Kritik mot Rebeckahemmet efter rapporter om missförhållanden

Signe, 19 år, har varit placerad på Rebeckahemmet, ett låsbart ungdomshem på Ekerö utanför Stockholm som drivs av Statens institutionsstyrelse. Hemmet tar emot flickor med psykosociala problem, kriminalitet och missbruk, där den största andelen har svår psykisk ohälsa. Signe beskriver Rebeckahemmet som den värsta plats hon varit på och ifrågasätter att det fortfarande är öppet.

Hon har varit placerad enligt lagen om vård av unga, LVU, vid 17 tillfällen på olika institutioner och familjehem, inklusive Rebeckahemmet. Under sin tid där upplevde hon brist på behandling och personalbrist, vilket ledde till att hon och andra ungdomar ofta inte kunde delta i skolan. Signe berättar att personalen ibland använde en hård och aggressiv jargong och att otillåtna fasthållningar och kränkningar förekom. Hon beskriver också att ungdomar ibland fick ha tillsyn över varandra, något som strider mot både LVU och Statens institutionsstyrelses egna riktlinjer.

En anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, i februari 2026 uppgav att personal hade låtit placerade ungdomar gå in till en flicka som skulle vårdas i enskildhet för att lugna henne och minska antalet larm. IVO har i sin delredovisning från juni 2026 meddelat att myndighetens förstärkta tillsyn särskilt granskar avskiljningar, andra tvångsåtgärder samt bemanning och personalens kompetens vid SiS-hem för flickor. Resultaten ska analyseras under hösten 2026 och slutredovisas i februari 2027.

Justitieombudsmannen konstaterade efter en inspektion av Rebeckahemmet i februari 2026 att flera ärenden hade rättssäkerhetsbrister, bland annat att beslut om avskiljande inte alltid dokumenterades och att vissa ungdomar hade avskilts i olämpliga utrymmen. Beslut om vård i enskildhet saknade ofta redovisning av mindre ingripande alternativ, proportionalitetsbedömningar och individuella bedömningar av barnets bästa.

Signe minns att det första som slog henne vid ankomsten till hemmet var smutsen, mögel i badrummet, klotter på väggarna och blodspår på möblerna. Hon berättar att det ofta var stopp i avloppen och att det luktade illa. På avdelningarna blandades ungdomar med psykisk ohälsa med flickor som var placerade i väntan på sluten ungdomsvård, LSU, och som enligt Signe ibland berättade om allvarliga brott, även om sanningshalten i dessa uppgifter är oklar.

Under sin tid på Rebeckahemmet upplevde Signe att det saknades adekvat behandling. Hon var motiverad att delta i behandling men samtalen var få, något som styrks av journalanteckningar. Hon beskriver vistelsen som en kamp för att överleva dagen. Hon menar att bristen på utbildad personal och personalbrist var orsaker till att vården inte fungerade som den skulle. Signe uppger att det var vanligt med självmordsförsök på hemmet, nästan en gång var tredje vecka.

Statens institutionsstyrelse uppger att Alexander Pellettieri är institutionschef för Rebeckahemmet och att hemmet riktar sig till icke skolpliktiga flickor med psykosocial problematik, kriminalitet, missbruk och särskilda vårdbehov. Stockholms socialförvaltning rapporterade i mars 2026 att sex flickor från Stockholms stad var inskrivna på Rebeckahemmet under både 2024 och 2025. Myndigheten har enligt underlag till socialförvaltningen förstärkt kvalitetsarbetet på hemmet med bland annat kvalitetssamordnare, operativa ledare och familjebehandlare samt utökat resurserna för psykologer och sjuksköterskor.

Riksrevisionen har i en granskning av Statens institutionsstyrelses ungdomsvård konstaterat att endast knappt fyra procent av avdelningspersonalen hade utbildning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, trots att 81 procent av ungdomarna hade diagnos eller tecken på ADHD och 24 procent diagnos eller tecken på autism. Granskningen visade också att många SiS-hem saknade tillräckligt med utbildade programledare och att behandlingsprogrammen var få eller obefintliga på vissa institutioner, vilket gjorde verksamheten sårbar och ojämn.

En utredning beställd av regeringen och presenterad i augusti 2026 slår fast att Statens institutionsstyrelse saknar rätt förutsättningar för specialiserad vård och att strukturen behöver göras om i grunden. Utredningen föreslår att de särskilda ungdomshemmen ska ersättas med statliga hem för barn och unga som tar emot mindre grupper och erbjuder vård vid mer specialiserade enheter. En ny myndighet föreslås ta över uppdraget 2029. Utredningen föreslår även ett oberoende ombud hos Inspektionen för vård och omsorg som ska kunna ge placerade barn råd och pröva deras klagomål om missförhållanden. Regeringen har remitterat betänkandet med sista dag för remissvar den 18 december 2026.

Under hösten 2025 återvände Signe till Rebeckahemmet i slutet av sin behandling, med en plan att skrivas ut och flytta till familjehem, där hon nu bor. Hon har fått regelbunden KBT-behandling på ett annat SiS-hem och uppger att hon nu känner sig tryggare och lugnare. Hon fokuserar på skolan och är fast besluten att ta examen, även om det kommer att ta längre tid än för hennes jämnåriga.

Signe har fortfarande kontakt med vänner från Rebeckahemmet, där problemen enligt henne kvarstår. Hon anser att hemmet borde stängas ner och att en omstart krävs, eftersom det inte spelar någon roll att byta personal eller chefer. Hennes LVU-vård ska omprövas senare i höst och hon vill stanna kvar i familjehemmet där hon upplever att hon får rätt behandling. Hon uppger att detta är första gången hon inte har rymt från en placering.