Hovrätten dömde behandlingsanställd för kokaininnehav

En man som arbetar som boendestödjare på ett behandlingshem för personer med missbruksproblematik har dömts till fyra månaders fängelse för narkotikabrott efter att ha haft omkring 20 gram kokain på sig under arbetstid. Domen har ännu inte vunnit laga kraft och är nu överklagad i hopp om att få en prövning i Högsta domstolen.

Händelsen inträffade den 30 april 2022 på ett behandlingshem i Mellansverige. Under en rutinmässig visitation hittade mannen, som i artikeln kallas Alan, en folieboll som enligt honom hade gömts i ett gemensamt utrymme. Han lade föremålet i fickan med avsikten att senare låsa in det enligt verksamhetens rutiner. Innan det hann ske blev han enligt utredningen beordrad av sin chef att omedelbart åka till ett annat boende inom samma verksamhet där en klient uppträdde hotfullt och en kollega hade tvingats låsa in sig. Efter att ha hanterat situationen där blev Alan senare inblandad i ytterligare ett bråk mellan boende. När polis kom till platsen visiterades han och narkotikan påträffades.

Alan uppgav för polisen att han glömt att låsa in narkotikan när han hastigt lämnade det första boendet. Hans chef bekräftade enligt förundersökningen både hans anställning och att han beordrats till det andra boendet för att hantera den akuta situationen. En överläkare vittnade senare i rätten om att den våldsamma klienten tillhörde de farligaste personer som skrivits in på behandlingshemmet.

Några veckor efter händelsen stoppades Alan i en trafikkontroll på väg hem från arbetet. Samtliga prover som togs med anledning av misstanke om rattfylleri var negativa. I samband med kontrollen fick han besked om att han misstänktes för narkotikabrott med koppling till händelsen på behandlingshemmet. Förundersökningen pågick under en längre tid innan åtal väcktes 2024.

Tingsrätten bedömde att Alan hade agerat oaktsamt men friade honom från ansvar för narkotikabrott. Målet gick därefter vidare till hovrätten. Hovrätten delade i stora delar den tidigare bedömningen men ansåg att Alan haft så kallat insiktsuppsåt och dömde honom för narkotikabrott. Enligt narkotikastrafflagen kan den som olovligen innehar eller på annat sätt befattar sig med narkotika dömas för narkotikabrott till fängelse i högst tre år. Bedömningen av brottets allvar påverkas bland annat av narkotikans art, mängd och övriga omständigheter.

Advokat Tobias Enochson, som företrätt Alan, delar inte hovrättens slutsats. Han anser att det handlar om glömska och inte om uppsåt. Enligt honom aktualiserar fallet frågor om gränsen mellan oaktsamhet och uppsåt för yrkesgrupper som inom ramen för sitt arbete kan komma i kontakt med narkotika, exempelvis personal inom socialtjänst, vård, HVB-hem, Sis-verksamheter, polis och tull.

Alan har tidigare dömts för grov narkotikasmuggling och grovt narkotikabrott och avtjänade ett femårigt fängelsestraff innan han frigavs 2018. Han uppger att han därefter lämnat kriminaliteten, bildat familj och arbetat för att återetablera sig i samhället. Han arbetar fortfarande kvar på behandlingshemmet, där verksamhetschefen beskriver honom som en uppskattad medarbetare med stort engagemang.

Alan menar att innehavet uppstod inom ramen för hans arbete och att han skulle ha låst in narkotikan om han inte blivit avbruten av den akuta situationen. Han uppger att domen fått stora konsekvenser för honom och hans framtidsplaner.

Nu hoppas han och Tobias Enochson på att Högsta domstolen ska ta upp målet. En hovrättsdom kräver normalt prövningstillstånd för att prövas där. Om något sådant tillstånd inte meddelas står hovrättens avgörande fast. Enligt Tobias Enochson behövs vägledning om när en person som enligt sin tjänst har skyldighet att ta hand om narkotika riskerar att övergå från att fullgöra sitt arbete till att anses göra sig skyldig till brottsligt innehav.