Ljusnarsberg pressas av kostsamma sociala placeringar

Ljusnarsbergs kommun uppger att andra kommuners agerande har gjort att ett litet antal personer står för betydande delar av kommunens sociala kostnader. Kommunalrådet Natalie Hart, Socialdemokraterna, säger att fyra individer tillsammans kostar kommunen 12,5 miljoner kronor om året. Det motsvarar omkring fyra procent av kommunens totala budget på cirka 360 miljoner kronor.

Kopparberg är centralort i Ljusnarsbergs kommun och har omkring 2 600 invånare, medan hela kommunen har cirka 4 300. Bland de vuxna invånarna har 9,3 procent skulder hos Kronofogden, vilket är den högsta andelen i Sverige. Kommunen har också landets högsta andel förtidspensionärer, 7,9 procent, den lägsta andelen högutbildade och den näst lägsta medianinkomsten.

Newsworthy redovisade med uppgifter från Kronofogden att medianbeloppet bland skuldsatta personer i Ljusnarsberg låg på omkring 122 000 kronor vid årsskiftet 2025–2026. Det var den högsta medianskulden bland kommunerna i Örebro län. De 20 privatpersoner som hade störst skulder i kommunen var tillsammans skyldiga omkring 83 miljoner kronor. De två största enskilda skulderna uppgick till 25,6 respektive 23,5 miljoner kronor.

Utvecklingen i Ljusnarsberg är en del av en bredare ökning av privatpersoners skulder. Kronofogden redovisade att de registrerade skulderna vid utgången av 2025 uppgick till 154 miljarder kronor. Det var 16 miljarder kronor mer än ett år tidigare och motsvarade en ökning med 12 procent. Vid årsskiftet var 449 703 personer registrerade med skulder och medianskulden hade stigit till 93 530 kronor.

Flera kommuner med stor skuldsättning ligger i ett stråk från Skinnskatteberg i Västmanland till Eda i västra Värmland, nära den 59,5:e breddgraden. Området omfattar bland annat Skinnskatteberg, Filipstad, Ljusnarsberg och Eda, där ekonomisk utsatthet, arbetslöshet, utflyttning och låg framtidstro har satt tydliga spår.

Natalie Hart och Anna-Karin Nysten, chef för individ- och familjeomsorgen i Ljusnarsbergs kommun, beskriver ärenden där personer med omfattande vård- och stödbehov har flyttat in från andra kommuner. Det kan handla om människor med missbruk, psykisk ohälsa, flera sjukdomar eller funktionsnedsättningar samt barn som har utsatts för vanvård och övergrepp.

Anna-Karin Nysten beskriver ett fall där en grannkommun hade ansvar för en person på ett LSS-boende. Personen erbjöds ett boende i Ljusnarsberg som uppgavs passa bättre och flyttade till kommunen. Efter flytten upptäckte personalen att vårdbehovet var betydligt större än vad som tidigare hade angetts.

Ljusnarsberg kunde inte ge personen den vård som krävdes och ordnade därför en plats på ett privat boende i en annan kommun. Det ekonomiska ansvaret stannade ändå kvar i Ljusnarsberg. Kostnaden uppgår enligt kommunen till 5,5 miljoner kronor om året.

Sveriges Kommuner och Regioner har klargjort att bosättningskommunen som huvudregel ansvarar för socialtjänstens insatser. En kommun som har beslutat om en placering kan dock behålla ansvaret även om insatsen utförs i en annan kommun. Sveriges Kommuner och Regioner uppger också att den kommun eller privata verksamhet som genomför insatsen ska lämna de uppgifter som den ansvariga socialnämnden behöver för administration, uppföljning och kvalitetssäkring.

Natalie Hart säger att kommunen inte vill försöka kringgå lagstiftningen genom att folkbokföra personer på andra orter. Hon uppger att Ljusnarsberg inte vill medverka till att människor med omfattande stödbehov flyttas vidare för att kostnaderna ska hamna hos någon annan kommun.

Ljusnarsbergs dåvarande socialchef Camilla Hofström uppgav 2023 att kommunen under årets första månader hade identifierat fem till sex personer som fått aktiv hjälp av andra kommuner att bosätta sig i Ljusnarsberg. Filipstad och Borlänge fanns bland de kommuner som hon nämnde.

Statskontoret konstaterade i rapporten Aktiv medverkan till bosättning i annan kommun att små mottagarkommuner med ansträngd ekonomi och svag arbetsmarknad drabbas särskilt hårt när andra kommuner aktivt hjälper personer med ekonomiskt bistånd att flytta dit. Statskontoret slog samtidigt fast att kommuner inte får kräva att personer med försörjningsstöd söker bostad utanför hemkommunen, eftersom det strider mot socialtjänstlagen.

Anna-Karin Nysten beskriver även ett fall där en familj flyttade till Ljusnarsberg sedan den tidigare hemkommunen bedömt att familjens situation hade förbättrats och att ett barn inte längre behövde vara omhändertaget. Efter flytten slog skolan larm om att barnet var hungrigt, hade hög frånvaro, bar kläder som inte var anpassade efter årstiden och hade blåmärken.

