Kraftiga jordskalv har slagit mot tätbefolkade områden

Flera jordskalv med magnitud över 7 har under året inträffat nära befolkade områden och orsakat omfattande förödelse. Seismologen Björn Lund vid Uppsala universitet uppger att kraftiga skalv vissa perioder kan inträffa tätare, men att variationerna till viss del är slumpmässiga. Vanligtvis registreras omkring 15 jordskalv av den här styrkan per år. År 2010 inträffade 24, medan det under 2017 gick nästan ett halvår utan något sådant skalv.

Bland årets händelser finns skalvet söder om Mindanao i Filippinerna, som PHIVOLCS fastställde till magnitud 7,8. Skalvet inträffade klockan 07.37 lokal tid den 8 juni utanför Saranganiområdet. Datumet anges som den 7 juni när tidpunkten räknas i UTC. Därefter följde bland annat dubbelskalven i Venezuela den 24 juni. US Geological Survey fastställde att det första skalvet, med magnitud 7,2, följdes 39 sekunder senare av ett skalv med magnitud 7,5. US Geological Survey bedömde också att jordskred efter skalvsekvensen sannolikt var betydande till antal eller geografisk omfattning och använde satellitbilder för att kartlägga de drabbade områdena.

Den 17 juli inträffade ett skalv med magnitud 7,3 utanför Mexikos sydkust. Den 10 augusti drabbades Colombia av ett skalv med magnitud 7,4. Servicio Geológico Colombiano fastställde epicentrum till San José del Palmar i departementet Chocó och djupet till 103 kilometer. Myndigheten uppgav att det var det kraftigaste jordskalv som registrerats i Colombia under 2000-talet. Mer än 12 000 personer från omkring 900 orter hade rapporterat att de känt skalvet, och vid lunchtid hade Servicio Geológico Colombiano registrerat 18 efterskalv med magnituder mellan 1,4 och 4,8. Colombianska myndigheters officiella uppskattningar den 15 augusti angav omkring 290 döda, 140 saknade och närmare 4 000 skadade.

Servicio Geológico Colombiano uppger samtidigt att omkring 2 500 jordskalv registreras i landet varje månad. De flesta är så svaga att de enbart registreras av instrument och inte känns av människor.

Den 14 augusti inträffade ytterligare ett kraftigt skalv utanför Flores i Indonesien. Indonesiens meteorologiska och geofysiska myndighet BMKG fastställde magnituden till 7,7, djupet till 15 kilometer och epicentrum till havet omkring 30 kilometer nordost om Nagekeo. BMKG utfärdade en första tsunamivarning två minuter och 16 sekunder efter skalvet. Delar av bland annat norra Manggarai, Ngada och Ende på Flores placerades på en varningsnivå för beräknade vågor på mellan 0,5 och 3 meter.

Indonesiens katastrofmyndighet BNPB uppgav genom katastrofförebyggande chefen Abdul Muhari att minst 995 efterskalv hade registrerats efter Flores-skalvet fram till den 16 augusti och att 46 av dem hade känts av befolkningen. Indonesiska myndigheter uppgav samma dag att 53 människor hade omkommit och 135 skadats. Omkring 5 000 personer hade tvingats till tillfälliga boenden, medan mer än 900 bostäder hade förstörts och omkring 450 skadats i provinsen East Nusa Tenggara.

Årets övriga skalv med magnitud över 7 omfattar ett skalv på 7,1 utanför Kota Belud i Malaysia den 22 februari, ett på 7,5 utanför Tonga den 24 mars, ett på 7,3 utanför Vanuatu den 30 mars, ett på 7,4 utanför Bitung i Indonesien den 1 april och ett på 7,4 öster om Miyako i Japan den 20 april.

Björn Lund uppger att det ovanliga i år framför allt är hur många av de kraftiga skalven som har inträffat nära befolkade områden. Jordskalv uppstår när tektoniska plattor som rör sig långsamt hakar fast i varandra. Spänningar byggs då upp tills berggrunden brister och en snabb rörelse sker.

Enligt Björn Lund har forskare undersökt om stora jordskalv kan uppträda i kluster, men något sådant samband har inte kunnat visas utöver efterskalv. Han pekar på att skalv med magnitud över 9 förekom flera gånger under 1950- och 1960-talen, varefter en lång lugnare period följde fram till jordbävningen den 26 december 2004. Björn Lund uppger att kunskapen fortfarande är begränsad om hur och när mycket stora delar av plattgränser kan börja röra sig samtidigt.

Björn Lund bedömer att det är en slump att kraftiga jordskalv har inträffat relativt nära i tid i Latinamerika och Sydostasien. Han uppger att ett skalv i Venezuela inte påverkar en platta i Indonesien eftersom avståndet är för stort. På kortare avstånd kan däremot seismiska vågor från ett jordskalv utlösa ett annat. Björn Lund pekar på dubbelskalven i Venezuela som ett sådant exempel. När längre tid passerar mellan skalven är sambandet mer osäkert. Han uppger att det exempelvis är möjligt, men svårare att beräkna, att skalvet i Colombia redan höll på att byggas upp och att vågorna från Venezuela kan ha gjort att det inträffade tidigare.