Fortsatte träna barn efter övergreppen: Det brinner i mig

Drabbade klubbarna kräver lagändring

Uppdaterad 10.39 | Publicerad 10.34

Tränarna fortsatte på sina poster, trots att barnen hade slagit larm till polisen om övergrepp. Nu kräver föreningarna bättre skydd mot pedofiler och sexbrottslingar.

– Det som pågår är fullskaligt hål i huvudet, säger AIK:s Max Bergander.

Det viskades om att en AIK-tränare erbjöd talangfulla barn extrapass på fritiden. Efteråt påstods det att han tog hem pojkarna och våldtog dem.

När Max Bergander hörde uppgifterna hade han nyss tillträtt som värdegrundsansvarig för AIK. Han försökte bringa klarhet i vad som hade hänt.

Hösten 2016 övergick i våren 2017 och Max noterade att tränaren försummade sitt uppdrag. Men någon officiell förklaring till frånvaron stod inte att finna förrän han på omvägar fick tag i en polis som tipsade om ett ärendenummer.

Bergander läste stötvis. Kniv mot halsen på ett barn. 30 fullbordade våldtäkter. Dödshot för att försäkra sig om deras tystnad.

Brotten hade anmälts i september 2016, men AIK fick reda på vad deras tränare hade gjort först i mars 2017. Då var han dömd till åtta års fängelse, ett straff som efter överklagande till hovrätten höjdes till tio år.

– Det var mörk läsning. Vi kontaktade polisen och informerade om att övergreppen inte hade skett inom vår verksamhet, men han hade varit ledare för oss. Sedan kontaktade jag alla vårdnadshavare och informerade om vad som hänt, säger Max Bergander.

– En stor förebild i området. En stark ungdomsledare. Men pedofiler håller till där barn är, de är sällan enstöringar. Det är inte svårare än så.

Sportbladets unika sammanställning visar att Max Bergander har rätt. Från städer i Skåne till byar i Norrbotten har det funnits vuxna som förgripit sig sexuellt på barn som de fått kontakt med genom idrotten. De är tränare, ledare och lagkamrater som under de 15 undersökta åren har begått sexualbrott, antingen digitalt eller i lägenheter och i omklädningsrum.

När Sportbladet pratar med de drabbade föreningarna framträder ett mönster.

Samma ord upprepas i samtalen: ett systemfel råder. En lucka som försvårar arbetet med att trygga barnens miljö.

Om en lärare på en kommunal skola misstänks för sexualbrott mot en elev kan polisen informera arbetsgivaren, som sedan beslutar om personen ska stängas av från undervisning fram till att en dom vunnit laga kraft. Från och med 2027 gäller det också friskolor. Men idrottsrörelsen är inte en myndighet och därför får inte polisen bryta sekretessen, oavsett hur grova brotten är eller hur bevisläget ser ut.

– Eftersom idrottsföreningar inte är en myndighet, som skolan, gäller inte samma möjlighet för polismyndigheten att dela information till dem. Där ligger problemet, säger Anna Lindström, polisinspektör och regional samordnare för särskilt utsatta brottsoffer i polisregion Väst.

– Ur ett personligt perspektiv är det frustrerande. Jag har själv arbetat med sådana ärenden och det kan ju kännas märkligt att man vet att till exempel en tränare får fortsätta sitt uppdrag under tiden en utredning pågår.

De drabbade föreningarna är arga, besvikna och otåliga.

Nu kräver de en lagändring för barnens skull.

– Det är sjukt. Klart att rättssäkerhet måste råda, men som det fungerar nu kan man ha blivit påkommen som pedofil och ändå fortsätta ha hand om barn. Vad skulle vi ha gjort? Vi hade ingen aning om anklagelserna. Tänk om han fortsatte begå brott innan vi kastade ut honom, säger en ordförande för en förening i Mellansverige.

Polisen får i regel inte gå ut med uppgifter medan en förundersökning pågår då det är sekretessbelagda uppgifter, vilket inkluderar uppgifter om vem som är misstänkt, brottsmisstanke och utredning.

Men tack vare myndighetssamverkan kan förundersökningssekretessen brytas när det rör kommunala skolor – även friskolor från 2027 – om syftet är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Ett exempel på detta kan vara om en lärare misstänks ha förgripit sig på en elev (enligt 10 kapitlet 15 a § i offentlighets- och sekretesslagen, OSL).

