Katten Kalle återförenad med ägaren efter sju år

Efter att ha varit försvunnen sedan sommaren 2019 har katten Kalle återvänt till sin ägare Louise Andersson i Lindome. Återföreningen blev möjlig sedan ett boende i Kallebäck, omkring 1,5 mil från hemmet, hittat katten och lyckats identifiera honom med hjälp av ett mikrochip.

Kalle var ursprungligen en innekatt. Enligt Sveriges Radio P4 Göteborg försvann han när han tog sig ut genom altandörren hemma hos Louise Andersson sommaren 2019. Trots att tiden gick utan några besked om katten fortsatte han att vara saknad. Till slut hade Louise Andersson nästan slutat tänka på möjligheten att få tillbaka honom.

Under de sju åren hann bland annat coronapandemin, Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och Sveriges inträde i Nato inträffa. Först i oktober 2026 kom beskedet att Kalle hade hittats vid liv.

Det var Ebba Richert, som bor i Kallebäck, som uppmärksammade ett inlägg i en lokal Facebook-grupp om en katt som verkade ha kommit bort. Hon ville hjälpa djuret innan vinterkylan blev mer påtaglig och tog därför hjälp av några grannar för att fånga in katten.

När katten hade fångats in upptäckte de att han var id-märkt. Ebba Richert lånade en chipläsare och kunde genom efterforskningar få fram uppgifter om ägaren. Spåren ledde till Louise Andersson i Lindome, som därefter kontaktades per telefon.

Sveriges Radio P4 Göteborg berättade om återföreningen den 7 november 2026. Louise Andersson uppgav då att hon nästan hade slutat tänka på katten som försvunnit så många år tidigare.

Att Kalle kunde identifieras genom sitt chip är ett exempel på hur id-märkning kan användas för att hitta ägare till upphittade djur. Sedan den 1 januari 2023 är det lag på att katter i Sverige ska vara id-märkta och registrerade i Jordbruksverkets nationella kattregister. Bestämmelserna började gälla medan Kalle fortfarande var försvunnen.

Jordbruksverket framhåller att registrering i myndighetens register är obligatorisk även för katter som redan finns i frivilliga register hos Svenska Kennelklubben eller Sveriges Kattklubbars Riksförbund. Uppgifter förs inte automatiskt över mellan registren.

Genom Jordbruksverkets söktjänst för upphittade katter går det att få fram uppgifter om bland annat ras, färg, födelsedatum och särskilda kännetecken. Även ägarens kontaktuppgifter kan visas om ägaren har godkänt att informationen är offentlig.

Det finns också andra möjligheter att identifiera upphittade katter. Svenska Kennelklubbens frivilliga register DjurID omfattar över en miljon hundar och katter. Polisen har tillgång till registret, som är anslutet till den europeiska databasen Europetnet för identifiering av djur mellan olika länder.

Kattförbundet SVERAK har ett separat sökbart register med uppgifter om fler än 566 000 katter. Där kan identifiering göras med hjälp av chipnummer eller örontatuering. Registret erbjuder även sökmöjligheter när delar av märkningen inte går att läsa.

Polismyndigheten påpekar samtidigt att katter normalt får röra sig fritt utan att automatiskt betraktas som bortsprungna. Den som hittar en katt med identifierbar märkning ska kontakta ägaren. Om märkningen inte kan kontrolleras kan en veterinär eller polisen hjälpa till med identifieringen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län rekommenderar den som misstänker att en katt har kommit bort att kontrollera eventuell id-märkning och försöka hitta ägaren, exempelvis genom efterlysningar i sociala medier. Myndigheten hänvisar också till möjligheten att kontakta polisen eller ett katthem.

Djurägare som saknar ett djur kan dessutom lämna en förlustanmälan på Polismyndighetens webbplats. Där kan uppgifter om bland annat djurets id-nummer, utseende, platsen för försvinnandet och datum registreras. Om djuret senare hittas kan anmälan avslutas digitalt.

För Kalles del är den långa bortavaron nu över. Han befinner sig återigen hemma hos Louise Andersson i Lindome, där det sedan tidigare finns fyra andra katter. Trots att han fortfarande är något skygg har han visat intresse för att leka med de andra djuren.

Louise Andersson beskriver honom som mycket intresserad av mat. Hon konstaterar också att han är betydligt mindre än när han försvann och uppskattar att hans storlek har minskat till ungefär hälften.

Några köldskador har hon däremot inte upptäckt. Louise Andersson bedömer därför att Kalle kan ha haft tillgång till någon form av skydd mot kylan under sin frånvaro.

Var katten har befunnit sig och hur han har klarat sig under de sju åren är fortfarande okänt.