Magdalena Andersson nedröstad – regeringsbildningen fortsätter

Sverige saknar fortfarande en ny regering drygt en månad efter riksdagsvalet den 13 september 2026. Torsdagen den 15 oktober röstade riksdagen nej till Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson som statsminister. Samtidigt visar reaktioner från allmänheten att det utdragna politiska läget väcker både frustration och oro, medan andra har fortsatt förtroende för att partierna ska kunna nå en lösning.

Omröstningen slutade med 99 röster för Magdalena Andersson och 248 emot. Två riksdagsledamöter var frånvarande och ingen avstod från att rösta. Av riksdagens voteringsprotokoll framgår att samtliga 99 socialdemokratiska ledamöter stödde Andersson. Alla närvarande ledamöter från de övriga sju riksdagspartierna röstade nej.

Valresultatet gav de fyra rödgröna partierna sammanlagt 176 mandat, jämfört med 173 för Ulf Kristerssons tidigare regeringsunderlag tillsammans med Sverigedemokraterna. Trots mandatfördelningen har partierna inte kunnat enas om ett gemensamt regeringsalternativ. Framför allt har motsättningarna mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet försvårat förhandlingarna.

Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist meddelade inför omröstningen att partiet kunde acceptera en regering med enbart socialdemokratiska statsråd. Hon ansåg dock att något konkret politiskt program med tillräcklig förankring i den politiska mitten ännu inte hade presenterats. Centerpartiet valde därför att rösta nej.

Även Vänsterpartiet motsatte sig Magdalena Andersson som statsminister. Under riksdagsdebatten den 15 oktober förklarade partiets gruppledare Samuel Gonzalez att ställningstagandet grundades på de löften som Vänsterpartiet tidigare lämnat till väljarna. Han framhöll samtidigt att kravet på att ingå i regeringen inte enbart gällde fördelningen av ministerposter.

Regeringsbildningen har pågått sedan Ulf Kristersson begärde sitt entledigande den 17 september. Talmannen entledigade då statsministern och övriga statsråd. De fortsatte därefter att sköta sina uppdrag inom ramen för en övergångsregering, som enligt Regeringskansliet huvudsakligen hanterar löpande och brådskande ärenden. En övergångsregering kan inte själv besluta om extra val.

Magdalena Andersson fick sitt första uppdrag att undersöka möjligheterna att bilda regering den 18 september, men återlämnade uppdraget tio dagar senare. Den 2 oktober fick hon ett nytt sonderingsuppdrag. När hon redovisade resultatet den 13 oktober konstaterade hon att förutsättningarna för en regeringsöverenskommelse fortfarande saknades.

Efter nederlaget i riksdagen den 15 oktober förklarade Magdalena Andersson att hon redan under valnatten hade räknat med en utdragen regeringsbildning och flera statsministeromröstningar. Hon ansåg också att Ulf Kristersson, som företrädare för Sveriges näst största parti, rimligen borde få undersöka möjligheten att bilda regering. Det är dock talmannen som avgör vem som får ett sådant uppdrag.

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet förespråkade efter omröstningen att Ulf Kristersson skulle få nästa sonderingsuppdrag. Vänsterpartiet ville i stället att uppdraget skulle gå till Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist.

Talmannen Andreas Norlén har därefter hållit samtal med partiledarna om den fortsatta regeringsbildningen. Riksdagen meddelade den 16 oktober att de informella kontakterna fortsätter och att Norlén ska lämna nästa besked måndagen den 19 oktober. En pressträff är planerad till klockan 13.30 i riksdagens presscenter. Partierna kan enligt talmannen fortsätta sina förhandlingar även utan att någon har fått ett formellt sonderingsuppdrag.

Det politiska dödläget har samtidigt väckt olika reaktioner bland människor som tillfrågats om regeringsbildningen. Linda Valin beskriver situationen som rörig och präglad av osäkerhet. Moltas Berglund uppger däremot att han inte känner någon större personlig oro, eftersom han har förtroende för att de folkvalda och den svenska regeringen ska kunna hantera situationen.

Även möjligheten till ett extra val väcker funderingar. Wilhelm Lundwall, 18 år, anser att ett sådant förfarande delvis skulle innebära att man frångår det väljarna ursprungligen uttryckte i valet.

Enligt Valmyndigheten ska ett extra val skiljas från ett omval. Extra val kan bli aktuellt vid en politisk kris och ska genomföras inom tre månader efter beslutet. Omval aktualiseras i stället genom ett överklagat valresultat och ett beslut från Valprövningsnämnden.

Om riksdagen röstar nej till fyra förslag om statsminister ska ett extra val hållas, under förutsättning att ett ordinarie riksdagsval inte ska äga rum inom tre månader. Det senaste extra valet till Sveriges riksdag genomfördes 1958.