Hanna Öberg och Martin Ponsiluomas beslut – visar upp allt

Hanna Öberg och Martin Ponsiluoma har fått laga mat på en kokplatta. I och med köksrenoveringen visar paret upp hemmet på ett sätt de inte gjort tidigare. – När vi själva är avsändare så har vi kontrollen, säger Hanna Öberg. Det är febril aktivitet på skidstadion i Östersund. A-landslaget har skytteträning. Men till slut vågar sig de fyra tyska turisterna som iakttagit allting fram. – Vet du om Hanna Öberg är här? frågar en av dem på svajig engelska. På bana elva står Hanna Öberg och balanserar på en ihoprullad matta och siktar med geväret. När kvartetten förstår att det är den flerfaldiga olympiska medaljören tindrar ögonen likt barns på julafton. Ett kollektivt ”wow” hörs. De håller sig på behörigt avstånd, men knäpper ett par bilder och skickar genast vidare till vännerna hemma i Tyskland. – Så här nära kommer vi aldrig där. Vi ser mest på tv och nu har Tyskland inte varit så bra heller, berättar en av männen. Hanna Öberg är van, förklarar hon efter det en timmes långa skyttepasset. Under sommaren är det nyfikna turister var och varannan dag på stadion. Tre sprintsegrar gjorde att Öberg under avslutningen i Oslo gav sig själv titeln sprintspecialist. Hon fullkomligt lyste av självförtroende. – Det var ingen som kunde slå mig. Under premiären i Östersund klättrade hon även från 59:a i sprinten till nia i jaktstarten och raderade därmed ut ett 16 år gammalt rekord. Är det ett smickrande rekord? – Haha, med tanke på hur dåligt det var först så blev det lite plåster på såret. Så kan man säga. Totalt blev det åtta pallplatser individuellt något som gav henne en andraplats i den totala världscupen. – Det är ju den bästa säsongen jag någonsin har gjort på världscupen, sen är det klart att jag hade lite högre förhoppningar på OS, men det är mycket som ska stämma för att det ska bli väldigt bra på ett mästerskap. Saker som jag själv inte kan påverka var inte perfekta. Med tanke på hur strulig inledningen av säsongen var, med sjukdomar och avbrutna läger så trodde Öberg inte riktigt på alla dessa rekordnoteringar. – Jag var väldigt orolig där ett tag. Alla tränare sa åt mig att det inte kommer spela någon roll, det kommer att gå bra ändå, jag bara så här, det är lätt för er att säga. Hanna Öberg har varit en del av A-landslaget i över tio år. Men nu har karriären tillfälligt pausats – efter att den här intervjun genomfördes meddelade hon och sambon Martin Ponsiluoma att de ska få barn. Husägaren Öberg ser fram emot fler dagar på hemmaplan. – Det kanske är första året man får se all blomning i trädgården. Man brukar alltid missa något när vi ska iväg, framför allt att vara borta ganska länge i juni. Nu har paret också börjat renovera köket – en process som delas med följarna på Instagram. – Det är ett roligt projekt tycker jag. Det blir lite samarbete runt det och det känns som ett roligt sätt att få till en win-win-situation. Just nu är vi i det här att vi har tömt köket och får ha en provisorisk kokplatta. Men jag tycker ändå att det både känns och funkar bra. De litar mycket på hjälpen de får med planering och hur det ska byggas upp. Men de har även varit delaktiga i processen att ta fram luckor och besökt fabriken för att se allt på nära håll. – Sen skulle jag säga att det faktiskt är Martin som har valt färgerna lite mer. Bland annat på köksluckorna, men jag tycker att vi är ganska mycket överens ändå. Att bjuda in följare in i den mer privata sfären frångår till viss del hur paret valt att förhålla sig till det tidigare. De har aldrig skyltat med exakt var de bor, trots det kommer folk och knackar på och ber om autografer, men de har varit noga med att skilja på idrottare och person bakom stängda dörrar. Hanna Öberg har tidigare sagt att det är för att de inte är offentliga personer dygnet runt och att de gärna vill ha lugn och ro och en fristad. Hur känns det att helt plötsligt öppna upp med tanke på det? – Ja, men jag tycker ju att det finns flera anledningar till att vi vill hålla på det, integriteten är en av de största. Men sen är det också på något vis att när vi själva är avsändare så har vi kontrollen över vad vi delar med oss av och då känns det mycket tryggare.