Varje fall prövas enskilt. En förundersökningsledare tar då kontakt med rättsavdelningen på polisen för råd och stöd vid varje ärende.

Idrottsföreningar är inte myndigheter och därför kan inte förundersökningssekretessen brytas om deras tränare misstänks för övergrepp eller våldsbrott.

Ett barn i Trosa-Vagnhärad SK:s flicklag polisanmälde en äldre man i föreningen för två våldtäkter. Ett av övergreppen skedde hemma, medan hon tittade på julkalendern på SVT. Flickan ville hindra mannen från att närma sig henne, men på idrottsplatsen var det omöjligt eftersom han tränade vidare.

Mannen dömdes till fängelse och var inte välkommen tillbaka till klubben. Men då hade flickan redan slutat med fotboll.

– Det är obehagligt och otroligt sorgligt att det behövde sluta så, säger föreningens ordförande Erik Säfström.

När brotten begicks var Säfström inte engagerad i föreningen, men han har i efterhand pratat med ledare för att förstå vad som hände. Slutsatsen lyder att det var nästan omöjligt för föreningen att agera tidigare, eftersom de inte kände till misstankarna.

– Det krävs större öppenhet mot alla som arbetar med barn och ungdomar. Vi borde få reda på pågående utredningar för att kunna agera och skydda barnen bättre. Jag brinner för barn- och ungdomsidrotten och det känns fruktansvärt att föreningar ofta får information för sent, säger Erik Säfström.

2022 anklagades en ledare i Lunds BK för sexuella ofredanden mot minderåriga pojkar i föreningen. De tog hjälp av polis och RF-Sisu, men lät mannen fortsätta sitt uppdrag i brist på konkreta bevis. Först när ärendet ledde till åtal sparkades ledaren, som sedermera dömdes till ett år och tre månaders fängelse.

– Vi kan inte agera när ord står mot ord. I så fall blir personen uthängd och dömd i allmänhetens ögon för alltid, oavsett om han har gjort det eller inte, säger Lunds BK:s ordförande Håkan Kerrén, som ändå önskar se en lagändring i frågan.

– Föreningar är ideella verksamheter som inte kan ha kontroll överallt. De behöver stöd för att skydda barnen.

Av de 82 drabbade föreningarna har Sportbladet bara funnit ett fåtal föreningar som öppet berättade om övergreppen.

Stigmat är för stort, resonerar flera av dem. Risken att stämplas som slapphänta med förövarna för stor.

– Hur framstår vi om alla vet att en pervers tränare har fått ha hand om deras barn? säger en av dem.

AIK utgör ett undantag. Deras värdegrundsansvarige Max Bergander vägrade att låta stolthet och image stå i vägen för barnens säkerhet. Om en av deras tränare kunde begå grova brott mot barn, även om de inte skedde i föreningens verksamhet, så torde det finnas liknande fall runtom i landet.

– Det är vårt jävla ansvar att ha en trygg miljö för ungdomar. Det brinner i mig när folk är så fega. Det här handlar inte om huruvida man gjorde rätt eller fel från början, utan att man får göra rätt här och nu. För oss var det en ickefråga att kommunicera till vårdnadshavare och att svara på frågor från media. Det handlar om att rädda liv, säger Bergander.

Men föreningar måste inte ha gjort fel för att en av deras ledare gjorde det. Är det inte förståeligt att man vill tysta ner allt då?

– Nej. Nej! Jag förstår inte den flatheten. Rädslan för dålig publicitet. Det är inte ni som förening som är skyldig, men ni kan ta ansvar för att det ska ta stopp.

2013 fick idrottsföreningar möjlighet att begära begränsade registerutdrag för ledare som har regelbunden kontakt med barn. Där syns bland annat mord, sexualbrott och barnpornografibrott. Sju år senare blev utdragen obligatoriska för alla medlemmar av Riksidrottsförbundet (RF).

I mars 2026 kom fler åtgärder för att hålla olämpliga personer borta från idrottande barn: numera inkluderas fler grova brott i utdragen, men de visar också om personen är åtalad. Därtill infördes krav på att utdraget högst får vara sex månader gammalt, till skillnad från den tidigare gränsen på tolv.

