LRF varnar för matbrist om importen stoppas

Sveriges beroende av importerade livsmedel gör landets matförsörjning sårbar vid omfattande störningar, anser Lantbrukarnas riksförbund, LRF. Organisationen har tagit fram en teoretisk beräkning av hur länge olika livsmedel skulle räcka om importen till Sverige upphörde. I modellen skulle tomater saknas efter två månader, medan flera andra vanliga livsmedel också relativt snabbt skulle försvinna från butikernas hyllor.

Omkring hälften av livsmedlen i Sverige importeras. LRF:s vice förbundsordförande Mikaela Johnsson framhåller att organisationens beräkning är avsedd att visa omfattningen av den begränsade inhemska produktionen. Hon anser samtidigt att Sverige har möjlighet att producera mer mat om lantbruket ges rätt ekonomiska förutsättningar.

I LRF:s modell beräknas får- och lammkött räcka i tre månader utan import. För mejeriprodukter är motsvarande tid åtta och en halv månad, medan spannmål, inklusive foder, beräknas räcka i 13 månader.

Livsmedelsforskaren Henrik Haller vid Mittuniversitetet delar organisationens bedömning av sårbarheten. Han framhåller att ett avbrott i de försörjningskedjor som Sverige är beroende av skulle kunna medföra att landet står utan mat.

Livsmedelsverket gör samtidigt bedömningen att Sveriges tillgång till livsmedel och dricksvatten är god på kort, medellång och lång sikt. Myndigheten pekar dock på risker kopplade till både cyberangrepp och fysiska angrepp. Störningar kan drabba produktionen, transporterna, handeln och tillgången till nödvändiga insatsvaror. Livsmedelsverket betonar därför att samtliga aktörer inom livsmedelskedjan behöver ha beredskap för störningar.

Frågan om livsmedelsförsörjningen har även undersökts av Demoskop på uppdrag av LRF. När Mikaela Johnsson presenterade resultaten den 16 januari 2026 framgick att nio av tio tillfrågade betraktade tillgången till mat och vatten som det viktigaste för att klara vardagen under en allvarlig kris eller vid krig. Mer än sju av tio uttryckte tvivel om huruvida maten skulle räcka under en långvarig kris.

En del av diskussionen om ökad svensk livsmedelsproduktion gäller förutsättningarna i norra Sverige. I Ljustorp i Timrå kommun odlar Eva Hörnström tomater. Hon har möjlighet att utöka verksamheten, men bedömer att en större produktion inte skulle vara ekonomiskt lönsam under nuvarande förhållanden. Framför allt pekar hon på kostnaderna för elektricitet och bränsle, som påverkar odlingens ekonomi.

Energiförbrukningen i tomatväxthus har tidigare undersökts av forskarna Katarzyna Maslak och Sven Nimmermark vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. I en forskningsartikel från 2017 visade deras beräkningar att omkring 23–29 procent av den modellerade värmeenergin användes för att avlägsna fukt. Forskarna beräknade också att värmeåtervinning med hjälp av en värmeväxlare skulle kunna minska energibehovet med 15–17 procent under de förutsättningar som studien omfattade.

Eva Hörnström efterfrågar ekonomiskt stöd och rådgivning från experter för att kunna hitta en fungerande balans i produktionen. Hon beskriver det som svårt att på egen hand beräkna vilka effektiviseringar som skulle kunna göra verksamheten mer lönsam.

Samtidigt ser hon fördelar med odlingsförhållandena i norra Sverige. De långa och ljusa sommardagarna är enligt Eva Hörnström en viktig faktor för tomaternas smak.

Ljustorp ligger på samma breddgrad som Närpes i Finland, ett centrum för landets tomatodling. Där produceras mer än hälften av Finlands samlade tomatskörd på omkring 34 000 ton. Den svenska produktionen är betydligt mindre och odlingen i Norrland är begränsad. Enligt Jordbruksverkets statistik fanns det endast 25 tomatodlingar i hela Norrland under 2023.

Den svenska tomatproduktionen har dock ökat. I statistik som Jordbruksverket presenterade den 8 april 2026 redovisades en skörd på 17 700 ton under 2025. Det var 10 procent mer än föregående år. Den sammanlagda växthusytan för tomatodling uppgick till 484 500 kvadratmeter, vilket var den största arealen på över 20 år.

Mikaela Johnsson anser att norra Sverige har betydande möjligheter att öka produktionen av både tomater och andra livsmedel. Enligt henne finns ett växande intresse för regionens förutsättningar.

Regeringen beslutade den 24 april 2026 att tillsätta en särskild utredning om hur livsmedelsproduktionen i norra Sverige kan stärkas. Utredningen ska granska förutsättningarna för verksamheten och föreslå åtgärder som kan ge bättre lönsamhet, konkurrenskraft och robusthet. Uppdraget omfattar även hur regionens produktionsresurser kan användas mer effektivt.

Redan i januari 2026 meddelade regeringen att det nationella stödet till jordbruket i norra Sverige skulle förstärkas med 120 miljoner kronor årligen under perioden 2026–2028. Förstärkningen ingår i regeringens arbete med att öka den svenska livsmedelsproduktionen.

Stödets betydelse lyfts även av Henrik Haller, som anser att det är rimligt att jordbruket får ekonomiskt stöd. LRF uttrycker samtidigt oro över att Sverige driver en linje inom Europeiska unionen som innebär minskade jordbruksstöd. Mikaela Johnsson bedömer att en sådan minskning skulle försvaga den svenska livsmedelsproduktionen.

I den strategi för EU:s gemensamma jordbrukspolitik från 2030 och framåt som regeringen presenterade den 6 februari 2026 anges samtidigt ökad livsmedelsproduktion i hela Sverige, bättre tillgång till kapital och stärkt lönsamhet som svenska prioriteringar. Strategin avser den kommande reformen av EU:s jordbrukspolitik, där det nya regelverket föreslogs börja gälla 2028.

Frågan om en större inhemsk produktion ingår också i regeringens Livsmedelsstrategi 2.0, som fastställdes i mars 2025. Arbetet är inriktat på ökad robusthet i livsmedelskedjan, exportfrämjande insatser samt svensk kvalitet och gastronomi. Landsbygdsminister Peter Kullgren framhöll i samband med beslutet att strategin ska stärka livsmedelsföretagens konkurrenskraft och lönsamhet.

Den 14 april 2025 gav regeringen dessutom Jordbruksverket i uppdrag att utveckla metoder för att mäta och följa upp den svenska livsmedelsproduktionen. Arbetet omfattar bland annat att bedöma hur mycket produktionen kan öka över tid och att beskriva möjliga sätt att formulera produktionsmål.

Ytterligare ett utredningsuppdrag presenterades den 21 juli 2026. Regeringen utsåg då Per Lindahl till särskild utredare med uppdrag att föreslå konkreta och uppföljningsbara mål för svensk livsmedelsproduktion under perioden 2031–2045. Enligt landsbygdsminister Peter Kullgren ska uppdraget ge underlag för en långsiktig tillväxtagenda för den svenska livsmedelsproduktionen och en stärkt livsmedelsförsörjning.