Jonathan Grahn berättar om svåra perioden

Jonathan Grahn har tagit flera medaljer på internationell nivå och satt svenska juniorrekord. Men under 2026 hamnade den 21-årige medeldistanslöparen i en svår situation som till slut tvingade honom att pausa tävlandet. Överträning, bristande återhämtning och ett osunt fokus på kroppsvikten gjorde att han tappade kontrollen över sin träning.

Genombrottet kom vid U20-EM i Jerusalem 2023, där Jonathan Grahn tog ett guld och ett silver. Två år senare blev det ytterligare en internationell medalj genom ett silver på U23-EM i Bergen. Han har dessutom samlat på sig tre SM-guld, ett SM-silver och fem SM-brons. På juniorsidan innehar han svenska rekordet på både 1 500 meter med 3.37.06 och 3 000 meter med 7.43.38.

Inför sommaren 2026 fanns möjligheten att bli uttagen till EM i Birmingham. Men efter problem under ett höghöjdsläger i amerikanska Flagstaff under våren började resultaten och träningsförutsättningarna försämras. Han hade redan varit sjuk under en längre period när lägret inleddes, men fortsatte ändå att träna som vanligt. Belastningen blev till slut för stor och återhämtningen räckte inte till.

Under den efterföljande perioden utvecklade han ett alltmer osunt förhållande till träningsmängd och vikt. Han började se det som ett positivt tecken när vågen visade lägre siffror, trots att kroppen var utmattad. På kort tid förlorade han sju kilo. Även om han inte upplevde att viktnedgången gjorde honom snabbare på löparbanan blev siffrorna något han hade svårt att släppa. Situationen innebar också att musklerna inte fick tillräcklig återhämtning och att flera veckor av träning påverkades.

Flera veckors träning blev lidande. I förlängningen hela sommarens tävlingskalender.

– Då kände jag att det var bättre att leva livet under sommaren, snarare än att försöka pressa ut de sista sekunderna liksom, säger han.

Kände du att du kunde prata med någon om det här?

– Det blir att man låser in sig. Det är svårt… man vill ju helst inte säga det här rakt ut. Det blir inte heller jättetydligt när man ser en elitidrottare. Det är inte så att man inte äter liksom. För en normal människa ser det ut som att man äter svinmycket. Det är ju så att man förbrukar väldigt mycket när man tränar.

Utåt sett var det alltså inte självklart att något var fel. Inte ens för Jonathan Grahn själv.

Men till slut insåg han att det gått för långt. Så han sökte sig till en psykolog.

– Jag tycker att det är väldigt svårt att se mig själv från ett utanförperspektiv. Man blir så inne i sig själv att man inte inser att det man håller på med är dumt. Jag gick till en psykolog för att kunna ställa mig utanför min kropp och inse: ”Vad håller jag på med?”.

Efter en sommar med fokus på annat, så som golf, vänner och avkoppling återfann han balansen mellan kost, träningsmängd och återhämtning. Den 19 oktober var Jonathan Grahn tillbaka på allvar när han deltog i Hytteplanmila i Oslo. Han sprang 10-kilometersloppet på 28,31, vilket endast var fem sekunder från personbästa.

– Jag har hittat tillbaka till glädjen i att springa, säger Jonathan Grahn.