Konkursade musselodlingar lämnar saneringsnota på flera miljoner

Upprensningen efter Bohus Havsbruks övergivna musselodlingar i Stigfjorden och Koljöfjorden kan kosta flera miljoner kronor. Företaget försattes i konkurs i juni 2026 och konkursboet saknar pengar för att återställa de sju platser där anläggningar har funnits. Kommuner och myndigheter försöker nu komma överens om hur arbetet ska finansieras.

Frågan om betalningsansvaret är fortfarande olöst. Mats Ivarsson, chef vid funktionen för fisk på Länsstyrelsen i Västra Götalands län, uppger att kostnaden uppgår till flera miljoner kronor, men att någon exakt summa ännu inte kan anges. Länsstyrelsen har därför samlat berörda kommuner och andra myndigheter för att diskutera en lösning. Mats Ivarsson hoppas att frågan ska kunna lösas inom drygt en månad.

Kommunföreträdare anser att staten bör stå för upprensningen eftersom offentliga bidrag gjorde företagets verksamhet möjlig. Någon ansvarsfördelning har dock ännu inte fastställts.

Problemen med de övergivna anläggningarna har pågått under flera år. Bohus Havsbruk etablerade sina första musselodlingar i Stigfjorden och Koljöfjorden för drygt tio år sedan. Företagets ambition var att använda en odlingsteknik som var ny för svenska vatten, men verksamheten drabbades återkommande av svårigheter.

Vid gemensamma myndighetsinspektioner 2019 konstaterades brister i anläggningarnas skötsel. Under de efterföljande åren ökade antalet anmälningar till Kustbevakningen, Polismyndigheten och länsstyrelsen om nedskräpning i form av odlingsutrustning som drev runt i vattnen.

Redan i januari 2021 uppmärksammade Orust kommuns miljöenhet risken för att Bohus Havsbruk inte skulle ha ekonomiska möjligheter att ta hand om anläggningarna vid en konkurs. I ett remissyttrande föreslog kommunen att eventuella nya odlingstillstånd skulle förenas med krav på bankgaranti, så att pengar fanns tillgängliga för återställning om bolaget gick omkull.

Kommunens miljöenhet hänvisade samtidigt till två pågående tillsynsärenden hos länsstyrelsen. Det ena omfattade borttagning av tre odlingar i Stigfjorden, medan det andra gällde återställning av fyra odlingar i Stigfjorden och Koljöfjorden.

Under samma period fanns även planer på annan odlingsverksamhet. Bohus Havsbruk hade ansökt om att anlägga en försöksodling av ostron vid Gullingen i Askeröfjorden. Anläggningen skulle bestå av 40 ostronkorgar på en bottenyta om 2 500 kvadratmeter och ingå i ett Leaderprojekt för odling av konsumtionsostron. Företaget drog tillbaka ansökan den 18 februari 2021, vilket dokumenterades i Orust kommuns kommunstyrelseprotokoll den 24 februari samma år.

I ett kommunalt planeringsunderlag från maj 2024 redovisade Orust kommun att Bohus Havsbruk hade sju musselodlingar i Stigfjorden och ytterligare verksamhet i Koljöfjorden. Kommunen beskrev hur länsstyrelsen bedrev tillsyn eftersom utrustning från havererade anläggningar både hade sjunkit till botten och hamnat utanför de tillåtna odlingsområdena.

Orust kommuns miljöenhet hänvisade i samma remissärende till två redan pågående tillsynsprocesser hos länsstyrelsen. Den ena gällde borttagning av tre odlingar i Stigfjorden, med diarienummer 515-21977-2020. Den andra gällde återställning av fyra odlingar i Stigfjorden och Koljöfjorden, med diarienummer 621-49255-2020.

Orust kommun redovisade i ett planeringsunderlag från maj 2024 att Bohus Havsbruk hade sju musselodlingar i Stigfjorden och ytterligare odlingsverksamhet i Koljöfjorden. Kommunen beskrev hur länsstyrelsen bedrev tillsyn eftersom utrustning från havererade anläggningar hade sjunkit till botten eller hamnat utanför de tillåtna odlingsområdena.

Även rättsliga processer har förts om verksamheten. Den 7 maj 2025 upphävde Högsta förvaltningsdomstolen ett tidigare beslut om att Bohus Havsbruk skulle återställa sina odlingar vid vite om en miljon kronor. I mål 2346-24 konstaterade domstolen att 35 § fiskelagen inte gav myndigheterna lagligt stöd för att använda vitesförelägganden för att säkerställa att individuella tillståndsvillkor följdes. Länsstyrelsens aktuella föreläggande saknade därmed lagstöd.

Den 19 maj 2025 meddelade Göteborgs tingsrätt dom i fem mål där Jordbruksverket hade krävt att företaget skulle återbetala stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden. Förhandlingarna pågick under sammanlagt 16 dagar och omfattade bland annat undervattensfilmer från odlingsplatserna. Rådmannen Åsa Toll uppgav att Jordbruksverkets bevisning visade att anläggningarna hade varit i undermåligt skick och att viss bidragsfinansierad utrustning saknades.

Bohus Havsbruk hade ursprungligen beviljats drygt 14 miljoner kronor för fem projekt under perioden 2014–2020, innan utbetalningarna stoppades. Efter fortsatt rättslig prövning beslutade hovrätten i april 2026 att företaget skulle återbetala 12,7 miljoner kronor i EU-stöd. Beloppet sänktes eftersom två av projekten i Stigfjorden bedömdes ha varit brukliga åtminstone under sommaren 2020.

En separat rättsprocess hade tidigare gällt misstänkt djurplågeri i anslutning till verksamheten. Bohus Havsbruks ägare friades i Uddevalla tingsrätt och därefter även i hovrätten, vilket rapporterades den 22 juni 2020. Målet handlade om fåglar som dött eller utsatts för lidande och hade ingen koppling till den senare återbetalningsprocessen.

Den 23 februari 2026 beslutade Länsstyrelsen i Västra Götalands län dessutom att återkalla bolagets odlingstillstånd vid Kråkholmen, Ärholmen, Hälsön, Norra Björnholmen, Skomakaren och Koljöfjorden. Beslutet omfattade fyra tillståndsärenden med diarienummer 621-34273-2015, 621-41886-2017, 621-29074-2015 och 621-40757-2015. Återkallelserna redovisades vid Orust kommuns miljö- och byggnadsnämnds sammanträde den 19 mars.

För boende i området är den kvarlämnade utrustningen fortfarande ett problem. Stefan Carlsson, som bor på Rossö utanför Varekil på Orust, har vid upprepade tillfällen anmält föremål från odlingarna som drivit omkring i Stigfjorden.

Stefan Carlsson beskriver situationen som en miljökatastrof och anser att anläggningarna utgör risker för både naturmiljön och båttrafiken. Han framhåller att Stigfjorden ingår i ett Natura 2000-område, där det finns restriktioner för vad människor får göra.

Han välkomnar att myndigheterna nu arbetar med frågan om upprensning, men är kritisk till att åtgärderna inte kommit tidigare. Stefan Carlsson ifrågasätter också att offentliga medel först har använts för att finansiera anläggningarna och att skattebetalarna nu kan behöva bekosta borttagningen. Enligt honom finns en risk att upprensningen blir lika dyr som det stöd som tidigare betalades ut.

Bohus Havsbruk har sökts för en kommentar utan att någon företrädare för företaget har kunnat nås.