Ljusnarsbergs kommun placerade barnet i ett familjehem i en annan kommun. Kostnadsansvaret ligger enligt Anna-Karin Nysten kvar hos Ljusnarsberg tills barnet fyller 21 år. Om barnet senare behöver ett LSS-boende kan ansvaret bli livslångt.

Natalie Hart uppger att hon har mött fall där barn hållits inlåsta utan mat, bränts med cigaretter, våldtagits av sina föräldrar eller övergivits. Hon säger att hon flera gånger har gått hem och gråtit efter att ha tagit del av sådana ärenden. Enligt Natalie Hart har vissa kommuner tonat ned missförhållanden, avslutat utredningar och därefter låtit familjer flytta till andra orter.

Ett annat ärende gällde ett barn som var placerat på ett särskilt ungdomshem inom Statens institutionsstyrelse men tillfälligt vårdades på en psykiatrisk akutmottagning. När familjen var på väg att flytta till Ljusnarsberg avslutade den tidigare hemkommunen formellt sin vårdinsats. Efter familjens flytt återfördes barnet till ungdomshemmet, men det ekonomiska ansvaret hade då övergått till Ljusnarsberg.

Kommunens kostnad för placeringen uppgick till 18 000 kronor per dygn, motsvarande 540 000 kronor i månaden. Anna-Karin Nysten säger att den tillfälliga vården inom psykiatrin gjorde det möjligt för den tidigare kommunen att avsäga sig ansvaret, trots att vårdbehovet kvarstod. Barnet hade registrerats i två olika datasystem.

Kolada redovisade att Ljusnarsbergs kostnad för individ- och familjeomsorg uppgick till 7 236 kronor per invånare 2023. Det var en ökning med 6 procent jämfört med föregående redovisningsperiod. Kostnaderna för insatser till personer med funktionsnedsättning enligt socialtjänstlagen, LSS och socialförsäkringsbalken var samma år 8 357 kronor per invånare efter avdrag för ersättningar från Försäkringskassan, vilket motsvarade en ökning med 18 procent.

Anna-Karin Nysten uppger att hon under sina tio år inom individ- och familjeomsorgen har sett två eller tre fall om året där personer på detta sätt flyttats till Ljusnarsberg. I en kommun med få invånare får även ett litet antal kostsamma ärenden stor påverkan på ekonomin.

Enligt Natalie Hart har fastighetsägare med nedgångna bostäder tagit emot personer vars hyror betalas genom ekonomiskt bistånd. Hon uppger att närliggande kommuner ibland betalar flera månadshyror för personer som därefter flyttar till Ljusnarsberg och behöver försörjningsstöd, missbruksvård eller andra sociala insatser. Bland de inflyttade finns enligt henne även personer med kriminellt beteende och återkommande stölder eller inbrott.

Under en period hade omkring 25 procent av eleverna på Kyrkbacksskolan skyddade personuppgifter eftersom deras mödrar var utsatta för hot från våldsamma män. Anna-Karin Nysten säger att kommunen, skolan, sjukvården och barn- och ungdomspsykiatrin ofta saknade information om familjernas tidigare insatser. Det gjorde att det tog lång tid att kartlägga barnens behov. Det skyddade boendet stängdes fyra år före reportaget, inför en planerad inspektion.

Anna-Karin Nysten uppger att det tidigare främst var större kommuner som hjälpte socialt utsatta personer att flytta till Ljusnarsberg. Numera rör det sig ofta om närliggande kommuner med liknande problem i form av arbetslöshet, låg utbildningsnivå och många invånare med skulder hos Kronofogden. Hon beskriver samtidigt en ökning av psykisk ohälsa, svårigheter att få arbete och bostad samt grövre kriminalitet bland allt yngre personer.

I Ställdalen, nio kilometer norr om Kopparberg, finns flera övergivna och förfallna hyreshus samt ett nedgånget hotell. Fastigheterna ägs av bolaget Kichisaga, som är kopplat till Jonathan Bessou. Hans far Tino Bessou utsågs 2021 till en av landets värsta hyresvärdar i en granskning av bostadsförhållanden, och Jonathan Bessou har senare nominerats till samma beteckning.

Ljusnarsbergs kommunchef Mikael Pulkkinen uppgav 2025 att samhällsbyggnadsförvaltningen hade beslutat att de förfallna husen skulle stängslas in av Kichisaga. Bolaget överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Örebro län. Mikael Pulkkinen uppgav även att lokala entreprenörer hade uppskattat kostnaden för att riva byggnaderna till mellan åtta och tolv miljoner kronor.

Hem & Hyra uppgav i mars 2026 att Jonathan Bessou och Tino Bessou hade åtalats för bokföringsbrott. Åklagaren yrkade på fem års näringsförbud för dem båda.

I Ställdalen står de förfallna byggnaderna med krossade fönster, trasiga persienner, övergivna fordon och byggmaterial på trottoarerna. Intill området ligger Ahlstroms moderna pappersfabrik. Natalie Hart och Anna-Karin Nysten framhåller att de personer som flyttas mellan kommunerna drabbas hårdast, men att kostnaderna samtidigt påverkar alla invånare i en liten kommun där varje skattebetalare och varje omfattande stödinsats får stort genomslag i budgeten.