1. Lagen räcker inte till

Offer, drabbade föreningar, politiker och polis. Alla tycks vara överens om att föreningar har för dåligt skydd mot förövarna. Den största bristen som pekas ut är att polisen inte får bryta förundersökningssekretessen om exempelvis en tränare misstänks för sexualbrott och därför kan fortsätta i verksamheten tills dom faller. Där skiljer sig idrotten från skolan, som är del av en myndighet och därför kan få information om misstankar i ett tidigare skede och utifrån den avgöra om exempelvis en lärare ska stängas av under utredning.

Utdrag ur belastningsregister ger ett visst skydd för föreningarna, inte minst sedan åtal också kan synas där. Men att kräva in dem är omständligt och misstankar om brott kan upptäckas betydligt senare än om polisen kontaktade föreningarna.

Luckan ser ut att täppa till efter granskningen. Efter att ha tagit del av Sportbladets texter säger både justitieminister Gunnar Strömmer (M) och Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho att lagen bör ändras för att hjälpa föreningarna.

2. Myten om Fula gubben är farlig

Det finns en fördom om den typiske förövaren i idrott. Att det rör sig om en enstöring med bristande social förmåga som söker sig till föreningar och direkt begår övergrepp. Så ser inte verkligheten ut. När Sportbladet går igenom 15 år av domar om sexualbrott i svensk idrott framträder ett helt annat mönster. De dömda männen är ofta mycket populära och skickliga. De är omhändertagande mot barnen och gör tjänster som egentligen inte ingår i uppdraget, som att skjuta, erbjuda extraträning och ge presenter.

Brotten begås efter flera år i föreningen, vilket tyder på att de inte enbart sökt sig till idrotten för att förgripa sig på barn, utan att de också tycks ha ett genuint sportintresse.

Genom att hela tiden söka efter fula gubbar missar föreningarna de verkliga förövarna.

Hur många olämpliga ledare som därigenom har hållits borta från barnidrotten är omöjligt att mäta, men i de 82 fall som utgör Sportbladets kartläggning är bara två tidigare dömda för sådant som listas i utdragen.

RF är medvetet om problematiken. I sin lathund till klubbarna betonas att utdragen inte utgör en heltäckande åtgärd för att öka tryggheten, utan är ett nödvändigt redskap av flera. Efter de sexuella ofredandena i Lunds BK förbjöds kontakt mellan ledare och spelare på sms och sociala medier. Alla meddelanden skulle ske på ett forum som föreningen hade insyn i.

Och trots alla åtgärder kvarstår problemets kärna: skolor kan kontaktas av rättsväsendet om en anställd misstänks. Ska en idrottsförening trilla över samma information måste den ta in ett nytt registerutdrag efter att åtal har väckts. En tränare som hade blanka papper i början av året måste inte ha det några månader senare.

Enligt AIK:s värdegrundsansvarige Max Bergander är läget akut.

Han tycker att det viktigaste nu är att polis och åklagare hjälper föreningarna tidigare.

– Lek med tanken att mannen som var hos oss hade varit anställd av en kommunal skola. Att han plockades bort därifrån men fortsatte att utsätta barn i föreningslivet. Det vore vansinnigt, säger han.

Hur ser du på risken att en person pekas ut som sexualförbrytare, stängs av från sin förening, men sedan visar sig oskyldig i rätten?

– Det vore tragiskt. Men den risken är inte i paritet med att tillåta en vuxen att begå nya brott. Vi kommer alltid att välja barnets trygghet före den vuxnes. Det behöver inte betyda att alla beskyllningar är sanna, men bedömer man att anklagelserna är grova kan man stänga av diskret i väntan på mer bevis. Självklart ska vi inte kasta någon under bussen, men att pausa någon under utredning är rimligt.

– Det är klart att jag är arg. Vi behöver oftare ställa oss frågan vad som är bäst för barnet.

Malin Träff, Riksidrottsförbundets talesperson för barn- och ungdomsidrott samt rådgivare i intressepolitiska frågor:

– Jag förstår föreningarnas frustration när de i efterhand får veta att det funnits allvarliga misstankar som de inte känt till. De har ett stort ansvar för barns trygghet och behöver rimliga förutsättningar för att kunna agera. Det skulle behöva utredas exakt hur ett sånt system skulle kunna se ut. Det finns både praktiska och juridiska frågor att lösa och det måste förstås vara rättssäkert.