Lars Yngve dokumenterar Österlens dialekt i ny ordbok

Författaren och förläggaren Lars Yngve fortsätter sitt arbete med att dokumentera den lokala skånskan på Österlen. Den senaste utgåvan av Österlen-Svensk Ordbok gavs ut den 13 juni 2026 av Bokförlaget Håll Truten. Enligt Akademibokhandeln är boken inbunden, omfattar 120 sidor, har ISBN 9789153184300 och är illustrerad av Martin Reslow.

Utgåvan är formgiven för att likna en hundra år gammal bok och innehåller även anekdoter, skämtteckningar och andra humoristiska inslag, enligt Bokus. Den första versionen av ordboken kom 2019, uppger Kvartal. Kungliga bibliotekets katalog Libris visar att Lars Yngve även gav ut en ny upplaga 2021. Den omfattade 132 sidor och hade ett annat ISBN än 2026 års bok.

Lars Yngve har sedan 2011 publicerat böcker, jultidningar och annat material på lokal österlensk skånska. Han beskriver arbetet som ett försök att bevara det språk han minns från sin morfar och som fortfarande används av människor på landsbygden. Enligt Lars Yngve finns en risk att dialekten inte längre talas om 50 år och att den då inte går att återställa.

Dokumentationen har även skett i andra former. Boken Ko po lanned/Kreatur i storstadsmiljö från 2014 är konstruerad så att samma berättelser kan läsas på österlendialekt och standardsvenska genom att boken vänds, enligt Akademibokhandeln. Storytel beskriver ljudboken Moffor å jau som framförd på österlendialekt.

Institutet för språk och folkminnen uppger att tydligt lokala dialekter till stor del har ersatts av regionala varianter. Förhållandevis få personer talar fortfarande en genuint lokal dialekt, främst på landsbygden. Utvecklingen brukar kallas dialektutjämning och tog fart efter andra världskriget, när fler människor började flytta längre från sina födelseorter och oftare mötte personer med andra sätt att tala.

Enligt Institutet för språk och folkminnen var skillnaderna mellan svenska dialekter möjligen som störst under 1800-talet och början av 1900-talet. Lokala ord och uttryck förändras eller försvinner ofta snabbare än ordmelodi och satsmelodi. Lars Yngve anser att utvecklingen i Skåne har skapat en mer enhetlig regional skånska där lokala särdrag har blivit mindre framträdande.

De traditionella skånska dialekterna har historiska kopplingar till det östdanska dialektområdet, där även bornholmskan ingår, enligt Institutet för språk och folkminnen. Ett äldre skånskt språkdrag är att p, t och k har övergått till b, d och g i ord som motsvarar gap, mat och rak. Myndigheten uppger att sådana former numera är starkt marginaliserade.

Institutet för språk och folkminnen samlar skånska dialektord i sitt arkiv i Lund. Myndighetens syd- och västsvenska dialektdatabas bygger på material från lapparkiv, men innehåller fortfarande endast en mindre del av samlingarna. I myndighetens litteraturförteckning över geografisk dialektindelning finns även Åke Hanssons Ett Österlenmål från 2001, som utgör en tidigare språkvetenskaplig dokumentation av dialektområdet.

Dialekter började enligt Institutet för språk och folkminnen accepteras i större omfattning i svenska medier under 1970-talet, i samband med lokalradions framväxt. Lars Yngve hoppas att den nya ordboken kan få yngre personer att upptäcka den lokala dialekten och menar att människor bör känna stolthet över sitt sätt att tala.