Forskare löser gåtan bakom Japans sena markrörelse

Forskare har presenterat en förklaring till en ovanlig markförskjutning som inträffade efter den kraftiga Tohoku-Oki-jordbävningen i Japan den 11 mars 2011. Jordbävningen hade magnitud 9,0 och utlöste den tsunami som ledde till kärnkraftsolyckan vid Fukushima Daiichi. Efter skalvet konstaterade Japans lantmäterimyndighet Geospatial Information Authority of Japan att delar av huvudön Honshu hade förskjutits flera meter österut.

En forskargrupp ledd av seismologen Sunyoung Park vid University of Chicago har nu visat att ytterligare en permanent markförskjutning registrerades omkring 15 minuter efter huvudskalvet. Enligt forskarna fångades rörelsen upp av hundratals GPS-stationer och observerades över stora delar av landet, från Hokkaido i norr till Kyushu i söder. Som mest uppmättes en förflyttning på omkring 5–6 millimeter österut. Den sena förskjutningen pågick enligt forskargruppen under ungefär tre minuter.

Sunyoung Park uppgav att sådana förskjutningar normalt sammanfaller med själva jordbävningen, men att inget känt efterskalv registrerades vid den aktuella tidpunkten. Forskarna drog slutsatsen att en så kallad ScS-våg färdades omkring 2 900 kilometer genom manteln ned till gränsen mot jordens yttre kärna, där den reflekterades tillbaka mot jordytan. Enligt forskargruppen var signalen så stark att den kunde registreras även utanför Japan.

Forskarna bedömer att den reflekterade vågen utlöste rörelser längs minst två stora plattgränser med en sammanlagd längd på omkring 3 000 kilometer. Energin motsvarade enligt forskarna ett kraftigt skalv med magnituden 7,5. Sunyoung Park uppgav att detta är första gången forskare kunnat visa att en kärnreflekterad seismisk våg utlöser en förskjutning längs en geologisk förkastning.

California Institute of Technologys seismolog Zachary Ross sade att den permanenta markförskjutningen visar att förkastningar faktiskt måste ha rört sig och inte enbart påverkats av en passerande seismisk våg. Geofysikern Andrea Donnellan vid Purdue University sade att seismiska vågor kan frigöra tektoniska spänningar som byggts upp under mycket lång tid, vilket gör forskarnas förklaring rimlig.

Enligt forskarna visar resultaten att kraftiga jordbävningar kan ge upphov till ytterligare förkastningsrörelser flera minuter efter huvudskalvet och över stora geografiska områden. Sunyoung Park uppgav att upptäckten tillför ett nytt perspektiv på seismiska risker. Resultaten publicerades den 18 juni 2026 i den vetenskapliga tidskriften Science.