matcher och sju segrar. Hon ansvarade för landslaget vid mästerskapen 1997, 2001 och 2005. Hennes sista EM-match som svensk förbundskapten blev semifinalen mot Norge den 16 juni 2005, där Sverige förlorade med 2–3 efter förlängning. Thomas Dennerby tog därefter över uppdraget.

Den internationella tränarkarriären omfattade även Kinas damlandslag. Under hemma-VM 2007 var Marika Domanski Lyfors förbundskapten, med Pia Sundhage som assisterande tränare. Kina nådde kvartsfinal i mästerskapet.

Hennes insatser inom fotbollen har också uppmärksammats genom flera utmärkelser. Den 22 januari 2025 meddelade Svenska Fotbollförbundet att Marika Domanski Lyfors hade tilldelats Fotbollskanalens Hederspris för 2024. I motiveringen lyftes hennes arbete för damfotbollens utveckling och hennes medverkan till landslagets internationella framgångar, däribland två EM-silver, två OS-silver och tre VM-brons.

Den 21 januari 2026 uppmärksammades Marika Domanski Lyfors återigen när hon tilldelades Sportspegelpriset för sina mångåriga insatser inom fotbollen. Utmärkelsen uppmärksammades på scenen under Idrottsgalan.

Samtidigt som hennes långa fotbollsgärning fortsätter att uppmärksammas lever Marika Domanski Lyfors med vetskapen om att hjärntumören inte går att bota. Hon beskriver dödsrädslan som svår att bära, men har valt att fortsätta arbeta och vara nära de människor inom fotbollen som betyder mycket för henne.