Granskning ifrågasätter dyra IVF-tillägg

En omfattande genomgång av forskningen visar att de flesta tilläggsbehandlingar som erbjuds i samband med IVF inte ökar möjligheten att få barn. Översikten, som publicerades den 23 juni 2026 i Lancet Obstetrics, Gynaecology, & Women’s Health under titeln Safety and effectiveness of ten common in-vitro fertilisation add-ons: a systematic review and meta-analysis, omfattade 85 randomiserade kontrollerade studier om tio vanliga IVF-tillägg. Forskarna valde samtidigt bort 72 av 157 potentiellt relevanta studier eftersom de bedömdes ha brister i tillförlitligheten.

Personer som genomgår IVF kan erbjudas en rad metoder som marknadsförs med påståenden om att förbättra chanserna till graviditet, bland annat akupunktur, olika former av plasmainjektioner, genetiska tester och tekniker som PICSI. Christina Bergh, överläkare inom obstetrik och gynekologi samt professor emerita vid Göteborgs universitet, uppger att det saknas kunskap om hur vanliga sådana tillägg är i Sverige eftersom klinikerna inte konsekvent rapporterar dem till det nationella kvalitetsregistret Q-IVF, som hon varit med och startat och leder. Registret omfattar identifierade uppgifter från samtliga IVF- och donatorinseminationsbehandlingar i Sverige och innehöll enligt årsrapporten för 2025 drygt 360 000 registrerade behandlingscykler från perioden 2007–2023.

Enligt Christina Bergh är tilläggsbehandlingar betydligt vanligare utomlands och svenska patienter söker också vård utanför landets gränser. Den vetenskapliga genomgången visar att endast tre metoder möjligen kan ge någon nytta: EmbryoGlue, endometrieskrapning och PICSI. Bevisningen bedöms dock som svag och endast endometrieskrapning visade en viss ökning av sannolikheten för levande födsel. EmbryoGlue kunde möjligen öka sannolikheten för graviditet men inte för levande födslar, medan PICSI visade svag evidens för minskad risk för missfall men ingen effekt på födelsefrekvensen.

För övriga granskade tillägg, däribland akupunktur, kortikosteroider, tester av livmoderslemhinnans mottaglighet, olika behandlingar med trombocytrik plasma, intralipidinfusion och genetisk screening av embryon med PGT-A, fann forskarna ingen effekt på fertiliteten eller ett underlag som var alltför begränsat för säkra slutsatser.

Christina Bergh uppger att en förklaring till att metoder utan starkt vetenskapligt stöd ändå erbjuds kan vara bristande kunskap om forskningsläget och att många studier håller låg kvalitet. Hon säger också att kommersiella drivkrafter är en viktig faktor eftersom det finns stora ekonomiska intressen. University of Melbourne-forskaren Sarah Lensen uppger samtidigt att ofrivillig barnlöshet i många länder behandlas vid privata kliniker där IVF är starkt kommersialiserat och vissa tillägg är mycket kostsamma. Enligt översikten används IVF-tillägg av mer än 70 procent av IVF-patienterna i Australien, Nya Zeeland och Storbritannien.

Christina Bergh betonar samtidigt att den som genomgår IVF inte ska tappa hoppet. Hon säger att den åtgärd som faktiskt ökar möjligheten att få barn är att genomföra ytterligare ett IVF-försök, inte att använda olika undermetoder. Hon framhåller också att personer som tror att de vill få barn senare i livet kan överväga att frysa in sina ägg före 40 års ålder, eftersom både antalet och kvaliteten på äggen försämras när man närmar sig 40.

Forskarna bakom översikten publicerade även en separat randomiserad studie där en evidensbaserad webbplats om IVF förbättrade patienternas förståelse av nyttan, riskerna och forskningsläget kring olika IVF-tillägg. Enligt studien använde 92 procent av de tillfrågade IVF-patienterna i Australien klinikernas webbplatser som en viktig informationskälla inför sina beslut, medan mer än 60 procent uppgav att de sökte stöd via sociala medier som Facebook och Reddit.