Forskning visar hur växter snabbt anpassar sig till pollinatörer

Växter och pollinerande insekter kan genomgå evolutionära förändringar på bara några generationer. Nya forskningsresultat visar att samspelet mellan arterna kan påverka deras möjligheter att hantera förändrade miljöförhållanden. Samtidigt framhåller forskare att den genetiska variationen i naturliga populationer behöver bevaras.

Resultaten var ett av ämnena när 143 forskare från 23 länder samlades på Backagården i Höör för den internationella konferensen SCAPE. Årets möte genomfördes den 22–25 oktober 2026 och markerade 40 år av vetenskapligt utbyte inom pollineringsekologi.

Ola Olsson, docent i bevarandebiologi vid Lunds universitet, beskriver hur forskning har visat att växter och deras pollinatörer kan förändras evolutionärt under förhållandevis kort tid. Sådana förändringar kan enligt honom göra det möjligt för arterna att reagera positivt på klimatförändringar. Han framhåller samtidigt risken att utvecklingen begränsar deras fortsatta anpassningsmöjligheter.

Ola Olssons forskning omfattar både matematiska modeller och empiriska studier inom bevarandebiologi. Han undersöker bland annat hur bin och humlor rör sig genom olika landskap och hur landskapets utformning påverkar deras möjligheter att hitta lämpliga livsmiljöer.

Frågor om pollinatörernas livsmiljöer är också aktuella inom det svenska naturvårdsarbetet. Naturvårdsverket konstaterar att landets ängs- och betesmarker har minskat med drygt två tredjedelar sedan slutet av 1800-talet. När blomrika områden försvinner och avstånden mellan återstående livsmiljöer ökar får vilda pollinatörer svårare att hitta föda och boplatser.

Sverige har omkring 300 arter av vildbin, där ungefär 40 arter är humlor, enligt Naturvårdsverket. Myndigheten betonar att arterna fyller olika funktioner eftersom de besöker skilda växter och är aktiva under olika delar av dygnet och växtsäsongen.

I februari 2026 redovisade Naturvårdsverket att pollinatörer omfattas av 26 nationella åtgärdsprogram för hotade landlevande arter. Programmen berör bland annat 29 arter av vildbin samt tio arter vardera av dagfjärilar och nattfjärilar. Myndigheten bedömer att ytterligare insatser behövs för hotade pollinatörer.

Samtidigt pågår forskning om hur växters egenskaper utvecklas i relation till de insekter som besöker dem. Hanna Thosteman, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, har undersökt hur blomdoft och blommors utseende varierar mellan olika populationer av fjälltrav, Arabis alpina.

I sin doktorsavhandling från 2024 visade Hanna Thosteman bland annat att pollinerande insekter föredrog blommor från lokala populationer framför blommor från andra områden. Resultaten kan bidra till att förklara varför blomdoften skiljer sig geografiskt mellan populationer.

Hennes forskning om blommors komplexa egenskaper behandlar även genetiska, ekologiska och evolutionära förklaringar till växternas kemiska och visuella signaler. I projektet används europeiska populationer av fjälltrav för att undersöka hur lokala pollinatörer och växtätande insekter påverkar blommornas egenskaper.

Den vetenskapliga tidskriften Nordic Journal of Botany publicerade den 14 november 2025 en studie av Hanna Thosteman om variation i blomdoft hos fjälltrav. Studien behandlar hur doften varierar på flera nivåer hos en växtart som pollineras av olika slags insekter.

Under konferensen i Höör diskuterades forskning från områden med mycket skilda naturförhållanden. Hanna Thosteman beskriver ett stort intresse för erfarenhetsutbyte mellan deltagarna. Bland ämnena fanns småskaligt jordbruk i tropiska regioner, ett område som skiljer sig från skandinaviska förhållanden men som ändå väckte intresse bland nordiska forskare.

Konferensens vetenskapliga program omfattade muntliga föredrag, kortare presentationer, vetenskapliga postrar och diskussioner mellan forskare från olika discipliner. Deltagarna behandlade bland annat pollinering i jordbrukslandskap och i arktiska och alpina miljöer.

Andra forskningsområden var bevarandet av pollinatörer, växters fortplantning, pollinatörernas beteenden och mångfald samt blomväxters evolution.

Två internationella huvudtalare deltog i årets program. Amparo Lázaro från Mediterranean Institute for Advanced Studies i Spanien och professor Allan Ellis från Stellenbosch University i Sydafrika presenterades av arrangörerna. Deras forskningsområden omfattar bland annat pollineringsnätverk, blommors evolution och miljöförändringars påverkan på samspelet mellan växter och pollinerande insekter.

SCAPE, Scandinavian Association for Pollination Ecology, har anordnat årliga forskarmöten sedan den första konferensen i Uppsala 1986. Mötesplatsen beskrivs som världens längst pågående konferens med särskilt fokus på pollineringsekologi.

Organisationen saknar en permanent formell organisationsstruktur. Konferenserna genomförs i stället av frivilliga organisationskommittéer. En del av verksamhetens inriktning är att ge doktorander, masterstudenter och forskare i början av sina karriärer möjlighet att presentera vetenskapliga resultat.

Forskningssamarbetet har även lett till vetenskapliga publikationer. Den 16 juni 2026 publicerade Nordic Journal of Botany en introduktionsartikel med koppling till SCAPE-konferensen 2024. Författarna var Maria Rocío Pérez-Barrales vid Granadas universitet, Anders Nielsen vid norska NIBIO och Stefan Andersson vid Lunds universitet.

Arbetet med pollinatörernas framtid omfattar även politiska beslut på europeisk nivå. Europeiska kommissionen anger att EU:s naturrestaureringsförordning, som trädde i kraft den 19 augusti 2024, innehåller ett bindande mål om att vända minskningen av pollinatörer senast 2030. Därefter ska populationerna uppvisa en ökande trend.

EU:s medlemsländer ska dessutom införa en gemensam vetenskaplig metod för övervakning av pollinatörer senast den 16 december 2026.

Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum beskriver också tre huvudsakliga områden i EU:s reviderade pollinatörsinitiativ från januari 2023. Dessa omfattar ökad kunskap om pollinatörernas tillbakagång, starkare bevarandeinsatser och mer samverkan mellan berörda aktörer. Initiativet ingår i EU:s strategi för biologisk mångfald till 2030.