Hultqvist kritiserar svenska andelen i fregattaffären

Socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson Peter Hultqvist kritiserar regeringen för att inte ha fått in mer svensk teknik i de fyra franska FDI-fregatter som Sverige planerar att köpa. Affären väntas kosta något över 10 miljarder kronor per fartyg och därmed minst omkring 40 miljarder kronor totalt. Peter Hultqvist anser att Sverige med en affär av den storleken hade kunnat driva hårdare krav på svensk industri och menar att processen har gått för snabbt inför valet.

Den 31 augusti ska statsminister Ulf Kristersson och Frankrikes president Emmanuel Macron delta i signeringsceremonin för fregatterna. Samtidigt ska försvarsminister Pål Jonson och Frankrikes försvarsminister Catherine Vautrin underteckna ett separat svensk-franskt ramavtal om bland annat operativa frågor, försvarsförmåga och industriell utveckling. Regeringen har uppgett att de svenska fartygen ska benämnas Luleåklass och levereras under perioden 2030–2034, med planen att ta emot ett fartyg per år från 2030.

Sverige har krävt att flera svenskutvecklade vapensystem integreras i fregatterna. Från Saab gäller det sjömålsroboten Robot 15, ubåtsjaktstorpeden Torped 47, vapenstationen Trackfire och radarn Giraffe 1X. Därutöver ska 57- och 40-millimeterskanoner från BAE Systems Bofors ingå. Däremot ska Naval Groups stridsledningssystem SETIS användas i stället för Saabs 9LV, som finns på marinens övriga fartyg. Även huvudradarn och luftvärnsrobotarna Aster 30 och CAMM-ER blir franska eller europeiska system.

Naval Groups försäljningschef Guillaume Weisrock har tidigare uppgett att det teoretiskt är möjligt att även ersätta radar och stridsledning med system från Saab. Guillaume Weisrock har samtidigt framhållit att en sådan förändring är svår att förena med Sveriges krav på leveranser från 2030, eftersom integrationen av robotar, radar och stridsledning i ett sammanhängande luftvärnssystem tar lång tid. Peter Hultqvist avvisar inte FDI som fartygsval och anser att det franska alternativet är det bästa, men bedömer att Sverige ändå hade kunnat förhandla fram en större andel svensk materiel.

Ett skäl till valet av FDI var att fartygsklassen redan finns som färdig produkt. De konkurrerande slutförslagen kom från brittiska Babcock och spanska Navantia. Försvarsminister Pål Jonson har också uppgett att möjligheten att dela kostnader med Frankrike och Grekland hade betydelse för beslutet. Enligt Pål Jonson påverkas slutpriset av vilka system och vilken utrustning som byggs in.

Pål Jonson avvisar Peter Hultqvists kritik och ifrågasätter Socialdemokraternas hållning när affären enligt honom ger både lägre pris och snabbare leveranser. Pål Jonson uppger också att Peter Hultqvist tidigare informerats om att en senare affär skulle ge sämre villkor utan att då invända. Försvarsministern anser dessutom att regeringen har lyckats öka den del av beställningen som går till Sverige och svenska företag.

Försvarsmakten har meddelat att fregatterna ska få namnen HMS Luleå, HMS Norrköping, HMS Halmstad och HMS Trelleborg. Fartygen blir omkring 122 meter långa, får ett deplacement på cirka 4 600 ton och möjlighet att basera helikopter ombord, bland annat för ubåtsjakt. Försvarsmakten uppger att de ska användas för att skydda sjötransporter och kunna bidra till Natos uppgifter även utanför Sveriges omedelbara närområde. Marinchef Johan Norlén har framhållit behovet av större fartyg med kvalificerat luftvärn och längre uthållighet än dagens svenska ytstridsfartyg.

Totalförsvarets forskningsinstituts forskare Linus Fast bedömer att personalförsörjningen blir den största utmaningen när fregatterna tas i bruk. Varje fartyg beräknas behöva upp till omkring 125 personer, vilket motsvarar minst omkring 500 sjömän och officerare för fyra fartyg. Samtidigt är planen att marinens fem Visbykorvetter ska behållas. Naval Groups talesperson Bénédicte Mano har beskrivit Sveriges val av FDI som ett steg som stärker det strategiska partnerskapet och det industriella samarbetet mellan Sverige och Frankrike.