Joachim Posener avslöjar flykten efter Trustorhärvan

Joachim Posener, 62, berättar i Netflixdokumentären Trustorhärvan om sin roll i upplägget kring investmentbolaget och om livet efter polisens ingripande 1997. Dokumentären, regisserad av Karin af Klintberg, hade premiär den 5 augusti 2026. Karin af Klintberg uppgav att hon träffade Posener under hemliga former under två år inför inspelningen. Teresa Alldén och Lisa Berggren Eyre producerade dokumentären genom produktionsbolaget Nexiko, enligt Netflix.

Planeringen inleddes enligt Sveriges advokatsamfund 1996, när Posener avtjänade ett fängelsestraff efter en dom för att ha plundrat danska företag. Posener uppger i dokumentären att han smugglade in finanstidningar och årsredovisningar till Norrtäljeanstalten för att hitta ett börsnoterat bolag med stor kassa och undervärderade tillgångar. Flera företag placerades på en lista, och enligt Posener var det en slump att Trustor slutligen valdes.

I maj 1997 köpte Jonathan Guinness, Lord Moyne, röstmajoriteten i Trustor, blev styrelseordförande och utsåg Lindsay Smallbone till verkställande direktör, enligt Sveriges Radio. SVT har uppgett att Trustors vice vd därefter förde över 620 miljoner kronor netto till ett konto i London utan formell fullmakt. Av beloppet återfördes senare 135 miljoner kronor till Sverige.

Posener beskriver sig själv som den drivande personen bakom upplägget men anser att de övriga inblandade inte klarade genomförandet. Bland dem fanns hans kusin Thomas Jisander och Jonathan Guinness. Posener uppger att hans möjligheter att kontrollera personerna var begränsade eftersom han befann sig på Norrtäljeanstalten.

När polisen ingrep 1997 befann sig den då 33-årige Posener redan utomlands. Han var därefter internationellt efterlyst i elva år innan misstankarna i Trustorärendet preskriberades, enligt SVT. Svea hovrätt friade 2002 Peter Mattsson och Thomas Jisander från den del av åtalet som gällde misstänkt grov trolöshet mot huvudman. I oktober 2009 dömdes Jisander däremot till ett och ett halvt års fängelse för anstiftan till grov förskingring sedan mer än 20 miljoner kronor hade förts från Trustor till Liechtenstein, enligt Sveriges Radio.

Under flykten förändrade Posener sitt utseende genom att raka av sitt mörka, lockiga hår, gå ner i vikt och ersätta sina runda glasögon med kontaktlinser. Han uppger också att han köpte en ny identitet i Sydamerika och fick skydd av kriminella organisationer i Brasilien. Någon omfattande plastikoperation genomfördes enligt honom aldrig.

Posener berättar att rädslan för ett nytt fängelsestraff gjorde att han inte återvände till Sverige, trots att hans dotter då var fem år. Han beskriver erfarenheterna från sin tidigare anstaltsvistelse som traumatiska. I dag lever han enligt egen uppgift ett bohemiskt liv tillsammans med sin fru och en tonårsdotter. Det har tidigare uppgetts att han bor i Frankrike, medan inspelningen även visar miljöer i Bryssel och Genève. Under ett möte på stan tilltalas han som Charlie, vilket var en av hans tidigare identiteter.

Posener hävdar att han betalade ut tio miljoner kronor till sig själv och att fem miljoner kronor frystes av polisen och Trustor 1997. Han uppger att pengarna tog slut inom tre år på grund av kostnaderna för livet på flykt. Konkursförvaltaren Hans Renman har senare uppgett att 3,2 miljoner kronor som tillhörde Posener hittades på ett konto i Jersey. Huvuddelen skulle föras över till staten för kostnader i samband med Poseners personliga konkurs.

Ekobrottsmyndigheten avslutade 2013 jakten på Posener och de pengar som myndigheten försökt spåra efter Trustorhärvan, enligt . Eftersom brottsmisstankarna preskriberats använder han åter sitt riktiga förnamn. Posener uppger i dokumentären att flykten varit värd priset för honom, även om den inte nödvändigtvis varit det för familjen som blev kvar i Sverige.

Under dokumentärinspelningen återvände Posener till Norrtäljeanstalten. Åklagarsidan uppgav att han greps utanför anstalten den 26 oktober 2025 efter att ha filmat området med sin mobiltelefon utan tillstånd. Norrtälje tingsrätt dömde honom den 20 juli 2026 till 30 dagsböter på 50 kronor, sammanlagt 1 500 kronor.