Invasivt ostron kan bli ny matresurs

Stillahavsostronet, som sedan 2007 har spridit sig längs den svenska västkusten, har blivit en allt vanligare del av kustmiljöerna. Arten, som enligt Havs- och vattenmyndigheten kommer från Stilla havet och Japan, bedöms ha mycket hög risk i Sverige och finns numera från Bohuslän ned till Malmö. Samtidigt pågår flera satsningar för att hitta sätt att använda de stora mängder ostron som redan etablerat sig.

Arten upptäcktes i Sverige sommaren 2007 efter omfattande rapporter från Bohuslän. Forskare har sedan dess undersökt vilka effekter den har på ekosystemen. Åsa Strand, marin naturvårdsförvaltare vid länsstyrelsen i Västra Götaland, uppger att bilden av arten har blivit mer komplex ju mer kunskap som samlats in. Svenja Hess, projektledare för vattenbruk och invasiva arter vid IVL Svenska Miljöinstitutet, säger att det hittills inte finns tydliga tecken på att stillahavsostronet tränger undan de inhemska ostronen eftersom arterna lever på olika djup och inte tycks konkurrera om samma föda.

Klart är däremot att ostronen förändrar de marina miljöerna. När de bildar rev på mjuka bottnar påverkas arter som lever nedgrävda i sanden, medan arter som gynnas av hårda bottnar, exempelvis blåmusslor, kan få bättre förutsättningar. Ostronen bidrar också till att filtrera och rena vatten. För badgäster innebär de däremot problem eftersom de vassa skalen kan orsaka skärskador.

Stillahavsostronet lever ofta grunt, på mellan en halv och en meters djup, men kan även förekomma djupare. Larverna driver fritt i vattnet mellan 20 och 35 dagar innan de fäster vid botten. Enligt Havs- och vattenmyndigheten gynnas reproduktionen av salthalter på 23 till 26 promille och vattentemperaturer mellan 20 och 26 grader. Arten har också visat stor förmåga att anpassa sig till förändrade förhållanden och klarar högre temperaturer, enligt Svenja Hess. Forskare bedömer dessutom att den kan spridas vidare in i Östersjön genom sin tolerans mot lägre salthalter.

I dag anses det inte realistiskt att utrota arten i de områden där den redan etablerat sig, särskilt norr om Göteborg. Havs- och vattenmyndigheten uppger dessutom att stillahavsostronet inte finns på Europeiska unionens förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att det inte finns något lagstadgat krav på bekämpning. I stället utvecklas modeller för hur arten ska förvaltas. IVL Svenska Miljöinstitutet uppgav i juni 2025 att forskare från IVL, Göteborgs universitet, Kungliga Tekniska högskolan och Universitetet i Agder tagit fram en modell som delar in västkusten i olika zoner beroende på hur långt invasionen har kommit. Alice Hedensjö vid IVL har uppgett att effektiv förvaltning kräver både lokala åtgärder och samarbete mellan Sverige, Norge och Danmark.

Flera aktörer arbetar samtidigt med att öka användningen av ostronen som livsmedel. Ostron innehåller bland annat protein, vitamin B12, jod, selen och zink, men endast omkring sex ton av uppskattningsvis 30 000 ton tillgängliga ostron tas upp varje år, enligt Åsa Strand. Samtidigt importeras omkring 95 procent av de cirka 30 ton ostron som konsumeras årligen i Sverige från andra länder.

På Torsåker gård i Upplands Väsby driver Axfoundation tillsammans med IVL Svenska Miljöinstitutet projektet EcoOyster. Där undersöks hur stillahavsostron kan skördas, förädlas och användas både som livsmedel och material. Anna Henning Moberg, verksamhetschef på Torsåker gård, uppger att arbetet omfattar allt från skördemetoder till hur skal och kött kan separeras och rensas utan att kvaliteten försämras. Ostronen testas bland annat som ingrediens i kroppkakor, smakförstärkare och andra maträtter som kan göra råvaran mer tillgänglig för personer som inte uppskattar konsistensen hos färska ostron.

Projektet genomförs tillsammans med flera företag och organisationer, däribland Hamn & Sjö Väst AB, Musselfeed AB, Ecopelag AB, Chalmers tekniska högskola och Urban Deli AB. Parallellt driver Axfoundation och Malmö universitet ett utvecklingsarbete för att hitta användningsområden för ostronskalen. I Frankrike används sådana skal redan som markmaterial med god dräneringsförmåga, och möjligheten att använda dem som råvara till exempelvis porslin undersöks också.

Göteborgs universitet uppgav 2023 att stillahavsostronet stod för omkring två tredjedelar av den samlade biomassan av bottenlevande mussel- och ostronarter i den undersökta delen av Bohuslän. Forskaren Youk Greeve bedömde då att liknande förhållanden sannolikt råder längs stora delar av Bohuskusten. Åsa Strand menar att den omfattande förekomsten gör det allt viktigare att hitta användningsområden för arten och beskriver ostronen som en betydande proteinkälla som redan finns tillgänglig i havsmiljön.