Fyra sektorer pekas ut för penningtvätt

Den uppdaterade nationella riskbedömningen för penningtvätt och finansiering av terrorism visar att risknivån har ökat. Enligt bedömningen beror det bland annat på ett växande hot från organiserad brottslighet och att kriminell verksamhet i högre grad har integrerats i den lagliga samhällsstrukturen.

Rapporten har tagits fram inom Samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, där 17 myndigheter och organisationer ingår. Polismyndigheten medverkar i arbetet.

Fyra verksamhetsområden bedöms löpa störst risk att utnyttjas för penningtvätt: bank- och finansieringsverksamhet, betalningsinstitut, bokförings- och redovisningstjänster samt fastighetsmäklare.

Annie Frohm från Polismyndigheten, som är ordförande i Samordningsfunktionen, säger att penningtvätt och finansiering av terrorism utgör allvarliga samhällshot. Hon uppger att ökad kunskap om riskerna och stärkt samverkan mellan myndigheter och privata aktörer gör det möjligt att rikta resurser och åtgärder dit de bedöms ge störst nytta. Enligt Annie Frohm är kunskap om riskerna en grund för effektiva åtgärder.

Den kriminella ekonomin omsätter årligen minst 352 miljarder kronor, enligt Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. För att kunna föra in brottsvinster i den lagliga ekonomin är kriminella aktörer beroende av penningtvätt, ofta genom företag och företagskonton.

Anna Karin Hansen, chef för brottsförebyggande kansliet vid Ekobrottsmyndigheten, säger att banksektorn har en central roll i arbetet mot att brottsvinster förs in i den legala ekonomin. Hon uppger att bankerna redan har rutiner och system för att upptäcka misstänkt penningtvätt, men att analyser visar att dessa behöver stärkas. Enligt Anna Karin Hansen arbetar myndigheten nära bankerna för att minska risken att deras tjänster används av kriminella.

Riskbedömningen lyfter flera områden som bankerna behöver vara särskilt uppmärksamma på, däribland missbruk av identiteter, användning av målvakter och snabbt förändrade transaktionsmönster. Anna Karin Hansen säger att banker i flera utredningar inte alltid reagerat på större förändringar i bolagsstyrelser eller avvikande transaktioner på företagskonton. Hon uppger att det finns möjligheter att stärka kundkännedomen och kopplingen till övriga kontrollsystem.

Ekobrottsmyndigheten ser återkommande exempel på att kriminella aktörer använder andra personers identiteter och registrerar dem som företrädare för företag. Enligt myndigheten sker detta ofta genom så kallade historikbolag, vilket kan ge direkt tillgång till företagskonton hos banker.

Anna Karin Hansen säger att företag används som verktyg för brottslighet och att stora belopp tvättas genom företagskonton inom banksektorn. Hon uppger att det behöver bli svårare att starta eller ta över företag i syfte att använda dem för ekonomisk brottslighet och penningtvätt.

Underrättelseuppgifter tyder samtidigt på att förekomsten av så kallade möjliggörare inom fastighetsmäklarbranschen är mer omfattande än tidigare bedömningar visat. Riskbedömningen beskriver fastighetssektorn som ett attraktivt område för att tvätta och investera brottsvinster.

David Johansson, operativ chef vid Fastighetsmäklarinspektionen, säger att penningtvätt inom sektorn kan förekomma när fastighetsmäklare saknar kännedom om upplägget, är medvetna men inte ingriper eller aktivt deltar som möjliggörare.

Enligt uppgifter förekommer det att fastighetsmäklare upplåter klientmedelskonton för att ge transaktioner legitimitet samt att falska eller felaktiga handlingar upprättas och används i penningtvättsupplägg.

David Johansson säger att fastighetsmäklare har en viktig funktion i att stoppa misstänkta affärer och att det därför är betydelsefullt att de förstår sin roll.

Fastighetsmäklarinspektionen och Finanspolisen har också ett utökat samarbete för att motverka organiserad brottslighet och misstänkt penningtvätt i samband med bostadsaffärer.

Lena Palmklint, chef för Finanspolisen, säger att antalet rapporter från branschen fortfarande är lågt i förhållande till den risk som myndigheten ser. Hon uppger att fastighetsmarknaden är attraktiv för kriminella som vill tvätta brottsvinster eller omvandla dem till fastighetsägande.

Lena Palmklint säger också att det är viktigt att agera när misstänkta förhållanden upptäcks. Enligt henne bör åtgärder inte stanna vid rapportering till Finanspolisen utan även omfatta att affärer stoppas när det finns skäl att ingripa.